Dagsens tips: gå på 60årskalas!
En härlig samling glada nosar hade gangstrat till sig, slurpade gammeldansk å rödvin, besåg trolleri, sjöng spritvisor på schlagertema, löste melodiquiz, lyssnade på tal och smaskade turkisk sallad, lax och chokladmoussetårta. Sicket galej!
För er som känner min mamma och vet att hon har hår ner till ändan ungefär:
Dagsens tips: undvik typ gärna Ullared, en lönehelg innan jul :)
Trettio bussar på parkeringen; fortfarande kö IN till GeKås klockan halv två på eftermiddagen!; fullastade bilar; regngrått.
Om en dryg timme börjar 60årskalaset med gangstertema. Ska bli skoj!
29.11 – om för mycket föräldrabetalt.
En smula förvånad blev jag/vi när det på makens bankkonto plötsligt dykit upp en massa tusenlappars, från Försäkringskassan. Ett telefonsamtal senare stod det klart att ”nån gjort fel”. Attans rabarber. Vi som trodde att jultomten kommit tidigt.
Ännu en smula förvånadare blev vi när försändelser från Försäkringskassan äntligen dyker upp [två till antalet, två på samma dag - sparsamhet är uppenbarligen icke en dygd hos dessa nissar]. ”Försäkringskassans har beslutat att du fått för pengar” [SIC!]. Känns en smula hotfullt? :) Det har också ”kommit till F-kassan kännedom” att det gjorts ”felaktig utbetalning”. No shit!? Några stycken längre ner står det förvisso nåt i stil med ”det var du själv som upptäckte felaktigheten och upplyste oss” och nåt som skulle kunna tolkas som ett ”tack” men då var hedbertska läsaren redan så upprörd att det liksom inte spelade nån roll.
Nä. Fram för mer personlighet. Och mindre mall. Fast mycket av min bloggis Malla! Det borde bli roligare för alla? Fel kan alla göra. Detsamma gäller rätt. Väl?
28.11 – om förkylning, och nya tänder? [mobil bussnos]
Det harklas och blankögas och hostas och snörvlas och febras och sörjs i Villa Morkulla. Make och bäbi tävlar om att att snora mest. Hittills leder bäbi med 4-2, men matchen är inte slut än.
torsdag 27 november, Maalis farfarmor Anna-Lisa har fått sin ro.
Nu har hon äntligen fått komma till sin älskade Harry!
Maali och Mattias hälsar på!
[14 augusti]
Mitt i sorgens mörker värmer alla minnens klara ljus.
Vi saknar, men gläds åt ett långt och lyckligt liv.
Det blir bara pastisch och fånigt hur jag än formulerar det, för känslor är ibland så förgjordat svåra att förmedla utan att va pompös. Min tanke är inte att vara pretantiös, bara saknig. Och lättad att hon inte längre har ont.
27.11 – om kökultur och nyfikenglo.
Jag åker rätt ofta buss till och från jobbet. Det är bekvämt och smidigt men knappast billigt. Tyvärr blir det billigare att köra bensinslukar-raKET [V70, AWD] men jag är mån om miljö - och medtrafikanter! - och låter gärna bilen stå och slöa istället för att rejsa på 153:an.
Nå. Mest irriterande är då inte kostnaden att åka kollektivt. Eller ens kassa busschaufförer. Nä. Det jobbigaste är medpassagerarna. Å tuggummituggare och tjötrövar kan jag leva med. Värre är knö-för-tüsan/om-jag-inte-brötar-på-kanske-jag-inte-kommer-med. Mycket värstast är det-regnar-och-jag-knör-för-jag-vill-inte-bli-blöt. Nähä. Sicken tur. För det vill jag. NOT!
Tacka vet jag Englandet. Där kan dom köa! En gång stod jag och väntade vid en busshållplats, blev godissugen, tog en snabb vända in i kiosken bredvid, kommer ut lagom tills bussen ska komma, blir framvinkad av liten dam med orden oh! you were here first, love! Ridå.
Gifvetvis går det inte att gnälla på kollektivtrafikanter utan att nämna storstadsfenomenet jag-på-först-innan-dom-som-ska-av-hunnit-ur. En klar favorit.
Nyfikenheten då? Jo. Häromveckan åkte en rullstolsburen ung kvinna med på turen till Ullared. När hon skulle ta sig av bussen hoppade chauffören ur och hjälpte till. Gissa om inte 97% av köande pellarna stod och fånglodde. Jag blev görupprörd men sa inget. Fegis som jag är. Men nån gloidiot är jag iaf inte.
Tjenixen!
Dagsens tips: ta dig vatten över huvudet.
Nya lilla blå vatten-Olympus i all ära, men nån Nikon med undervattenshus och flashblixtar och mystjock fotograf är han minsann inte. Då hade det kunnat bli så här bra varendaste söndag!
- jodå, coola mamman hade [faktiskt] gärna släppt taget, men bäbi Maali håller sig krampaktigt fast!
25.11 – om att vara 358 dagar äldre och att trilla in i matbord.
Lille Elliot och hans mossa svischade förbi en sväng idag. Han var väldans intressant för båda dom nyfikna hemmavarande hedbertsarna!
elliot, 26 dagar "gammal"!
När dom åkt hem hade jag tänkt leta upp lekkamratar till Maali, men när hon flög på läppen rakt in bland köksstolarna - med blodvite och lite skärrad mor som resultat - bestämde vi oss för att slappa i soffan istället. Bäbi gosade sig in, och somnade i min famn. Nåt som inte hänt de senaste tio-elva månaderna :) Megamys!
