Dagsens tips: stäng fönstret.
Varje dag passerar jag vidöppna fönster, galet vidöppna fönster gapande mot stekhet luft – stekhet stillastående luft som tillåts välla in. Mitt enkla tips är, håll hettan utomhus! i.e. vädra enbart sena kvällar, tidiga mornar och nätter. Våra svenska hus är väl isolerade, tänk på det!
Ett stängt hus ömma punkter är glasrutor, så har du möjlighet, skaffa markis. Persienner är bättre än ingenting, men för att hindra värmen från att komma in komplettera isf med en mörk tjock rullgardin. Och jag upprepar, allra viktigast för att hålla hettan utanför är att stänga alla dörrar och fönster när solen står på. Det funkar, jag lovar!
Ett ärligt och väl beprövat tips från ullisarna!
28.6 – om heta jämförelser.
Termometern på min altan visade 21,4 när jag åkte hemifrån kvart över sju. I plåtlådan (aka NetonNet Ullared) hade vi en timme senare sisådär 25 celsiusar. Av fler orsaker än (d)en hade jag föredragit altanen…!
Tjenixen!
26.6 – om King of Pop.
Jag har alltid tyckt det funnits likheter mellan Michael Jackson och Elvis Presley. Nu finns ytterligare en, den finala. Jag sörjer en av historiens största, och placerar honom på samma piedestal som Frank Sinatra och Sammy Davies Jr. Och Bob Dylan. Ihop med Quincy Jones skapade han magi. Som live music performer klassas han med dom största. Som förebild är han förmodligen unik. Som svart musiker i en vit värld. Jag kan knappt förstå allt han åstadkom. MTV är vad det var på grund av Michael. För min generation är han på samma tron som Madonna. Nu har dom båda trillat ner. Den ena har fallit lite djupare men jag är övertygad om att han flygit uppåt igen. Lille trasiga ensamma pojken har fått frid.
En vidrig och ofattbart hemsk händelse.
En ettårig flicka hittades död i en parkerad bil. Det som brukar vara en skämtsam historia blir overklig verklighet när det man befarat ha hänt är att hennes pappa glömt lämna henne på dagis, och kört till jobbet. Barnet har förmodligen avlidit av den ofattbara hettan.
Mattias försökte hindra mig från att läsa nyheten på Text-TV men hann inte stoppa mig i tid: en lång stund satt jag bara alldeles stel och förfasad. Vilken hemsk historia. Jag behövde inte skylla på nåt (ex hormoner) när klumpen i halsen vägrade ge med sig. En så ofattbar död. Jag känner så starkt för den lilla ensamma rädda hysteriskt gråtande lilla bäbin. Som hon skrikit på hjälp. Snyftat. Inte orkat. Somnat in.
Det enda Mattias – som var lika tårögd o fasad som jag – sa: han måste ju ta livet av sig? Jag nekade bestämt. Jag är rabiat dödsstraffsmotståndare. Jag anser också att han ska tvingas leva resten av sitt liv med vetskapen om vad han har gjort; Begått ett mord.
24.6 – om sommarkväll.
Smaka på ordet, sommarkväll. Ljum doftande fridfull. Och knottig. Om det inte varit för dom förbenade flyfäna hade stunden varit fulländad: sen kvällsmat på altanen, nyss hemkommen från en tung arbetsdag (vi har 28 grader i plåtlådan och tilltäppt luftcirkulering) möts jag av kram och färdiglagad mumsrätt och vi jämför våra dagar och planerar lite sommar och bara sitter där och drar in den fantastiska kvällsluften. Jeez. Sånt här gör januari uthärdligt! Sen jagar knotten oss in i huset å nu ska jag krypa i kojen.
Jag tippar tropisk natt. Gissa om jag är överlycklig för alldeles nya markisen i EmmaLis rum!!
Tjenixen!
23.6 – om ungt hett blod, igenkänning och vassa planer.
Att det var unga killar på plan i Malmö framgick med all oönskad tydlighet. Testestoronet sprutade ur öronen och varendaste provokation fick fäste. Desto roligare att se mediaotränade grabbsen i spelargången. Allra roligast givetvis att se osportsliga seberna åka hem som förlorare. Att stämpla nån i skallen TVÅ gånger och inte ens ägna den trampade en blick [orolig eller ej] är liksom inte okej. De två röda korten var rättvisa och välplacerade. Ytterligare en ostskiva för rödtröjad filmning – som rättvis kompensation för Wernbloms varning för spontant om än onödigt våldsamt infall/försvar – hade inte känts fel, men resultatet (1-3) känns så löjligt gött att jag inte orkar bry mig om Portugisens stundtals blandade överpetighet och slappöga. Gissning: domaren sover [också] gott i natt.
Det kändes exactemente som förr i tiden där vi satt i soffan och tjöt ”byyyt nu då!!”. Diagnos: Söderberg trampar på i gamla kakelplattor.
Det kan hända att det står en raKETbil parkerad nere vid Kusthotellet på torsdag natt, spelandes mycket hög och irriterande musik. Ledtråd: Varbergs schysstaste hotell hyser ett ungt och rödvitt landslag.
Förresten. Ostbågar går apselut lika bra framför en spännande match som framför Cityakuten! Prognos: VM 2014 kan bli ruskigt intressant…
Tjenixen!
23.6 – om sol å tajming.
Sommaren är här å det känns trist att just denna vecka vara på jobbet sex dagar :( varav fem med resväg mellan klockan elva o nio… Hade jag inte varit en sån som verkligen gillar mitt jobb hade det nog varit riktigt tungt. Nu känns det bara lite surt, men jag ser fram emot augusti å tre veckors ledighet!
Vad värre är att jag knappt kunde somna inatt – sista gången jag tittade var klockan lite efter två – eftersom EmmaLis hostsjukdom o förkylning plötsligt attackerade mig vid läggdags. Maken till klumpad hals kan inte minnas, och näsan fylldes av snor fortare än en översvämning. När jag väl fått somnas avlöste mardrömmarna varann. Det känns grymt orättvist. Dessutom vill jag minnas att jag fått lära mig att en graviditet ska verka som värsta boosten mot sjukdomar. MOT. Inte FÖR?!
Aatscho… å ajaj… Megaynkel! Blä.
Tjenixen!
20.6 – om att dela med sig.
Det började igår eftermiddag. Maali såg oväntat blankögd ut. Och blöt under näsan. Imorse stod det bortom alla tvivel att viruset som på mig (som vanligt) fått utlopp av taskig blåsa på underläppen på liten kiddi blommat i verklig snorinvasion. Förutom vanlig förundran; hur gladpigg kan en sjuk unge va? så har en ny undring vuxit fram: exakt hur mycket snor kan en elvakiloskropp producera?!
Midsommarafton blev en hit! Inga små grodor i ring, däremot till bords å på studsmattan hos Pontus i Kålltorp!
Imorron back to reality med jobb. Undrar om det finns nån potatis kvar i plåtlådan…
Tjenixen!
18.6 – om gamla bekantingar.
Mår ynkelfisk och har spenderat dan i soffan. Nu har jag släpat till mig datorn men har mest suttit med den i knät en halvtimme, oförmögen att orka göra nåt annat än slöläsa mail. Illamåendet flåsar mig i nacken konstant, och jag börjar bli såå trött på det här… å ja, trött är jag rent fysiskt också – inte bara psykiskt…
Nå. När jag vaknade till i eftermiddags, efter flertalet timslånga slumringar, sträcker jag mig slött efter fjärrkontrollen – och dyker rätt in i Coopers Crossing. Till stor förtjusning får jag se snällaste fängelsevakten från Kvinnofängelset dyka upp i roll av skrämmande rasistisk ranchägarinna. Minnen från svunna tider och ett aktivt deltagande på KF:s mailinglista drar smilbanden uppåt och jag mår för en kort stund lite bättre. Just det här avsnittet diskuterades flitigt på listan minns jag, men eftersom jag inte sett den här episoden Flying Doctors hölls jag utanför snackisen. Men… those were the days… mina vänner flabbade sig fördärvade när jag lämnade partypuben för att bänka mig framför fjortontummaren i studentrummet. Och helt ärligt, sällskapet på andra sidan TV-skärmen var i många fall om inte bättre så iaf lika bra som fulla raggsnubbar i baren :) Å signaturmelodin… fortfarande en av dom bästaste!
brejk
brejk
brejk
Tyvärr är sluttonerna en smula bortslarvade, och den inledande gallerstängningen, men nostalgifeeling Allan; den infinner sig och samsas med snurrighet och illamående. Å när maken nyss svängde en übersnabbis om Morkullan på sin väg att hämta Maali på dagis bara för att lämna en bukett älsklingsfavvisarna vita liljor, då svämmar det lite i ögonen… hormons, you know… :)
Tackar förresten för alla goda råd om messmör och annat läbbigt! Kaffe i all ära, men i ynka lagom dos gören sig nyttan icke så stor, och faran med kaffet sägs vara större nu än förra gången jag var gravid. Det ena förtar det andra, fast åt fel håll. Typ.
En ömäjsingly trevlig midsommar till alla käraste nosare!
Tjenixen!
17.6 – om lösning mot stopp.
Det torde finnas flera tillförlitliga botemedel mot ovilliga tarmar? Ett som till min förvåning inte fungerar är att tanka sin bil. Åttahundra spänn till Preembjörnen funkar dock säkert fina fisken mot hicka. Eller känslan av för fet plånka.
Enda hittills väl fungerande medusin har varit: kaffe. Gissar lille Frank i jumboräksstorlek snurrar friskt där inne nu, speedad av choklad, jordgubbar och Moccamaster!
15.6 – om snällskjuts.
