10.9 – om ett jättelesset blåbär, en byxtvåa och återkommen sotfisk.

Fy jefla faan. Värsta dagislämning alla kategorier idag. Jag vet inte ens vad som gick fel? Älskade lilla ungen gråter plötsligt så våldsamt att jag får tvinga fram onaturlig styrka för att klara gå till min cykel. I famnen på fröken Maria har hon det bästast möjligt, men vad hjälper det och jag känner mig sorgsnaste sillen i världen. Hennes ekande gråt följer mig över gården och gulliga fröknen från annan avdelning fick med sitt medlidande leende och hjälpsamma ”är hon lessen? det brukar hon ju inte vara?” alla dumma tårar jag kämpade mot att krypa uppåt och över kanten.

Första dagen testa-utan-blöja-också-på-dagis började alltså askasst. Att hon slutat gråtas bara en kort stund efter att jag gått är såklart en lättnad, men om detta var orsak till katastrofdag ur toasynpunkt vet jag ju inte. Hursomhaver helt tomma pottor medan nästan alla klädombyten fylldes desto mer. Disastern kröntes med tvåa i kiddis enda helt vita underbralls… i dessa lägen avundas jag inte men imponeras stort av pedagogerna i Maalis närhet! Hejja er! 🙂

Till stor förtjusning leverades idag nyfixad Sotfisk* från reparationsdoktorn och jag kan nu andas ut. New York City-bloggning räddad!

Tjenixen!

* lilla mumsbiten!

Dagsens tips: bygg hellre lite större än du tänkt.
11.9 - om bättre lämning, ankmutning, och riktigt dålig smak.
10 comments Add yours
  1. Men lilla gumman då…hoppas gullungen va gladare när du hämtade och att dagen ändå, trots alla olyckor, varit bra!
    Krams från oss!

    1. jaaa… trots att jag vet att hon har skoj som tüsan på sin förskola känns allt bara skit när sista bilden på näthinnan är sprutande tårar. men. precis som jag fått tröst med här så kommer dom bra dagarna tillbaka igen.gäller bara att försöka glömma dom här dåliga då!

  2. Det där går i perioder med lämnandet. Är olika reaktioner vid olika åldrar som tyvärr måste gås igenom. Normal utveckling helt enkelt. Kanske ingen kul läsning, det kommer bli bättre

    1. jo det här var faktiskt kul läsning. jag får veta att det är ”normalt”. tack!

      surt för räven är ju att det finns tendenser till det här även vid lämning hos barnvakter det senaste. det känns ju lyckat allan och vi ser väldigt fram emot att lämna bort inför NY-resan… blä så jefla nervös jag är. tårar vid avsked då kommer pajja halva resan ju…

  3. Men pussgurkan då! Själv drog vi till Kvantum utan blöja idag eftersom K var på toaletten precis innan vi gick. Men inte hjälpt det för vid fiskdisken fick vagnen helt plötsligt en mörkare färg…

    1. oj då! vi fegar alltid i vagn, cykelstol och bil… å blöjer lider vi ju knappast brist av hemma. vi har köpt på oss för år framåt känns det som! vet inte riktigt hur vi tänkte? 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *