25.6 – om vikt och ovikt(ighet).

Det är viktigt att trivas med sin vikt?

Ibland blir jag lite fundersam när jag tänker på att jag idag är dryga tio kilo lättare än innan jag blev gravid. Och ändå är jag nu knappast ”mager”. På detta tema blev jag därför ännu mer fundersam när jag igår hamnade på en videoblogg med en brud som med mesig blondinröst i över tre minuter maler om hur viktigt det är att bry sig om människor, hur dumt det är att inte bry sig om människor, redovisar hur det gick sist hon skulle laga mat (allt hamnade på golvet tror jag) och avslutar med att berätta hur nervös hon är för att hennes pojkvän satt ihop ett test; för att [hmmm] testa hur smart jag är eller nåt. Av olika skäl fick jag tvinga min maskvridande kropp att sitta kvar vid datorn för att se klippet klart. Varför? Jo. Dels ser jag fördomsfullt ner på tjejer som pratar ”blondinigt”. Dels blir jag galen på folk som ticksmässigt håller på och grejar hela tiden (hon plutade med munnen och pillade med/frisyrade sitt hår var femtonde sekund). Och dels var tjejen så vansinnigt ofet att jag på fullaste allvar inte kunde bli klok på om hon var tolv eller tjugotvå. Snokade lite i hennes blogg och fick visserligen inte reda på nån ålder, däremot snabbt koll på att hon är en decimeter längre än jag. Och väger en tredjedel mindre. Tjugo kilo mindre. Tjugo kilo! Shit. I’m fat!

TV3 visar just nu realitysåpan Supersize vs Superskinny. Om du missat den har du inte missat nåt. Kan tänka mig åtminstone två – mycket bättre – sätt att hjälpa deltagarna. Att visa eländet på TV inkluderas icke.

Blev inte direkt hungrig av att skriva det här inlägget men jag ska nu väcka och mata min bäbi. Må hon slippa allt vad ätstörningar heter i sitt liv. Jag ska göra allt som står i min makt. Allt. Att få henne att älska och respektera sig själv så mycket att hon är nöjd. Tillräckligt nöjd för att inte göra sig själv illa. Det är min mission of Maali!

[med det menar jag faktiskt inte att tjejen med plutmunnen har matproblem, fast tanken slog mig givetvis]

Nu längtas jag så jag blir tokig…

Snälla Whiskien! KOM HEM!

10 kommentarer Lägg till din
  1. Pratade hon stockholmska? För då hade det varit purr-fekt. Efter alldels för länge borta från Sverige och svensk teve har jag lite svårt för den dialekten.

    Och det du skrev om att föda gör liiiiite ont väljer jag att inte lyssna till. Efter 9 månader med nästan konstant smärta så LÄNGTAR jag till förlossning och deras magiska smärtstillande som jag förväntar mig ska trolla bort varenda millimeter av ondhet. Och att bli av med dne där inneboenden som jag misstänker har haft en del att göra med iaf hälften av det onda, gör ju att resten av mitt liv kommer att ses som en dans på trosor.

  2. Hmm, nja, vet inte hur många bloggar jag kikat in på där innehavaren är ca 16 år och allt kretsar runt vilka kläder man ska köpa när man får stuiebidrag, vad mamma lagar för middag ikväll.m.m…

    Jag är GAMMAL nu!!

  3. sv: kanske vore det meningslöst… men man klarar inte allt. jag är duktig på o springa men sorgen, nej, det är inte min grej – det är nog ingens grej…

  4. Agge: tänkte jag faktiskt inte på men nån slags uppländska var det säkerligen?!

    äh. det gör bara liite ont :)

    Petra: ja. det är lite skillnad. när jag var sexton kretsade det kring.. öh… ehum… äh, det har jag glömt.

  5. Ja, det är helt sjukt.

    Inte bara en av mina tjejkompisar är fast i ätstörningar.

    PGA detta gjorde vi en del test i skolan på matten. (världens bästa mattelärare)

    Han sa att om vi var som skyltdockorna skulle vi vara 1,80 m långa och väga 45 kilo.

    Om vi var en barbie skulle vi ha ungefär samma längd. Men bara 25 sc runt midjan. Samt att benen skulle vara 68% av längden. Fötterna skulle vara 9 cm långa.

    Helt läskigt.

  6. Halli hallå ullrika.. då ska vi se om vi kan svara på lite massagefrågor här då…

    Apropå att få massage generellt så är det ju givetvis en underbar känsla så länge man inte trycker på ben eller specifika nerver.. Sedan om man trycker på lite fläsk eller en muskel spelar inte så stor roll för skönhetskänslans roll..

    precis som det är skönt när någon smeker dig på kinden eller halsen.. härligt även om du inte har en svällande bicepsmuskel där.. kroppen gillar beröring så enkelt är det.. (eller ja, inte alls så enelt men det är för krångligt att gå in på)

    Men däremot så upplevs det oftast att det är skönare att få massage på muskler än om man nyper lite i "fläsket"..

    Och det är, även om man inte är speciellt muskulös oftast så att man vidrör muskler när man får massage, hur löst och hur ytligt man än knådar..

    Om man inte väger runt 450 kg då vilket jag utgår från att du inte gör.. (pinsamt om du skulle göra det nu)

    Men fläsk är inte muskler.. det är lagrad "energi".. däremot fnns det nervändar och muskler i anslutning…

    ja, utan att läsa igenom mitt svar så måste jag nu rusa och hjälpa Hanna med inflyttningen i huset..

    fråga gärna mer om det blev oklart för jag var lite stressad och hispig…

  7. Fan Joel. Du är grym.

    Tack!

    En följdfråga har jag men den kan jag ställa hos dig [har med träningsvärk att göra].

  8. Jag ryser när jag ser på videobloggar. Jag skäms, förvånas, häpnas, förundras, exalteras. Ja, jag kan hålla på en kvart.

    Men ändå ser jag på dem med stor fascination. Jag älskar att se hur ögonen flackar på dem. Och standardfrasen verkar vara:

    Ja, jag vet inte riktigt vad jag skall säga.

  9. Kotteby: för mig är videobloggande ett oerhört märkligt sätt att kommunicera, men å andra sidan betyder det inte att det inte är korrekt!? typ.

    i den här tjejens fall var det mycket"ehum", "mmm" och "ja, det var väl deeet jag ville haaa saagt".

    oj säger jag. faktiskt också en smula fascinerat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *