Imorse väcktes en glad och sprallig Maali och jag var av flera orsaker glad! Men. Ju närmare Blåbärslämning vi kom, ju blankögdare och ussligare blidde hon… efter telefonering med Blåbärsfröknar bestämde jag att det var bästast för kiddi att stanna hemma idag. Blev till att generat ringa tjifen och förklara läget. Attans att det ska kännas så mycket kymigare att vab:a än att sjukskriva sig själv?!
Nå. Klockan elva hade raKETen fått tid hos doktorn [bl a pga det här] och trots krånglig ryggbelastad ilastning av både feberkiddi och UJ hann vi någorlunda i tid. Frisk luft är bra medusin tänkte jag, men när Maali ville gå själv tog hemåtspromenaden ultralång tid… Fast vaddå? Vi hade ingen tid att passa!
Riktigt spännande och naturnära blev det när vi först stötte på en lurvig larv som vi tittade på en lång lång stund och sen lilla igelkottsbäbin några kvarter hemifrån. Den sistnämnda var om möjligt ännu mer rolig än larven, hon blev alldeles lessen när jag förklarade att vi var tvungna att gå hem och laga mat… och väl hemma ville hon inte äta nånting 🙁 till slut lyckades jag få i henne lite naturell yoghurt – inte stans maffigaste lunch men bättre än inget alls.
Nu ska jag upp å väcka sjuklingen och pussa henne frisk! Kanske en liten glass kan bättra på immunet också :)
Fy.. Stackars lille en.. Hoppas hon kryar på sig.. Satt och läste sim-inlägg… Badar hon med strumpor på? Är det för att hon inte ska få fotvårtor? Eller ser jag i syne?
febern går nog fort över. snoret däremot får vi väl dras med några veckor eller så…!
ang strumpsen så ser du alldeles rätt! att de kan skydda mot vårtor har jag faktiskt inte tänkt på, det blir ett dubbelskydd isf eftersom huvudsyftet är att hindra henne från att halkas. det finns ju såna där dyra simsockar i våtdräktsmaterial (som jag, ja, har dregglats efter) men vi har efter tips kommit på att GeKås antihalksockar á 12:95 funkar precisamente likaste bra 😀
klart att det hjälper med lite glass =) hoppas att hon snart är bra igen! o det var först idag som jag såg att du hade skrivit i bloggen ang vägbeskrivingen till badet 🙁
vill nästan tro att glassen hade en starkt bidragande effekt!
no danger på taket, vi lyckades ju faktiskt krångla oss fram i vilket fall! men tack !
Pussa henne från oss också, en megapuss 🙂
som jag ska! – imorron, när hon vaknar som Tomas Wassberg i sängen…!
nää kan inte hitta någonstans vad det är för liten i din mage? tell me =)
så gärna!
vi gissar skarpt på en liten Milla 🙂
Hoppas lilla snornosen är bättre. Å du, vad praktiskt att Maali kan köra sin egen vagn sedan när bebisen kommer:)
Sv. De randiga strumporna var inte riktigt av samma kvalité som apotekets – men klart bättre än inget och definitivt lite kuligare än mina gamla..
tack för hoppas:et! hon var väldigt lessen när hon skulle sova idag men annars har vi haft en riktigt bra dag idag faktiskt!
nänä. kanske inte lika bra. men sniggare 🙂
Hej hej, jag ramlade liksom ur bloggosfären helt och hållet i ett par månader för att det var så deppigt att lägga av. Sen började jag komma tillbaks som åtminstone läsare och kommentator, men då kom visst en deadline-hets och åt upp all min tid i ett aggressivt nafs. Hoppas få lov att återbekanta mig med mitt blogg-posse under resten av hösten 🙂
Först och främst GRATTIS till den kommande tillökningen! Här hålls alla tummar och Milla är ju jättefint.
Promenader som tar hundra år vet jag allt om. På vår kant är dessutom upptäckarlustan parad med en begynnande trotsålder. Man kan alltså ge sig faan på att det håll Trollet vill gå åt är rakt motsatt mot det man själv vill. Alternativt vill han sitta på en sten och bara sitta i en halvtimme, fast parkleken är inom synhåll. Det kan ta oss timmar att ta oss hem, och då är ända dagis på spottavstånd från vår port. Tack och lov att ungen fortfarande går att lyfta i vagnen mot sin vilja…
Anders vad ditt skriv har saknats mig!!! inte mer depp nu trollpappa, lägg genast av med såna där deadlines som drabbar t ex mig och juppjupp återbekanta jaaa! har ju saknats mestaste för böfelen!!
först. tack för grattis! – fast du har redan grattats för jättelänge sen i knivbloggen. det har jag såklart sett! sådetså 🙂
sen. fördelen med hundraårspromenader är att de när tiden finns är bland det mest rogivande jag på senare år stött nosen på. nackdelen är dom gånger tiden inte finns… nuff sädd. dock. Maali är gifetvis väluppfostrad och går alltid fot. att sitta på stenar har hon gubevars inte lärt sig än. och att gå åt andra hållet… njaa… äääh!
beroende på hur långt man är spottduglig har vi något längre till typ alla ställen vi går. och på många av dessa känns det farligt trafikerat (hur mycket trafik kan det egentligen va i en bästkustsk småstad?!) men då vårt välartade barn fortfarande ser en ära i att glädja sina föräldrar (läs: har ännu inte börjat trotsa ordentligt) handlar det i många fall bara om att förhandla och lirka sina åsikter till att bli Maalis egen vilja. i de fall detta inte funkar ser jag till att konfliktlösning aldrig behöver uppstå genom t ex sittning i vagn.
🙂
stanna inte borta såhär lång tid nu igen? eller. se till att uppdatera mig annorstädes. pliis! t ex genom nosning eller mail!
med en kniv.
Snor och feber kräfva detta – glass!
Hoppas hon piggar på sig snart.
apselut! fast du glömde en sak i din kravlista… graviditet 😀
haha aw bilden, så jävla söt.
tack 🙂
Låter egentligen rätt trevligt… men jag minns det där med vab… Vi gjorde ofta så att maken var hemma medan jag var i skolan (på den tiden slutade lärarna när eleverna gjorde det) Sen rusade jag hem, och han satt på jobbet till sent… Inte lätt att få vikarie som man måste överföra planering till så där på raken.
Speciellt som jag körde med spontanpedagogik och inte alltid visste vad jag skulle göra förrän jag gjorde det… (Fast på nåt sätt följde det ändå läroplanen)
vi har hittills lyckats dela våra få vabdagar rakt mellan oss. varannan gång tias varannan jag. just den här gången blev det en ”trevlig” vabning såtillvida att kiddi inte var dödsens ussel: lite feber och snor på en sån liten kureras ju bäst med mys, stilla lek och kanske en glass 🙂
för en erfaren pedagog utgår jag från att de allra bästaste lektionerna är de som går på rutin. tråkigt för maken att jobba sent, men dom kvällarna är säkert ändå glömda nu!