Fortfarande inget nytt om Anna-Lisa. Hennes svaga kropp gjorde henne till tacksamt offer för den där tarmsjukdomen som härjar på sjukhuset i Varberg. Hon får morfindropp. För att inte behöva känna. Det känns lite bra. Mitt i all sorg.
Det går lättare och lättare för EmmaLi att somna på kvällarna nu. Nån mer huvetpåkudden-snark har det inte varit. Men nästan. Hon verkar mycket mer lugn. Mer tillitsfull, vet-att-ni-är-där-men-gråter-lite-ändå. Och vanlig sund gråt är inge farligt. Fast rätt jobbig, mittinatten…
23.11 – om vintervacker västkustmorgon.
Fem minus. Krispsikt. Kristalluft. Fri atmosfär. Frisk andedräkt. En låg vintersol sprider giraffer i frostgräset. Högt över hustaken den isblå himlen. Jag tror, Kanske en bra dag för en flygtur? Motståndslösa vingar. Du kan sväva försiktigt, med klar utsikt. Över våra frusna tårar.
Staden är vindstilla. Jag är sorgsen och upprymd på samma gång.
22.11 – om dubbar vs slir.
Tji fick jag som hånat alla dubbdäckschaufförer. ”Vid blankis är det omöjligt att klara sig utan” är argumentet. ”Ha!” svarar jag och viftas med miljöpraktikan. För hur ofta existerar sån brutalhalka i vår klimatzon? Jojo… igår… minsann.
Jag tar tillbaka mitt hån. Tills på måndag – när isen är borta!
21.11 – om semesterlön och vinlöshet.
Att rätta andras misstag är bara roligt om den misstagne är en knäppgök. Och du själv inte drabbats alltför mycket. I mitt fall uppfylls inget av villkoren. Känns bara blö att behöva kontrollera och tjata för att få ordning på sin lön. Morr. Och fredagsfräs.
Inget vin får jag heller. Jobb hela helgen och är chaufför imorron, men oj sicken najs dag jag och EmmaLi har haft idag! med lunchbesök och presenter och allt :)
Önskar alla en trevlig helg!
Tjenixen!
saxat ur verkligheten: slavrfel
Det gick nog lite för fort här…
Hittade den på anslagstavlan på jobbet och skrattade så mycket att tjifen trodde jag gjort mig illa och grät! Dock. Känns säkert att ventilationen är okej. Med eller utan skit.
20.11 – om ytterligare genusperspektiv.
Maken satte dit mig så det stänkte häromdan. Vi skulle sätta upp en hylla på väggen i Maalis rum. Mattias kommenderades ner i källaren efter DeWalt och övriga utensilier. Innan han traskar ner muttrar han att det kanske inte kommer finnas skruvar av rätt sort. Jag blev upprörd. Jag ville ju få upp hyllan nu.
- - Kan inte du va man nog att se till att det finns skruv hemma??
Repliken kom lika blixtsnabbt som den var outstanding.
- - Kan inte du va kvinna nog att hålla ordning i vårt hus?
20.11 – om genusperspektiv.
Vid fler tillfällen än ett har jag fått visa arbetskompisar att teknik är viktigare än styrka. Vid fler tillfällen än ett har jag fått förundrade gensvar. Men generade uppsynen också alltid följd av stora leenden!
- - Usch! ler den överbevisade illa men stort.
- Äsch. Det är manligt att visa sina brister. uppmuntrar jag.
- Tycker du? Han spricker upp i ett förhoppningsfullt, ännu större, leende.
- Apselut, nickar jag. Och dödar honom. Fast allra manligast är förståss att inte ha några…
19 november 2008!
Älskade HK, finaste moran jag kan tänkas mig!
PS. Gissa jag blidde stolt när jag snokade fram finfina reportaget i lokalblaskan igår!
18.11 – om sanning no 5.
Med referens till förra inlägget förtydligas:
Att jag alltid försöker vara både fördomsfri och ickedömande är sanning. Försöker. Att jag inte alltid lyckas är ännu sanningare. Allra sanningast är tyvärr att jag har fördomar om tyskar, fransmän, romer, danskar, amerikaner och kosovoalbaner. Och om kristna högern. Och om kinesar från Jönköping (å från resten av Småland). Jag har rätt mycket fördomar om medelklass, arbetarklass och överklass också. Precis som om finniga datanördar, långhåriga killar, gamla tanter, medelålders män och afganhundar. Fast jag dömer ingen. Förutom möjligen kristna högern. Dom dömer jag. Lite.
17.11 – om sju sanningar.
Nya tidens kedjebrev har två ansikten: pps-mail och bloggutmaningar. Gissa vilken av de två kedjorna jag glatt bryter nu?
Så. Sju ofarliga sanningar om mig!
- Jag är lika blåögt naiv som lojal.
- Jag är långsi… öh, långsynt. Eller var det närsint?
- Jag är obotlig tidsoptimist.
- Jag är någorlunda tekniskt kompetent, och totalt värdelös på fickparkering.
- Jag försöker alltid vara fördomsfri. Och ickedömande.
- Jag är kontrollfreak med beslutsångest.
- Jag är grymt förtjust i diskussioner med oliktänkande.
Tjinixen!
PS. Viss hänvisning till Satu och Kristina är nog lämpligt efter det här :)
Dagsens tips: klor är bra mot snor.
Plaska runt ett tag för dig själv. Kryp upp i pappas famn, gå med på några pedagogiska övningar bara för att få leka och simma efter skojiga leksaker. Fyll hela näsan och bihålorna med bassängvatten. Frusta, hosta och pussas på mamman med snor i hela ansiktet, she won’t mind!
nya plumskameran lyckats fånga i sin lins.
När du badat klart; slappa i morronrocken, duscha bort klor och snor
och chilla en stund i varma rummet vid bastun!
Tjinixen!
