29.4 – om dålig nosning.
Ovanligt dålig (b)logguppdatering för att vara mig och jag vill förklara att det beror på att jag känner mig en smula nere. På samma vis som jag blir lycklig av snällhet blir jag lessen av taskighet. Om det är missförstånd som fått personen som utan grund anklagat mig för dålig yrkesheder vet jag inte, men faktum kvarstår: jag blir jäkligt besviken när en diskussion grundar sig på ointresse och egna tolkningar. Som alltid i såna här lägen säger jag;
lyssna på vad jag säger, inte vad du tror att jag ska säga
Mjau.
Det enda jag ville med mitt inlägg om dom röda brallorna var: se mig som en människa! Kanske uttryckte jag mig klumpigt? Om någon tog illa vid sig ber jag om ursäkt. Min mening är inte att såra utan att uppmuntra till bättre relation mellan kund och säljare. Fan va fel det kan bli.
Återkommer när inspirationen kommit åter. Förhoppningsvis redan imorron.
Dagsens tips: smink kan dölja och försköna.
Var det nån mer än jag som tyckte Ola Andersson såg ut som en tvättbjörn i kvällsens Fotbollskväll? Jaja. Jag fattar. Skidåkning. Men SVT har väl för tüsan råd att kleta lite kräm runt ögona på gamle talangscoutsAIK:arn?
Förresten var det festligt att höra den för mig nya deltagaren i fotöljen.
- Han låter ju som han kommer härifrån! hojtade jag förvånat till efter nästan-hela-kvällen-lessna-kiddi-pappan som zombisatt i soffan bredvid mig.
- Ja. Han är från Falkenberg, upplyste mumlande zombin.
Jag borde kanske reagerat med mer än förtjusning över igenkänd dialekt. En smula pinsamt blir det ju när jag nu förstår att det var Per Zetterberg. Jeez. Visst borde jag känt igen. Han öppnade inte munnen när han pratade för femton år sen heller. Så kanske gör han sig bättre i soffan än på plan. Näää. Det där var elakt… Fast. Kanske en smula sant. Sorry!
27.4 – om att fylla år.
För 364 dagar sen var det dags förra gången, och det blir på nåt vis mindre viktigt för varje år. Inte för att jag inte vill bli äldre, det tycker jag är rätt coolt för ålder ger erfarenhet och glädje och respekt, så nä… det är nog bara så att födelsedagarna har lost their charm liksom. Å för första gången nånsin förstår jag fullt ut alla mammors och pappors till irritationens brant asabläiga tråksvar på frågan ”vad önskas du?”. För en teckning skulle vara alldeles nog! Från EmmaLi alltså. Från alla andra förväntar jag mig guld, juveler och kontanter såklart.
Tjenixen!
26.4 – om människan bakom de röda byxorna.
I min bransch har jag inte direkt fördel av att vara tjej. Jag säljer [hem]elektronik. Och småvitvaror. I huvudsak.
Hur ofta det händer att kunder ser över mitt huvud i desperat försök till ögonkontakt med nån av mina pojkliga medarbetare har jag för länge sen tappat räkning på. Detsamma gäller på gränsen till otrevliga skepticismen i ”kan du nåt om det här?”. Glädjande i sammanhanget är att jag bara ett fåtal gånger mött kunder som undrar om jag ”har nån som kan nåt om TV-apparater”, vilket i mina öron är en direkt slutsats att jag inte gör det. Kan nåt alltså. Vilket jag gör. Jag kan faktiskt en hel massa om TV-apparater. Och digitalboxar. Och DVD-/bluray-spelare. Och bärbara datorer. Och grafikkort. Och RAM-minnen. Och routrar. Och switchar. Och mobiltelefoner. Och minneskort. Och megapixlar. Och objektiv. Och kablar. Alla möjliga sorters kablar kan jag riktigt mycket om. Däremot är jag inte så vass på bilstereo. Eller brödrostar. Eller dammsugare. Direkt dålig är jag på hårblåsar, vilket oturligt nog är det en ohemul mängd kunder fått för sig ska vara mitt vassaste kort.
Sur räv blir jag när jag inte får chansen men ändå, trevlig är jag när jag möts av arrogans. Ännu trevligare är jag när jag möts av respekt! Allra trevligast är jag när jag möts av glädje!
De senaste veckorna har jag ibland fått vikariera i kassalinjen. Det har varit en nyttig upplevelse. Min första insikt var att pengar luktar illa [det hade jag glömt!]. Min andra att jag bakom kassadatorn får om möjligt ännu mindre respekt. Folk argumenterar om småsaker och blir förbannade när jag begär legitimation. En del vägrar skriva signatur på sina betalkort, och blir ännu tjurigare när jag påpekar att deras legitimation 1) inte är giltig, 2) inte föreställer kunden framför mig [utan istället t ex frun] eller 3) inte överrensstämmer med kortinnehavaren [som är t ex frun]. Ett fåtal vägrar uppge namn när dom ska köpa en TV-mottagare – vilken jag enligt lag inte får sälja utan namn och adress på köpare. Det händer att nån, vid retur och när så kräfs, blir ilsket förvånad att jag inte har fjortontusen i kontanter liggande i kassalådan.
Men. Jag klagar inte. Eller jo, bara lite… men/för i huvudsak är jag nöjd! Jag jobbar med kompisar jag trivs fantastiskt bra med. Jag jobbar med sånt jag är intresserad av. Jag väljer att fokusera på att jag nästan varje arbetsdag möter glada trevliga nöjda nyfikna tacksamma kunder som lyssnar på mina förklaringar och litar på mina råd. Och framför allt. Jag träffar varje dag nya människor som på olika vis pusslar ihop och förgyller min verklighet! För visst är det så, varje ny person du möter tillför något? Varje mänska du stöter på blir en ny bit i ditt livspussel? Vissa blir bara blå och oviktiga himmelsbitar, och somliga går liksom sönder eller blir dubbletter du inte behöver. Men en avsevärd del av folk som passerar bidrar på viktigt vis i den utveckling som driver dig vidare: en erfarenhet rikare – ett stycke förmögenhet, lätt att bära.
Å du. Nästa gång du är i en butik: glöm inte att personen bakom namnbrickan och under profilkläderna är en helt vanlig människa av kött och blod. Kanske inte olik dig. En människa med känslor. Och kunskap. Lita på att om jag inte kan så låter jag dig veta – du behöver inte ta för givet att tjejen i röda byxor är korkad. För det är hon inte. Jag lovar!
26.4 – om ett harmlöst litet hjärnsläpp.
Pga sjukskrivningar på jobbet – bruten arm efter trafikolycka samt axelont från kassalinjen – passar det extra bra att vi just föregående veckan blivit förärade liten praktikant.
Jag fick hjälp av praktikanten (sexton år) att larma och pallplacera bärbara datorer i fredags. Det gick nog lite för fort…
finn åtminstone ett fel :)
25.4 – om förslitet pekdon.
Till redan väl- och godkända tennisarmbågar, hälsporrar, betonghäckar och musarmar lägger jag nu mitt scrollpekfinger. Ty ingen annan orsak till ledtrötta högerfingret skola jag finna.
Nån som känner igen?
Dagsens tips: shoppas det du måste, inte bara vad du vill.
En ullkappa av osedvanligt söt modell attackerade mig inne på MQ:s nya outlet idag. Joo… fel säsong men nu slipper jag ju leta i höst. Plus att jag sparat ansenliga elvahundra iom fet prisreducering. Jupp. Sparat! Eller hur?
Långt gångna grubblerier att låta en vit iPhone flytta hem till mig börjar kännas i beslutsångesttarmen. Kanske måste jag provpilla lite mer på Nästgrannens pojkväns… iPhone alltså.
Present till min pappa som fyller år imorron. Förslag någon? Pliis!
23.4 – om ”well done by the keeper”.
Repliker och kommentarer ur ett gammalt FIFA-spel har etsat sig fast. Tillsammans med ovanstående och slingor ur hysteriska ”Dancing with Madonna” o nån gammal upphottad Elvisdänga har jag lidit mången afton – mest för att vara nära Mallias. Fotboll ska njutas på plats – helst live men TV/radio är okej. EA Sports går fetbort.
Att däremot åka hem med tre schyssta points från Olympia går fetbra!
Tjenixen!
23.4 – om Khmer Rouge.
Attans jämrans skit att jag missade förrgårdagens Debatt där det pratades röda khmerer med anklagande ton. Zappade förbi sista fyra minuterna och hann kanske inte scanna publiken tillräckligt; för var var Jan Myrdal? Och Birgitta Dahl? Hade gärna sett Peter Englund i studion också men han har kanske sekreterarskrivbordet ständigt fullt numera?
Programmet går förmodat i repris (t ex igår) och jag ska försöka titta. Och tycka. Och förfasas. Igen.
Mina tidigare inlägg i ämnet hittar du enklast genom att leta efter ”khmer” i nosarna. Sökfunktion finns en bit ner på höger sida.
Dagsens tips: skype.
Lillebror gör ju Sydamerika ett halvår och trots att jag inte skådat hans dreads lajv sen julafton känns han inte särskilt långt borta. Resdagbok och foton därifrån lindrar saknad och längt. Han finns ju – som alla andra – på Facebook också, men där finns ju inte jag så den kontaktpunkten saknas. Men. Igår klockan kvart i tio på kvällen ringde telefonen. Hemma alltså. Döm av min förvåning och glädje när det är brüschan på skrapig linje, straight from Santiago de Chile!
Eftersom han alltsomoftast befinner sig i områden med internetdöda spots ville han – när han hade tillgång till under omständigheterna snajsig uppkoppling – passa på att ringa och grattisa inför nästa vecka [när ullisarna blir ett år äldre igen]. Fast han glömde säga just ”grattis”. Vilket är helt okej! För bättre grattispresent än ett telefonsamtal från andra sidan jorden är väl svårt att slå?
Tjenixen!
21.4 – om att leva i ”Nordens sanddosa”.
Inte för att jag tror att Tegnér varit i Grimmareds Grustag när han tjurigt skrev ner min stad men hade han så varit skulle jag inte talat honom emot!
Sicken lekplats för ullisar bakom ratten på fyrhjulsdriven raKET… om hon inte varit tråkig att inte lämna förståndet hemma. Och sicken lekplats för EmmaLi – kiddi vars second name (eller hem?) förmodligen hade kunnat vara sandlåda om hon fått välja själv! Nu sov hon hela tiden vi lastade BR:s plastbåt full [måste ju ha en egen sandlåda på tomten, går inte att utnyttja grannskapets hyresfastigheters i evinnerlighets...] och tur är nog det för annars lovar jag vi hade fått släpa henne från sandberget gråtandes tårar större än krokodilers. No doubt about it!
Min idé var att fylla båten till hälften, sen lasta in i bilen. Allt för att minimera spill. HA! Vet ni hur mycket en halvfull plastbåt sand väger?? Det visste inte jag heller. Kan avslöja så mycket som att det är en smula mer än jag orkade lyfta… Mallias hade lätt att hålla sig för skratt där jag halvkvävt (inte väcka sovande kiddi såklart) flabbade mig fördärvad: den rörde sig nämligen inte ur fläcken! Knappt en millimeter från backen på min sida!
fantastiskt inbjudande rallysträckor – för den som vågar!
radbrytning
Så då fick sanddiggern bestämma och han bestämde ursprungsplanen som jag ratat och således har vi nu sand i halva kofferten! – fast också en fin illgrön sandbåt i trädgården :)
radbrytning
nånting säger mig att han på slutet tröttnade på mitt mobilfotograferande?!
———-
Senare på eftermiddagen kom Nästgrannen (aka Melodifestival-Linda) på te-visit och hon å Maali bakade lite sandkakor, käkade lite glass, blåste massaste såpbubblor och blev bästaste vänner!
Tjenixen!
20.4 – om en ömäjsingly ömount of mail till mina nosare…
Alltså. Jag ursäktar å det ödmjukaste att det måhända drösa epost över mina högst värderade responsare. I ett försök att minska mängden mail ska jag försöka hålla igen på svarskommentarer. Tro för den sakens skull inte att jag inte blir alldeles lyckovarm för er feedback, jag löööv att ni omtankar mig med era åsikter!! Och. ”Försöka” sa jag… as in ska försöka jättemassor jag lovar!!
Tjenixkrams i sena isbitskalla vårkvällen!
20.4 – om att förvirra sig i php-träsket.
Jag trasslar mig djuparedjupare och om jag inte tar mig i kragen snart sitter jag fast i miljarders av klibbiga forumtrådar som ändå inte tar mig närmare målet; dvs att bli kvitt känslan av icketillräcklighet. Jag gillar inte att inte veta vad jag sysslar med, och för tillfället är ctrl-knappen i kombination med tre specifika tangenter mina säkraste kort och bästaste kamrater.
Helt ärligt kan det ju inte vara så himskens svårt att ändra ett ”Reply” till ett ”respons” och ett ”on” till ett ”skrev om” och att få det lite luftigare i sina widgets och klura ihop ett mindre rörigt det-har-kommit-ny-respons-på-inlägget-du-kommenterat-mail men jeez… nu ger jag upp! För idag. Imorron kravlar jag säkert stadigt i träsket igen…
Tjenixen!
ps. nu har jag lyckats få in foton i det däringa en dag med Hedbertsarna-inlägget om nån är nyfiken!
20.4 – om att falla för sötman.
Jag brukar kunna motstå och undvika att trilla i snuttgropen men när dom här mumsbitarna anföll mig hade jag inget som helst försvar att ta till…
19.4 – om bäbisim för Maali och hennes mormor.
Kraxkrax i halsen och tjockt på stämbanden i kombination med make på kvaltävling i Halmstad tog beslutet åt mig att skippa babysim idag. Men! En Maali-mormor dök upp som gumman ur lådan och vips hade kiddi nån att simma med!
det kan hända att bilden är en smula missvisande och att kiddi bara var så här glad i cirkus åtta sekunder…!
men, den som är snabb på avtryckaren kan vara censurerande :)
Tjenixen!
18.4 – om trassel med det mesta…
Äh. När solen skiner ska man inte sitta framför datorn i vilket fall. Så att det varken går att ladda upp foton eller publicera kommentarer här är klart världsliga ting!
Tjenixen!
ps. äsch då. en liten tag på fel ställe och hela alltet vägrar samarbeta…!? :) nå. taggen flyttad så nu borde kommentatorsfunktionen vara back on track. fast fotouppladdning är jag fortfarande vilsen på så den biten ligger kvar på isen. ett litet tag till.
Dagsens tips: öva pekfingervalsen.
När du får lite tid över till nonsens… övning ger färdighet sägs det ju!?
17.4 – om bilder från gårdagen.
Nu jäklar skulle det visats att jag har lärt mig! – för det var tydligen inte mitt fel [thanks webdoktorn!] att jag inte lyckades ladda upp bilder igår å det är alltid skönt att höra man är oskyldig!
Men.
Eftersom fotona jag nu nästan problemlöst äntligen lyckats ladda upp vägrar att minska sig till under enormously megasize så jag får hålla mig. Tills jag kanske lyckats tigga till mig hjälpguidning på hur i helsefyr man gör.
