21.6 – om att blåsa sin kos bort.

Lilla blå och underbara Mamma Fräs har inte visat sig på flera dagar och vi längtas efter henne alldeles otroligt. Kan hon ha stängt in sig nånstans? [För med både halsband och örontatuering vill jag inte tro att något annat hemskt har hänt…] Kanske har hon helt enkelt bara tagit sig en lite onödigt lång midsommarpromenad? Mjau.

Stackars Mattias har drabbats av min magsjukesjukdom och spenderar sin midsommardag ömsom på toa, ömsom i soffan framför Sega-rally. I ett tillstånd av experimentlusta försökte han igår kväll mota bort febern med snaps och whiskey. Det har ju aldrig funkat förr, men den här gången kanske?! Fast. Nä. Inte den här gången heller…

Passar på att hälsa:

Tack Malmström/Nilssons för trefvligt kalas! – och alldeles oförskämt smaskig efterrätt :)

midsommaraftonsfirare på Hantverksgränd
Maali iklädd från nästgrannen fådd hemstickad skitsöt outfit
(hon har matchat mamman med strumporna)

Tack mamma för EmmaLi-passning också!

5 svar på “21.6 – om att blåsa sin kos bort.”

  1. jo de e sant.. Men jag kan känna att det bara e min pojkvän som är ute o har roligt medans jag sitter hemma med tindra och så skall det inte vara.. jag tycker man skall dela ansvaret, eftersom man e en familj.. Vad tycker du

  2. Sofie: tack sötnos! inspirerad av dig :)

    å tackdetsamma!

    gullspång: nja. det var det jag menade! vi gillar det läget vi har; eftersom både jag och Mattias vill dela ansvaret så är det inte så i min familj. typ!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *