31.12 – om ett gammalt år.

Lite svårt är det att inte bli nostalgisk så här i sista andans tag. Å nu när Gamla Ogoda 2008 bara har nio timmar kvar innan övergång i Nya Goda 2009 passar jag på att floskla: låt allt gammalt agg flyga världens kos. Börja på nya kulan – igen…! KRAMS!






30.12 – om för mycket klossar, bok, bus och sång? (mobilnosning till månsarnas kurr)

Hon såg lite trött ut? Så jag kramade henne gosigt å la henne ner i sin säng. Utan ett knyst krullade hon ihop sig. Inte ett ljud! Roligt bus med mamman gör snark i ett nafs! Fast nya tänder gör såå ont. Och kanske lite feber? Ont på mamman också :( Mjau.






30.12 – om att ha jobbat klart! (mobil nos mellan kloss, bok, bus och sång i Maalis rum)

- Nu ska inte jag jobba mer för i år! gloatade Ullisar glatt för ena bästisens husbond i telefon igår eftermiddag.

- Hade la varit fint att kunna säga det om ett par dar? flinkvicktänkte han. Och lämnade mig i osunda funderingar… ;)






Dagsens tips: sätt sprätt på ränteslantarna!

Vi fegisar som blandat hängslen med livremmar har trots detta kunnat åtnjuta tusenlappen mindre i lånekostnad redan denna månad. Tjohoo! Att inlåningsräntorna sjunker lika stenartat drabbar oss föga. Här finns ju hursomhaver inget sparkapital att förränta!

Jag har redan sprätt bort nästan hela förtjänsten på asafin åkpåse till Maalis Crescent. Guld is da shit sägs det la! Eller var det bara att det glimmar snyggt?






29.12 – om en bonde till jul.

En av Maalis bästaste klappar var plastig och hysteriskt melodiös. En gräsgrön traktor med tillhörande nöffnöff, muuh, gnääähgg och bäääh på illgult släp. Och Pedro. Roliga är djuren, och traktorn. Men roligast av alla (förutom att tuta på lilla runda tutan varje gång vi ber henne) är Pedro. Han är bonden som kör eländet. Han ser ut att vara sydeuropé och har ett tuggvänligt armutsträckt leende. Pedro tar emot EU-bidrag. Tror vi. Han är ju modern? En modern bonde av sin tid. Tack mormorn för Pedro. Skitkul för Maali! Å snart tar kanske batterierna slut? :D






28.12 – om första gången barnvakt pga jobb – och lite om massa folk.

Julhandel går över i mellandagshysteri och familjen hedbert* måste jobba för fulla muggar. Idag var en sån dag då det inte gick att parallellera arbetstider så Maalis mormor hojtades in som barnvakt (inte för att jag tror hon var svårbedd iofs :) dom timmar våra scheman kolliderade.

Amazingly massa folk i Ullared idag. Trots att GeKås höll stängt. Koreanerna skrattar nog hela vägen till banken: bl a LG och Samsung säljer fina fisken.

* den slarviga men festlig felskrivningen i grattisutskick med mig som PS3:a-vinnare lever kvar!






Dagsens tips: Mission Impossible III.

Sätt på TV:n för bövfelen; fyran sänder tredje Tompa-this-disc-will-self-destruct-in-five-sexonds-filmen, som är så inihoppsan bra!

Helt klart den bästa Bond-film som gjorts – å Bond är inte ens med :)

* ehum. sorry. faktiskt snolånat från nån klatschig recensent… men såå sant!






Dagsens tips: hushållsnära tjänster – del två.

Att hushållsarbetet blir roligare med hjälpreda har redan konstaterats här i mina nosar. Att julstädning hör till hushållsarbete är lika korvspadssäkert som vilket dopp i grytan som helst. Festligt är att lilla jultomtsMaali älskar dammsugaren!


enda sättet att få henne att behålla mössan på;









distrahera med skojigheter!

[21 december]

Inte för att jag är så säker på att det blidde gnistrande splitterrent men dom värsta dammtussarna bekämpades. Och lilla kiddo fick roligt! Vilket ses som upmost importantly nufördagarna!






27.12 – om oförklarligt hat.

Israel besvarar, eller om det var dom som slog först. Jag vet inte vem som är största boven eller om det ens går att säga att nån av dom är mindre idiot än den andre. Kan inte förstå det enorma och historiska hat som får föräldrar att uppfostra sina söner och döttrar i en anda av oförsoning. Varför? I mitt huvud ekar ett enda stort och sorgset Varför? Vem ska sätta stopp? Och när?

Det är aldrig för sent att låta bli att kasta stenen.
Snälla? Nu!





Dagsens tips: matcha Maali – del två.

Förutom klossar och köksinredning går det fina fisken att kamouflera Maali med tillexempel matta och krubb. Lite liten att va nyckelbarn kanske men jag gissar att det ändå är omisskännliga nyckelbandet hon vill åt
[vi som njöt den där underbara junivärmen i Berlin 2006 vet preeciiis!]




…och nog går det kanske med lite god vilja och ett gott humör att ana en viss förkärlek för orange i vårt hem?






26.12 – om hur plötslig insikt kan leda till dålig sömn.

Dan före dan före doppardan och jag kommer på vad vi frivilligt kommer utsätta oss för: 6 timmar på ett flygplan med Maali… Ehum. Hur tänkte vi? Jag har själv svårt att sysselsätta mig mer en tre timmar. Hur ska min oskyldiga älskade lilla unge lyckas ungå tristessens myrkryp efter sisådär tjugo minuters dethärvarskoj, pappersinslagna nya leksaker samt spännande böcker med flikar?

Vad har vi gjort? Mot oss? Mot henne? Och mot alla andra stackars finns det svenskt kaffe på hotellet charterturister på det där planet? Ska vi förebyggande fylla fickorna med öronproppar för att ligga på plus bland flightgrannarna? Eller ska vi gå på guldpengar direkt? Carl von Linné?

EmmaLi läser om Flygande Kaninen i köket,

en smula uppåner ;)

Mitt hemliga hopp är att nån annan familj utrustats med gapiga kiddosar vilka får vårt lilla gryn att framstå som det bästaste. Fast det är kanske väl magstarkt att önska nåt sånt…






25.12 – om samma ämne, ur olika synvinkel.

Juldagar med Maali blifva ej som fordom juldag.

I soffan framför bourgogneberusade stjärnor på slottet grubblar jag över vissen omedvetenhet som skiljer en förintelse från en annan. Den ena lika vidrig som alla andra, men endast en vida berättad. Farligt område?






23.12 – om ordning på torpet.

Blev skitorolig när jag för ett kort slag fick för mig att jag hade allt under kontroll… men så kom jag på ett par grejer jag glömt och blev lugn! Å med färdigklädd gran, tomtat hem men hälften av paketen oinslagna sprider skinkan nu sin doft i Villa Morkulla.

Tur att det ordnade upp sig!


Från oss alla
till er alla,


en överrumplat förvånad liten tomte

och en allra godaste jul!!






Dagsens tips: tittut!







Maali tittut:ar med oss!
[21 december]





22.12 – om att göra sin egen bok.

På soffbordet ligger (låg) en fotobok, självgjord. Snygg! Ytterligare fotoböcker planeras; foton är uppladdade och texter samlade. Förra året köptes med finfin rabatt presentkort på dylika böcker. Tänkte; ”då måste jag ju få tummen ur?”.

Den 30:e december brinner finurliga presentkortet inne om jag inte hinner tumma ur mig. En smula stressad mailades därför snäll förfrågan om det kanske kunde gå för sig att förlänga giltighetstiden? Fick veta att det inte gick för sig, men vänlige supportnissen uppmuntrar mig Sätt dig nu i mellandagarna och gör en kalender t ex. Det går supersnabbt! Vad supportnissen inte vet (och inte behöver veta) är att vi svämmar över av finaste Maali-kalendrars. Samt att jag jobbar alla mellandagar utom juldag (som väl faktiskt inte ens räknas som en mellandag?). Dessutom är ett kontrollfreak knappast ens i tanken är förmögen att kombinera sånt som ”göra en kalender” och ”supersnabbt”.

Plitar kvickt ihop ett mycket-mindre-missnöjt-än-jag-egentligen-är mail jag har 1) bra koll på mina rättigheter och 2) lika bra koll på att ovänlighet inte leder långt i kundsupportsärenden som jag inte har några som helst förhoppningar på att få svar på innan varken jul- eller nyårhelg men ändå avslutar lika käckt som supportnissen: Sätt dig nu i morgon och svara på det här mailet. Det går jättesnabbt! Jag hoppas han inte tolkar mig fel? ;)

I samma stund jag beskådar Mallias perfekt ljusklädda gran fyra minuter efter att jag tryckt på ”sänd” slår det mig: jag kan ju köpa ett nytt presentkort! Och betala med mitt gamla? Så nu sitter jag här med hjärtat nånstans i halsgropen och väntar på bekräftelse från boknissarna. Vem tar vem? Har vi överlistat varandra? Har jag köpt en gris i säcken?

Håll tummarna go’aste vänner!






Dagsens tips: Cillit Bang.

Shit!
No more.






21.12 – om metamorfos.

Igår kväll slog det oss när Maali kröp omkring på lekmadrassen i sitt rum.

Bäbi EmmaLi har blivit Barnet EmmaLi.

Det går inte att sätta fingret på exakt vad det är, det är nåt med hela henne. Hennes medvetande och språk. Hennes lilla kropp. Fortfarande bäbimjuk. Men också ståtligt långkort. Hon står upp. Hon tar för sig. Hon kommunicerar. Hon går inte själv, nä, men hon hade kunnat om hon hade velat. Och vågat!

Jag är förvirrat lycklig.

min bäbi

mitt barn

Men ändå alltid min bäbi. Såklart.

- tvingas jag döpa om nosarnas b(äbi)loggkategori nu?






Dagsens tips: matcha bäbi med klossar, bil och kök.

vs


Det är inte utan att man skulle kunna ta fel!? Fast den ena är mjukare. Och snorigare!

- fotat för exakt en månad sen




skitsöt
i
köket
-
20:e
november






20.12 – om varför jag är kattmänniska.

En jobbkompis försökte berätta om en grej han hört på ett morronradioprogram häromdan men jag fattade inte mycket av vad han flabbade om. Men så fick jag länk hos Triquetra och shitbradpitt nu framstår allt som glasklart! Lyssna!

PS. Jag mår mycket bättre nu; lite – eller mycket – tackvare alla ni gulliga omtänkare!





19.12 – om kanske världens bästaste skräckis och att banga ur.

TV3 sänder Alien men jag är chicken och vågar inte titta.

I övrigt har jag och EmmaLi idag gått en långlång promenad. Trodde det skulle hjälpa - min dassighet och hennes trötthet - men resultatet var nerslående för alla. Inga julklappar fick vi köpt heller. Men jag fick med mig vagnen in i ett provrum på H&M så nu är jul å nyår räddade ur har-inget-att-ha-på-mig-träsket.

Skulle ha träffat båda bästisarna idag men när jag satt i soffan igår kväll föll alltsammans över mig och feberblandade tårar fick mig att inse att jag helt enkelt var tvungen att dra i bromsen. Det är inte likt mig, men Mallias var gullig och tröstade. Det är okej att säga nej sa han och pussade bort lite tårar. Vad har jag gjort för att förtjäna en sån?






18.12 – om handlingsförlamad.

Van som jag är vid ryggont och ischias överrumplades jag ändå totalt av en brutal ryggskottssnyting igår. Mumsade desperat piller för att klara eftermiddagen på jobbet men det hjälpte inte ett skit. Slocknade på kvällen med hjälp av starkare receptpiller och sov en svart drogsömn.

Mycket bättre idag är det. Men fortfarande snurrig och illamående av Tradolanet. Vet inte vad det är jag inte tål i dom? Men ler åt det faktum att jag hade sugit som knarkare; hade bara kräkts och sovit mig igenom alltsammans!

Hur kan man få så inihelskotta ont? Å inte har jag tid med det heller…

Mjau.

sorry, inga kommentarer eller läsningar alls idag :(
blä va jag mår illa





Dagsens tips: sätt sprätt på kosingen!

Svensk ekonomi behöver slantar i rulling. Så, köp nyårsblåsa och julmat för glatta livet! Och julklappar! Spendera gärna tid på krogen (hög moms) och i butikerna. Hjälp till självhjälp helt enkelt.

Trodde nog aldrig jag skulle uppmana till konsumtion, men i madrassen gör pengarna ingen nytta

PS. När du ändå dratt på dig spenderbrallorna, slänk en slant eller hundra till bättre behövande också. Då får samvetet bomull, en gränslös läkare medicin, en hungrig mat, ett litet barn vaccin, en isbjörn is och kanske en ensam en kram? Till exempel.






Dagsens tips: få medalj!

Vissa dagar är det lite tyngre att gå till jobbet. Imorse berodde det inte bara på nattens dålig yrselsömn: jag visste att jag inte skulle få följa med Mattias och Maali på Öppna Förskolans högtidliga bäbiexamen. Det är ju att jämföra med skolavslutning för tüsiken!? Att hon skulle få medalj visste jag däremot inte… å det var nog tur det :)


Ett viktigt steg i ett bäbiliv: att ta emot sin förstaste medalj!


Nova i finaste månsklänningen, Maali i mitten och Karla på väg ur bild!

[foto med gott samvete snodd från min bästaste Stalker!]






16.12 – om bäbigaddar.

Åtta små mjölkbissingar funkar utmärkt att mumsa med: det går ju lika bra att tugga med gommarna! Men sen några veckor tillbaka har stora vassa kindmjölkisar kunnat skönjas. Jag skojar inte, dom är enormous! Och jättelångt in. Ska dom verkligen komma i sån konstig ordning?

Med rysning minns jag mina egna visdomständer och beundrar bäbins smärttålning. Jag blev däckad av ont. Maali leker och tjoar som vanligt. Om än lite mer känslig än normalt. Lite mer kärlekstörstande, ett stort behov av tättintill.

Easy price to pay säger vi får ju inte så mycket annat gjort för tillfället! och sitter där på golvet med henne. Gärna!