17.10 – om dåligt minne.

Tiden går tydligen fortare än jag tror. Och löftet att duktigt notera "viktiga framsteg hos EmmaLi" är såklart brutet. För att komma ihåg när Älskade Liten äntligen lärde sig sitta [nästan exakt 8,5 månad gammal] var jag tvungen att ta Nosarna till hjälp; här fanns både datum och foto. Så. Av denna anledning meddelas att liten bäbi numera för egen maskin förflyttar sig i sidled, på fötterna – medelst stödhjälp!

Hon reser sig nu själv mot saker hon kan dra sig upp mot också. Å fastän det är allra roligast att få gå när man håller nån i händerna hon får upp en helt otrolig hastighet med lite hjälp, går det ganska finfint att spatsera omkring med läragåvagnen också.



21 september – alldeles alldeles själv med Micki!

5 svar på “17.10 – om dåligt minne.”

  1. Och ibland får man för sig att "Äh, jag behöver inte skriva upp det, för det är klart att jag kommer ihåg det ändå."

    Nänä.. Finns inte på kartan.. man ska skriva upp ALLT.. Första steg, ord, tand, rubbet…

    Svar: Hans morot är att om han plockar ihop det, så kommer jag inte slänga det… Nej, men allvar… Sånt biter inte på honom… Han bryr sig inte om något annat än datorerna och kompisarna… Varken pengar, godis eller andra saker… Och dessutom… Han är snart 13 år.. Han SKA kunna hålla ordning på sakerna så pass att man inte behöver göra sig illa när man går in på rummet.

  2. Och det är nu som man som förälder inser att barnet börjar nå saker. =)

    Och det är från och med nu som man konstant måste vara på vakt. Dels för att skydda bäbin, och dels för att inte saker skall gå sönder.

    Det är nu du börjar få motion som förälder.

    =)

    Ja, Peter och Sylvester har fått en helt egen blogg. Har tusentals idéer och en massa krams i huvudet som måste få komma ut. Jag vet. Jag är inte normal, och du är inte den första som tänkt tanken.

  3. t0tta: det är ju så mycket man måste minnas så händelserna måste bindas upp mot nåt specifikt (som att hon tog sina första riktiga kryp på sin tiomånadersdag t ex). men det hjälper nog inte det heller efter ett tag. allt blurras ju ihop liksom.

    jag har tänkt som du skriver, att allt ska skrivas upp. men så tänker jag, vad spelar det egentligen för roll? tänder kommer och går. och sitter och går gör ju alla ungar som inte har fysiska handikapp förr eller senare. det kanske kommer sånt som är viktigare senare? fast, som referens är det väldans skoj att veta när i livet framstegen kom!

    Bobby: nänä. inte springa än inte! å grattis i efterskott igen :)

    kotteby: jupp. det där är orsakerna till att jag är rätt nöjd med att min bäbi är "sen" i rörelseutvecklingen.

    fast du, jag undrar om det inte krävs mer motion att springa efter arga tonåringen på rymmen…! ;(

    Britt-Marie: tungan rätt i mun, som dom säger!

    spännande med nytt projekt. jag hänger på till nya adressen såklart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *