Kommentarer till 5.10 – om att vilja giva några på moppo… (part 1)

Av: ullisar

ullisar — Sat, 10 Oct 2009 22:31:58 +0000

jag har en känsla av att det egentligen inte är spontaniteten som saknas i roastarna utan hjärtat. det svämmar över av genomtänkt coolhet men det är bra de få gånger av absolut utsatt nakenhet som komikerna briljerar med sin humor. å så är det det där med elakheten då. jag fixar den oftast inte. det är såklart också därför jag är glad att jag missade pernilla wahlgrenskans roast: jag håller med dig i grad av skitskojighet nämligen!

Av: Annaa M

Annaa M — Thu, 08 Oct 2009 09:58:13 +0000

Lite sen här men jag har ju varit borta några dagar. Jag tycker showen känns alldeles för inrepeterad. Inte ett spontant skämt, allt efter manus, och jag tycker Petra Mede är en av de värre med att spela en roll, just inte vara sig själv.

Wahlgrenroasten var hemsk. De kunde ju ha synkat sina manus någorlunda i alla fall, nu ”skämtade” i stort sett alla om att hon blivit misshandlad av exmaken. Så himla skitkul…

Av: ullisar

ullisar — Wed, 07 Oct 2009 16:20:28 +0000

jag håller verkligen med. det är faktiskt svårt att driva med klyschor och arketyper på ett sätt som inte blir töntigt. rolig är givetvis den som driver med sig själv, till en viss gräns. allra roligast är den som lyckas driva med fördomar på ett smart vis; typ Hipp Hipp. och Lorry. och Varanteatern på sin tid. just nu är det mesta väldigt elakt på ett personligt plan.

tomas järvheden är stundtals genial, stundtals en smula pretantiös. men mest jefligt skojig! precis som t ex David Batra och hans ”snälla” kollegor!

Av: Caroline

Caroline — Wed, 07 Oct 2009 12:53:00 +0000

Jo, det är inte alltid lätt med humor. Men vissa ”komiker” här i Sverige tycker jag inte är särskilt kul alls. Ska väl inte nämna namn, men sån där roastingkomik vet jag inte alltid om jag tycker är så snäll.
För ett tag sedan såg jag en show med Tomas Järvheden, den var rätt skoj. Omusikaliska duvor och den första sarkastiska människan, jo jag tackar.