28.6 – om katten som inte kommer hem.

Jag vill inte ge upp Whiskien. Jag kan inte. Hon måste komma hem. Hon bara måste… Måste

Finaste Mamma Fräs, älskade Lilla Blå, var håller du din kos?
Vi längtar så efter dig,

KOM HEM!

17 svar på “28.6 – om katten som inte kommer hem.”

  1. Nej nu får det vara slut på avslutade månsar! men vad kan man göra mer än att hoppas och ropa "sprit" till din dotters förnöjelse?

    Jag tänker mycket på lilla blå och hoppas, hoppas, hoppas hon bara tagit sig en liten svärmeriutflykt och hittar hem när hon blir trött på honom?

  2. Våran katt försvann också och var borta i flera dagar innan grannen kom och sa att han hörde något som jamade i källaren. Jag gick ner och blev överfallen av en något glad, dock väldigt hungrig katt som glatt följde med hem igen.

  3. Åååååhhh… Men du, katter kan vara borta rysligt länge för att sedan, helt plötsligt, dyka upp från ingenstans… Vi hoppas på det, vännen.

  4. Har misen fortfarande inte kommit hem:( Hoppas verkligen inte att de hänt någonting. Kanske har gått och blivit förälskad i annan katt och dom är på fin kärlekssemester;) hehe

    Svar: KOmmentarerna tror jag är skickade för ag har läst dom !! Kanske abra var nått fel just då? Kram

  5. Koooooommmm kisse, kisse, kisse hjälper till

    Svar: De gjorde ett reportage om deltidsmammor, som gjorde helt andra saker, när de inte har sina barn. Så vi var tre stycken, som blev intervjuade.. De andra fick vars en sida, jag fick tre ler stort

  6. Mjau alla gulliga för omtänksamma tankar. Ingen W-katt i sikte än. Vågar nästan inte hoppas längre (elva dagar är väldigt lång tid), men kan inte heller sörja vår älskade lilla päls innan vi verkligen vet vad som hänt… Fy farao vad jag har ont i magen..

  7. Jag vill också att W skall komma hem. Vem ska jag annars skratta åt? Visserligen är S lika kul, men dubbelt ät så mycket bättre!

  8. Stackars er…. det är inte roligt att inte veta vad som hänt :-( Hon kommer säkert tillbaka, när ni minst anar det. Min väninnas katt var försvunnen i flera år, för att helt plötsligt stå utanför dörren och jama :-|

  9. Fast att blogg.se är helt mongo det visste vi ju redan! Inga överraskningar här inte :)

    aaah hoppas katten kommer hem igen, fattar hon inte att man blir livrädd när de gör sådär!?

    känguruns tid är förbi, men man kan se hans lilla svans när han hoppas ut ur bild :)

  10. Usch usch usch så trist det är! Vet precis. Vi förlorade ju en katt förra sommaren. Hoppade ut genom fönstret hos kattvakten i annan stadsdel och sen vet vi inget mer. Satte upp lappar i olika omgångar, har kammat igenom varenda kattsajt utan resultat. Det är som du säger så himla sorgligt att inte veta.

    Men de kan ju dyka upp. Man hör ju ständigt de där solskenshistorierna.

  11. ja gunvald är en kisse-måns ;) hmm, mina grannars katt brukade också vara borta. Över HELA sommaren, sen kom han på vintern… Hoppas det kna vara så? Usch, vad tråkigt.. att inte veta var han är, eller om ngra hänt…

  12. Åh nej. Katten kom hem.

    Kan trösta dig med att många katter kommer tillbaka efter en lång tid.

    En gån kom det en katt till oss. Helt utsvulten och rädd.

    Vi kollade i halsbandet, kände inte igen riktnummret men ringde.

    Katten bodde i Falkenberg. Vi i Tranås.

    Han hade hoppat på en lastbil och åkt den 4 timmar långa resan hit.

  13. Usch vad jobbigt. Våran katt (RIP) försvann en gång. Hon var borta i två veckor. Sen kom hon tillbaka som om ingenting hade hänt. Lite mer hungrig än vanligt kanske (detta var i januari). Och så luktade hon skog om pälsen.

    Vi håller tummarna för er lilla kisse!

  14. nu är det nästan två veckor.

    när det åskade och regnade asmycket den är natten när jag inte kunde sova (iförrgår?) blev jag helt tokig av längtning och snurrade som den där ensamma strumpan i skitstora tumlaren tills lakandet var ett enda trassel. bredvid mig snarkade tias och jag blev sjukt avundsjuk.

    mjau…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *