Dagsens tips: hiva inte skit på varann.
Enligt TV4 Nyheterna [sic!] har nissarna på Amf 1 kastat bajs på varann. Det ska man inte göra. Fast. Sett ur krigsteknikshänseende är det nog rätt ofarligt? Och. Hellre det än skjutas.
28.8 – om operation egen promenad!
Due to min genetiskt värdelösa ischiasdiskbråcksrygg är jag skitsämst på att va en sån som låter
EmmaLi gå omkring. Mina mammavänner ler vänligt åt min tillkrökat raka hållning och erbjuder sig ställa upp som hålla-handen-stöd åt gåvilliga bäbin.
Nån brutally eminent spatserare är hon väl inte direkt, men jag känner mig ändå ”elak” som inte kan ge henne det hon vill ha; hela tiden gå!! inte sitta själv och leka… Lösning söktes. Och fanns. Tror jag.
Det kanske inte funkar direkt, men if at first you don’t succeed…
nappad trut är skydd mot ont orsakat av enorma mumsbehovet
- åh! går det här att smaka på?
Pappan fick visa…
bättre framför än bakom
fast allra bäst ombord på!
Nå. Nu gick det som sagt inte så himskens bra igår kväll – när dessa foton togs – men idag YeS promenerade hon omkring som värsta primadonnan. Okej. Inte så att jag lämnade rummet för att hämta EOS medan hon stod där och svajade. Men iaf. Hon ragglade korridoren fram. Lycklig som få! Och ekvationen lycklig och unge genererar lycklig mamma!
27.8 – om att hålla doktorn borta.
Enligt nån gammal devis/slogan från när jag var barn eller ungdom – kanske från den tiden förra gången jag hade finnar?! ska la ett äpple om dan räcka för att hålla läkare på avstånd? Vad det än må bero på, för några ”om dan” har det minsann inte blivit inte, så har hon inte visat den allra minstaste sjuktendens sen sin namngivningsdag!
[fotat av Pontus mamma Petra,
en av mina bästisar!]
En helt annan grej. När jag nu ikväll skulle fylla på välling får jag av en händelse syn på datummärkningen på förpackningen (var en sån där 20-liters megaförpackning).
Att leta fram kvitto var inte att snacka om. Vet inte ens med exakthet när vi köpte den. Men att det var efter den första augusti, det vet jag – är ju för tüsiken nästan fyra veckor sen! Ringde mataffären, pratade med hjälpsamma Marianne som utan diskussion lugnade med att kvittolös eller ej är det bara att skutta ner å byta ut till ny. Skulle kunna tänka att de inte är intresserade av dålig publicitet (inte första gången gamla produkter ligger i hyllorna), men att så kvickt och smidigt lösa ”problemet” är ändå hedervärt!
Nu väntar galet långa åtta dagars jobbfria ta-hand-om-Maali-dagar! Me lajk!
Go’natt!
26.8 – om att bli som ung på nytt.
Nja. Det var några år sen. Jo. Och visst, för det mesta känns tonåren väldigt avlägsna. Men vissa dar känns dom väldans aktuella. Som till exempel när jag häromdan vaknade och fick syn på en fjortonåring i spegeln. Jag hade attackerats av inte en utan tre mega-acnar. En under nosen och två på sydostlig kind. Envetna, ofjäskbara och förbannat ovälkomna.
Just den biten av tonårslivet är nämligen inget jag längtar tillbaka till. Eller nån annan bit heller för den delen när jag tänker på det. Är gruvligt glad att vara vuxen. Fast just nu är jag tonåring. I ansiktet.
25.8 – om en riktigt najs dag för en kvast!
Helt oförhappandes haffades jag idag av finurliga jobbkompisen Pontus*:
- Duuu. Jag har en grej till dig!
Jag blev förvånad. Och av nån underlig anledning skitnervös. Vad sjutton kunde han ha till mig??
Oj. Vänta bara..
Å när frågan besvarades – jag glädjetjöt så det måste hörts till GeKås och gissa vem som i ett nafs stegade upp som ganska ohotad etta i kategori apselut bästast på mitt jobb…?!! [sorry mossadah, kamraten och ni nosar som lämnat skutan, men jag tror ni förstår!]
två glada kvastar!
Att jag inte började böla vid spontana överlämnandet är en sak, men shitpomfrit, när han förklarade Jag valde en 3:a för ni är ju tre i familjen stod jag där som en gloende sill. Kan ni fatta? Helt utan anledning har killen fixat värsta prylen!! Att jag inte kramade honom av på mitten beror mer på min vuxna hejd än spontan icke-glädje. WOW!!
Maali bortsåg liksom jag lätt från poängförlusten igår… :)
TACK ofattbart gulligaste lilla skoogen!!
[mini-Löv!]
* vars bror iofs jobbar på kansliet i Halmstad men det här var en present som var så oväntad att jag knappt fattat det än. så du, jag måste nog få be att få betala den: en replika är bamsedyr! det vet jag! och med fixade finaste trycket å allt!
24.8 – om lön för mödan.
Min senaste lönsespec var skojig läsning. Alltid kul att bli överraskad! Nu är jag iofs rätt kass på matte, men den var sisådär dubbelt så skojig som jag räknat med. Och trots det fattas faktiskt slantar för mitt specialuppdrag på jobbet. Både denna och förra månaden.
Jag har nästan alltid varit en sån som litar på att löneadministrationen funkar som den ska och kontrollräknar typ aldrig utbetalt belopp mot egen uträkning. Att jag lusläste just den här specen var alltså mer slump än kontroll. En turlig slump får väl sägas. Tydligen fattades extralönen på juli-lönen också? Rätt ska va rätt anser jag och kontaktar personalkontoret. Det känns alltid lite kymigt att behöva påpeka misstag åt det här hållet tycker jag. Lättare att hojta till om företaget mot förmodan skulle betalt ut för mycket pengar – vilket la aldrig hänt… men iaf!
23.8 – om tjuvlyssning, skedmatning och Måns sommarprogram – fast i en annan ordning.
Mattias matar bäbi. Bäbi gungar gärna fram och tillbaka i Antilop under matning. Mattias parerar inte gunging och matning så bra och bäbi får sked långt bak i svaljet. Bäbi skriker i högan sky. Mattias tröstar tårsprutande bäbi och kommenterar senare det hela med ett sorgset: ”det var inte mitt fel”. Ibland har jag och Mattias inte samma åsikt.
Tre sjukt coola tonårsbejbs svajar fram i Gallerian.
- - Å så får jag inte glömma köpa [Lankåm pjår home].
Den tjuvlyssnande fattar ingenting. Pure Home? Från Lancôme? Det tar tre steg innan det rasslar till: aha, hon ska köpa nåt till sin kille. Pour Homme.
Ridå.
Jag lyssnar ju på alla Sommar i P1 i efterhand. Idag satt jag rakt upp och ner i soffan och storbölade när Måns Zelmerlöw berättade om Khao Lak. Fy fan.
22.8 – om signalist eLi.
Min duktiga duktiga lilla bäbi! I vanliga fall brukar jag försöka hålla igen på skrytet, men ibland klarar jag inte att stå emot: Inte en endaste gång sen BabyBjörns inträde i Villa Morkulla har det levererats tvåor nånannanstans än på den!
Fördelen med att ha fått en otålig och uttrycksfull känslorna-i-hela-kroppen-bäbi är att hon med all önskvärd tydlighet inte bara visar nyfikenhet, glädje och missnöje utan också när det är dags att gå på toa. Är vi riktigt uppmärksamma skulle vi kunna ha LiberoPampers nästan nästan! ett-fri också, men ett visst mått av egoistisk bekvämlighet gör att vi änsålänge nöjer oss med att hålla dom fria från det ena. Övermod och fallet blir högt, eller vad man nu brukar säga.
Det känns faktiskt bra att bäbin som är typ sist på allt av kompisbäbisarna är typ först på det här. Tror jag iaf?
Dagsens tips: skaffa privatchaufför.
Nu är det hög tid för skutt i bingen för jag ska upp mittinatten och köra en viss familjen Stalker till Landvetter. Eller. Jag ska köra deras bil HEM från Landvetter. På vägen dit tänker jag försöka sova snark.
Go’natt!
21.8 – om bensinmackars övriga utbud.
För ett tag sen plitade min bloggbekant Satu [länk bland dom andra till vänster!] om hur nästintill omöjligt det var att på resande fot få tag på ett tändstift. Detta påminde mig om när jag och Mattias för ett par år sen, på väg till Bornholm för att leverera en båt, vid mellanlandning i Glumslöv upptäcker att bromsvajern till trailern nästan gått av. Nå. ”Inga probs”, tänker vi lättat. ”Det finns ju en bensinmack här”. ”Ha”! Jag säger, ”HA”!
Ett oräkneligt antal mackar senare hittar vi tro det eller ej en ny vajer (och får låna verktyg att få fast den med). På en Preem. I Ystad. Dvs inte bara fem minuter från färjeläget utan också femton mil utan en endaste mack med sortiment att räkna som biltillbehör. Jag kan verkligen säga ”en endaste”. Vi åkte in på vareviga mackj*vel vi fick syn på (och ibland såna vi inte fått syn på då vi två gånger lämnade motorvägen i hopp om bättre jaktlycka). Det kändes tjatigt. Och efter ett tag rätt meningslöst. På ett ställe frågade vi desperat om vi inte kunde få köpa en begagnad vajer från nån av de trettiofem outhyrda släp de hade stående runt hörnet men icke sa nicke.
Vindrutetorkare hade de däremot på vareviga Preembjörn, Statoil, Shell och OKQ8 vi passerade. Kan ju vara bra att veta om man skulle vara i behov av en sådan. Korv med bröd hade de också. Och förmodligen bensin gissar jag, men jag är inte helt säker.
20.8 – om Sanna Kallur och Peter Jonsson.
Jag brukar som ni kanske märkt försöka hålla mig ifrån ”självklara ämnen” att blogga om, men den här gången kan jag inte hålla mig. å jag ligger ju lite efter också…
Jag utgår från att nästan alla som såg efter loppet-intervjun med Susanna Kallur kände ryslingar. Att se henne ”tvingas” genomlida både frågor och bilder var jobbigt. Riktigt jobbigt. Vem som var mest professionell är i mina ögon lätt att avgöra, men jag lider nu i efterhand faktiskt lika mycket med utfrågande journalisten. Han är också människa. Han gjorde sitt jobb. Känslokallt, ja. Och onödigt. Ja. Men, ändock hans jobb. Nu sågas han brutalt i media; av krönikörer, andra journalister, bloggskrivare och övriga tyckare.
Till er båda; jag tänker på er, och LYCKA TILL i framtiden! Sanna, du med häckarna! Du kommer tillbaka, lika bra eller bättre än nånsin!! Och Peter, du med din nya jobb. På TV3?
19.8 – om Olssons studio.
Rickard Olsson är en skojig filur och han lättar upp SVT:s halvproffsiga OS-sändningar på flera vis. Intressanta gäster med nya, ofta roliga, infallsvinklar breddar och roar.
Inslagen med Göran Persson-imitatören brukar normaleweise inte tillhöra mina favvisar i programmet, men när han idag inför en grupp kinensiska turister av kvinnligt kön stolt med hela armen pekar mot slottet och guidar
- - There lives my good friend CG. He is the Swedish statschef.
tyckte jag det var rätt kul. När han så fortsätter
- - But he has nothing to say to about.
knäckte jag mig totalt. Aj lajk that kinda simpel humor!
18.8 – om gräsänkans soliga dag! 2
Pigg som en mört satt jag igår kväll/natt och försökte bli trött. Textförfattandet gjorde ringa nytta, å inget annat heller. På TV visades en halvkass film men det blotta faktum att Tori Spelling medverkade tvingade mig att titta klart.
Klockan var två sista gången jag tittade på den och den hann nog passera åtminstone tio minuter till innan jag äntligen slocknade. Halv åtta vaknade jag och flög ur sängen som ett skott eftersom jag utgick från att jag försovit bäbins morgonmatning. Det hade jag inte. Jag hade väntat att mötas av vrålarg bamsehungrig EmmaLi men stormade in till sådär fridfullt sovande i sin Stokke bäbi som nästan bara en bäbi kan (iaf i en Stokke). Gifetvis kunde jag inte somna om och låg sen och väntade på att hon skulle ge ett "jag har vaknat"-tecken ifrån sig. Tror att klockan var tio över nio innan hon glatt hojtade till!
Planerade besöket till Göteborg förändrades såtillvida att Göteborg istället kom till mig! Detsamma gjorde Stalkerbäbin med mor, och vi hade en verkligt najs dag tillsammans alla 6!
Nu torde det inte vara alls särskilt långt kvar tills Maali-pappan återigen beträder Villa Morkullas korta men schifferstensbelagda entré. Jag hade först tänkt ta tag i tvätthögen i sovrummet, men jag tror faktiskt jag skiter i det. Jag plufsar ner mig framför TV:n istället… han kan gott nosa med det där Mount Tvetterest imorron: när jag är på jobbet!
18.8 – om gräsänkans soliga dag! 1
17.8 – om varför jag inte kan försörja mig som textförfattare.
Jag har tidigare uttryckt min uppskattning över Povels genialitet. Det här är knappast geniaktigt. Snarare fånigt. Men jag ursäktar mig med att jag har så vansinnigt tråkigt och inte kan sova…
Det är söndag kväll och mitt huvud känns så tungt
(Jo ja sa just de att) det är söndag kväll
och mitt huvud känns så tungt
när jag ligger här helt utan grapefruktjuice,
sjungande The Gräsänka Blues.
Min man har rest till Stockholm, till Stockholm vid the Östersjö.
Han for för fjorton timm’ sen och jag känner bara öööh.
Oh, hå, hå, hå, oh boy!
Här blir inget jumpas för joy…
Jag gillar inte att va fri, så nu får refrängen bli:
Oh, Mattislill, come back to me!
Jag var ej med den gången när han stod där på perrongen
och väskan höll han fången i ett stadigt grepp.
Han hade sagt jag skulle inte glömma de å de å de å de å de
men allt va glömt så fort orden kommit från hans läpp.
fast lite kan jag höra hur det ringer i mitt öra:
Mata katterna, vattna hibiscusen. Häpp! Häpp! Häpp!
Jag behöver inte köpa månsmat, ty den gamla har inte tatt slut,
men jag själv är lika vissen som hibiscusen ser ut,
oh, hå hå, hå, hå, o-ha!
Ja, jag mår inte riktigt bra, ida.
De timmar som har gått har trotsat all kalkyl,
och allt som finns i huset är kapsyl och magnecyl. [inte helt sant. jag har varit på Kvantum innan]
Vår kattmåns lilla Whiskie, vår trogna gamla katt,
har fått extra mycket mumsbitar, bara därför att…
Oh, hå, hå, hå, hå, ho,
vad ska min make tro!
Nu när jag får klara allting själv med mycket stort besvär,
ser min minneslista ut typ så här:
Jag måste mata bäbi, jag borde torka golv,
och jag ska hinna in på banken före klockan tre,
och jag ska tvätta lite kläder, jag ska hälsa på i Götet,
jag ska samla alla blöjor i en prydlig liten hög,
och tanka raKETen, och mysa med Maalisen,
å så damma, damma, damma om igen.