Våldsamt glatt och turligt för mig att världens bästaste Maddah erbjöd plats i SOWen hem från jobbet. Bussen hade inte tagit mig hem i tid men nu kunde jag soffas och med ostbågar å snyft ta avsked av sista-ever-i-världen Cityakuten. Sorgligt, men lyckligt. Wow!
Lyckliga återseenden. Sorg. Historik. Förlossningen kändes kusligt nära mardrömmen. Summa summarum: en bra serie no more.
Tjenixen!
13.6 – om isbrännboll med clownboll och myrkli.
Årlig jobbfest med inledande gocart (jag hoppade tyvärr rejset, mådde illa å var übertrött), sen kall pizza o brännboll i kvällningen medan isvindar drog in från havet. Rätt snart gick bollen sönder, domarens arm tog slut [han använde den som resultatblock], alla blev brända och tidtagaren tappade räkningen.
Jag lämnade skeppet innan berusningen övergått i fylla hos kamraterna o sitter nu i soffan med myrkryp i benen. Blä för kryp. Nu ska jag försöka sovs. Maali sovs sten och verkar ha blivit kvitt sitt virus? Tack Alexandra förresten; för uppklarning kring basiluskbegreppen!
Tjenixen!
12.6 – om mottagningar,
1) av student.
Igår mösspåkläddes västra Sveriges alla gånger för jefla duktigaste student när Sofie fick vit svamp på skallen! Jag är imponerad på bristningsgräns. Sicken bejb! För nitton månader sen blev hon oplanerat mamma – igår sprang hon med sina klasskompisar ut mot välkomnande folkhavet lika godkänd men obeskrivbart mycket klokare än alla dom andra! Jag fattar inte hur hon fixade det och nu skyller jag yngelhormoner för blött tangentbord men shit pomfritt vad stolt jag är över dig girlie!
gRatTiS ♥
kanske stans sniggaste mossa går på bal!
brejk
2) av graviditet.
Jag sätter på omtänksamma förvåningskontot att vi mötts av flertalet men jag trodde inte ni skulle ha fler än ett barn!? men på tala-utan-att-tänkakontot vad ni ynglar av er?!. Vi har 1 barn, förhoppningsvis ytterligare ett på sin väg. Till en fisk- eller grodfamilj hade uttrycket känts passande. Eller möjligen till en som inleder sin tolfte graviditet. Till oss kändes det inte helt rättvist. Men jag vet ju inte bakomliggande orsaker. För den som vill men inte kan slinker det ibland ut både grodyngel och annat gränsfallslikt dömande. Vi har haft ofantlig lycka som inte behövt kämpa för våra barnskapningar. Att jag är dödsförskräckt och varje timme tänker det KAN ju för böfvelen inte bli perfekt två gånger i rad… försöker jag att inte låtsas om. För oro är till ingen nytta. Likt förbannat omöjlig att bli kvitt… mjau.
Dagsens tips: lägg roligare (fotbollslandslags)matcher i Göteborg.
Att trycka in över 25tusen tjoande åskådare mot korplandslaget Malta är imponerande. Att envisas med att lägga en överdriven majoritet viktiga/intressanta matcher på ”nationalarenan” känns orättvist. Fast jag är väl partisk… åt ”fel” håll.
Kul iaf att en av mina minst sportintresserade darlings hamnar på samma uteservering som ”Zlatan, Mellberg och en stor skallig kille” [Majstorovic, gissar jag våghalsigt] på Soho vid Kopparmärra. Vad som var kul med det? Att hon kände igen grabbsen seståss :) Blidde både imponerad å glatt överaskad!
12.6 – om att jag är någorlunda back on track.
Heliga ko har jag varit crappy!? Datorn har varit igång EN gång under min sjukdom!! – å då för att jag i nåt slags förvirrat tillstånd fick för mig att läsa jobbmail. Det om något ett (två) bevis på ynklighet.
Överöst (jodå, med tanke på läsarantalet så!) med kryapåningar känner jag mig nu manad att undvara er de mestaste detaljerna förutom: basiluskerna har satt sig på tarmarna. Inuff sädd.
Boy har jag saknat nosarna? Jess box aj kan boggie! Mernosning kommer. Maali sover och jag har diskat, torkat, kokat te [kaffe känns en smula modigt...] samt förberett maken som kommer hem klockan två. Här blir kvicknosning som heter duga. Hinner jag inte kommentarssvar, hys vänligen överseende goaste nosare!
8.6 – om däckning by sjukdom.
Andra dan i rad jag mår crappy. Snurrig, illamåående, ont i magen, kallsvettig o isbitskall. Lite feber också. Ursäktar och försvarar icke-svar på alla intressanta gulliga roliga kommentarer med att iPhone visserligen funkar finfint att surfa på, i lagom dos, men att det blir för jobbigt att finlira utan riktigt tangentbord.
Aj’l bi back, darlings! Som en fågel fenix.
Tjenixen!