Ni förstår, min man är inte sotis, men om han får veta att
jag funderade på att ha Maali-gosis här i sängen hos mej i natt,
oh, hå, hå, hå, hå, ho,
då skulle jag få försvara mig gul och blue!
Så det gällde att säga nej och fort ändra sej,
ty hon sover trots allt bättre ensam än hon gör hos mej.
(Hysch, hysch!) Ett litet snyft bortifrån korridoren, jag hör det alltför väl,
hon skulle vaknat först i morron å så vaknar hon i kväll!
Hå, hå, hå, hå, hå, hå! Nu väntar världens tröstnings-dos!
Full fart från datorn då,
jag tror jag smiter min kos,
sjungande The Gräsänka Blues.
Tis är på inköp i huvudstan. Jag å EmmaLi fick inte följa med. Missnöjd med det? Njä. Njo. Ja!
Skyndas hem älskling!!
Dagsens tips: bli en miljöfjant!
Vare sig du går mot eller flyter med strömmen är det tufft att va miljötönt. Skratta bäst eller sist spelar nada roll, bara vi faktiskt kan ha nåt att skratta åt/med/för?
Så. Skippa
- palmolja - ofattbara mängder regnskog huggs ner för dens skull
- reklamplastpåsar när du handlar - att inte få påse till sopspannen är ett lättlöst problem
- onödig konsumtion - skänk en tia till välgörande ändamål istället
- bilen för korta sträckor - att få säga "för en gångs skull" utan att ljuga är gött
Dessutom, lätta något på högerfoten när du kör. Minskad gas ger lägre hastighet, färre olyckor och mindre koldioxidutsläpp. Å du, att köra för fort är ingen konst. Att hålla laglig hastighet kräfver däremot viss list :)
Har du fler tips? Pliis, just shoot!
15.8 – om oroväckande slump?
Gissa vad Stantons erbjöd sig servera som Dagens Lunch idag?
(2 poäng för rätt svar)
PS. Jag mobilnosar från dass. Vågar inte tüsan blogga bort arbetstid ;)
Dagsens tips: lyssna inte på för mycket Meat Loaf.
Risken är att du tröttnar…
Annars var det högst smärtfritt att jobba första dan efter semestern. Apselut bästaste på hela dan var när jag sprang på make och bäbi i shopen en kvart innan jag skulle stämpla ut!! Dom visste hur enormt mycket jag längtades efter dom så dom kom å hämtade mig!!!
PS. Jag sitter här och mummelnynnar på ”aj wodd do änything får lövv, batt aj wöunt do thätt” som jag haft i huvet hela dan. Har jag smittat nån nu?
14.8 – om urval av leksaker.
Först leker man med en leksak ett tag. T ex ett spardjur som är för lekfullt för att troligen nånsin komma att innehålla slantar. Sen väljer man en ny leksak. Och en ny. Och en ny. Allt i ett ständigt eskalerande tempo. Att hon knappt håller sig stilla en sekund märks stundtals tydligt i T650:s försök att föreviga lekande bäbi.
När hälften av leksakerna är utdragna på golvet är backen de förvaras i rummets mest intressanta. Endast levande mjukdjuret Whiskien lyckades för ett ögonblick fånga intresset. Ett rejält grabbatag i pälsen höll på att rendera första blodiga sammandrabbningen katt vs människa på riktigt länge i det Hedbertska huset. Men det är turligt fortfarande bara arga katter som får rivet skinn hos oss. Förnuftiga underbaraste Mamma Fräs vet bättre än att klösa familjens bäbi: en skarpt mjauig tillsägelse fick räcka. Lilla bäbin förstod och återgick kvickt till skumrosa badankan.
13.8 – om att sjunga gudomligt men ha skeva tänder.
Jag bryr mig inte om att blogga ämnet. Mallaklokbralla uttrycker exakt vad jag tycker.
Tjo!
Dagsens tips: uddasporter från Kina.
Jupp. Det är ju bara i dom här grenarna vi har nån chans. Kanske blir nån arg när jag kallar lerduveskytte, rodd, cykling, segling, fäktning ”udda” men ni förstår nog vad jag menar.
Många väljer att inte titta förrän ”riktiga OS” (läs: friidrotten) sätter igång. Men där har vi inte mycket att hämta gissar jag. Möjligen att Holm kan jumpa hem nåt som gnistrar. Carolina kan få till ett jätteskutt/-steg, men frågan är om det ändå räcker? Min favvis Kallur verkar inte ligga på topp heller. Har jag glömt nån? När det gäller kastgrenar (udda sport ;) har vi ibland nån pelle som gömts i kulisserna å kliver fram bäst-när-det-gäller, men i år är det nog tyvärr rätt tunnsått även i periferin.
Jag hörde att nån tipsat Kina om att 100 medaljer skulle verka ”en smula misstänkt”.
Kan gifetvis inte skriva ett OS-inlägg utan att nämna Michael Phelps. Sicken kille! Han är störst! På många vis. Att jämföra honom med 70- och 80-talets fuskare känns ovärdigt, men det är klart: Carl Lewis var rätt stor. Och om alla han mötte också mumsat piller så var det kanske rättvist på den tiden också?!
13.8 – lite mer om bröllopsdagsnamngivningsfesten.
i förgrunden Per och Elin, där bakom bl a Charlotte, Emma och Petra med Pontus
om presenter
Lite matta men mycket glada satt vi på söndagen i vårt presenthav och mös. Både Maali och Mattias & jag hade fått jättejättefina saker! Bäbin hade bl a fått böcker, ätdon, smycken och leksaker. Och pengar såklart. Framtida vuxen-middagar är också räddade då hela Astrid Lindgrens filmskatt - levererad i kappsäck, med gullpengar å allt! - nu finns i bäbi Hedberts ägo! Med sina fådda spardjur (ett får, en måns och en elefant; två av tre var dessutom redan en smula matade!) har lilla eLi nu goda förutsättningar för ett sparsamt liv. Mina och Mattias förutsättningar är snurriga. Våra presenter var nämligen mest av kluckande bubblande art! Hela familjen kan i framtiden förhoppningsvis mumsa från fådda trädet med inte mindre än fyra olika sorters körsbär!
Vi hade bjudit "från klockan fyra". Förvånande många ringde samma dag och frågade vad det betydde. En ringde dessutom och meddelade att de skulle ta med en bekant de hade på besök, "om det är okej". Lite ställd inför faktum, "annars får en av oss stanna hemma med honom", plus att vi nog aldrig stängt vår dörr för någon endaste gäst dök den oinbjudne upp tillsammans med sina värdar. Han hade säkert ett trevlig kalas, hans glas var enligt rapport ett av dom som aldrig var tomt. Om han var trevlig? Ingen aning. Han presenterade sig aldrig för mig.
Rökare har blivit duktiga på att städa efter sig. Övriga nikotinister verkar däremot tro att deras otyg inte syns? Medan min snälla mamma dagen efter plockade bruna slemsniglar i trädgården plockade svärmor ungefär en dosa snusditon – lustigt nog alla prillor utom fyra inom en radie av 34 cm. Vi funderar på att göra polissak av ärendet men vet att det vore att slå huvet i väggen eftersom dom nästan aldrig driver sak mot sig själva ;)
Så värst mycket mat blev det inte över. Däremot en dunk vin och dryga två lådor öl. Systembolaget har öppet köp. Eller så skänksäljer man till svärfar som ska ha egen stor fest nästa helg! Eller om det var nästnästa?
All visad generositet gör mig alldeles varm i hjärtat!! Allra käraste vänner; TACK!! Utan att förringa de superbamsefina och personliga gåvor vi fått måste jag ändå säga att en av de finaste presenterna var en slant till Unicef. Fast så är jag ju lite knäpp :)
Vi eftersöker en styck av misstag slängd tesked. Samt ett vett att gå och lägga sig i tid…
