mobilbloggning – 30 juni
Sitter på bussen hem. Skoja min bekväma dojja jag är trött.
Klart typiskt att natten erbjöd kasst med sömn. Korta slumringar fram till kvart i fem och gifvetvis dö sill när klockan ringde. Inte bästaste uppladdningen. Direkt.
Nu tog tecknen slut? Snålt.
29.6 – om olika ledsamma nosar.
Varför är det ofta så jämrans svårt att tajma bra och dåliga saker? Varför kantas nästan alltid lycka av bakslag? Varför innehåller livet nästan jämt nån slags oro eller sorg?
Vi försöker fortsätta som vanligt. Men det går inte. Att bilen äntligen blivit frisk [det tog ju bara ett år] mörkas nästan totalt av Whiskiens bortspringning. Sen är det lite andra småsaker med huset som tristar vår tillvaro; t ex att trädgården ser ut som hos familjen Bohem [å då menar jag inte Puccini]. Och att tegelfasaden börjat spricka. Och att radonvärdet är för högt, i kombination med lite för kass ventilation. Och att taket skulle behöva en omläggning. Och att balkongen håller på att trilla ner(?). Och att badrummet inte håller måttet i så många år till. Och att vi inte klarar oss utan omdränering hur länge som helst. Till på köpet har köksfläkten gått sönder.
Fast det finns några glädjeämnen också. Gospälsen Schweppes är ett av dom. Maali ett annat.
Jag vill inte vara gnällig [hatar gnäll], men det känns så jävla tungt just nu. Även om min ”misär” är brutalt lindrig jämfört med vad många människor i världen genomlever varje dag så orkar jag ändå inte hålla garden uppe. Inte så högt som jag skulle vilja iallafall.
Är rädd för att trilla ner i djupa deppgropen. Likgiltighetshålet är visserligen värre, men jag ska försöka undvika alla typer av hål. Underbaraste Mattias, Maali och Schweppes hjälper mig stanna ovanför ytan. Och min älskade lilla mamma. Och alla vänliga som visar omtanke både i verkligheten och här i mina nosar! Tack till er alla!
Dagsens tips: dagsens EM-final från Wien.
Trots att familjen sportfåne gifvetvis kommer titta på matchen ikväll känns den som ni säkert förstår rätt oviktig. För
vad är en töntig jefla fotbollsmatch mot att få kunna mysgosa med sin W-katt…
28.6 – om katten som inte kommer hem.
Jag vill inte ge upp Whiskien. Jag kan inte. Hon måste komma hem. Hon bara måste… Måste…
Vi längtar så efter dig,
KOM HEM!
27.6 – om bildetektiv.
Jag känner mig som Gert Fylking på börsen,
Bildoktorn som lovade ”att gå till botten med” raKETens trasighet gjorde just det. Han letade sig bokstavligen ner i botten på bensintanken där det hittades ”en massa papperbitar”*?! Tro fasen det blir stopp i tillströmningen då!?
Ny bränslepump blev det också. Och sommarskor på. Så förutom att vi äntligen fått bukt med hostan** får vi – kanske redan i eftermiddag – tillbaka en raKET roligare, piggare och fräschare än på länge!
* Ett resultat av tankbytet efter ljuddämparincidenten för ettåetthalvår sen?
** Det blir som soppatorsk, den stackarn skuttar och spottar som värsta tecknade disneybilen.
Dagsens tips: köp nytt – också ;)
Alltså. För att inte framstå som värstaste gnidna och jag-vill-minsann-ha-allt-gratis typen så motpolar jag här med en glad uppmaning!
(y la samhälle sueco mår bra!)
:)
För hur skulle det se ut om ingen köpte nya prylar?
Nänä! Återanvändning i all ära! Det jag menade med mitt förraste tips var inte att alla ska starta bytes-cirklar och/eller tigga till sig allt i sitt hem [åsikter i skrift blir alltför lätt övertolkade]… Även om jag gärna lånar och köper begagnat – Jag vill gärna ha liite nya pryttlar också! Men. Varför vara antingen eller? Gråzoonen är underskattad! Så, varför inte använda vårt unikt svenska uttryck,
26.6 – om att flyta med strömmen.
Gifvetvis måste jag dela med mig,
[notera också att jag visar mina grymt fyndade jeans från sin bästa sida]
[samt, mitt verkligt stökiga hem...]
Fotade dock igår. Vi har ägnat förmiddagen åt att städa lite för strax kommer några f-kursmammor och -bäbisar hit för kaffe och umgänge samt att jag avundsjukt kan iaktta deras barn som framstegat sig mycket mer än lilla Maali. Mitt sötgryn är inte så särskilt intresserad av prylar som att sitta och krypa. Sånt som är vardagsmat för dom andra kidsen!
Fast gaddar [7.1 och 8.1], det har hon!
Dagsens tips: låna, byt och köp begagnat!
Jojo. Det är ett fattigmanstips. Men det är inte bara dom stora inkomsterna man blir rik på säger dom…
Efter att ha mailpratat med min bästaste gravida vän idag kom jag att tänka på hur mycket tid (och pengar!) vi sparat på att låna – eller köpa begagnade – grejer till EmmaLi. I huvudsak kläder [jo, det var mycket pojkoutfits i början], men också t ex babysitter och bilbarnstol. Hade jag vetat hur oviktigt jag skulle tycka det är med egna grejer hade jag glatt lånat på mig mer; bärsele, babygym, skötbädd, ätstol och varför inte nappflasksflaskor. Och jodå. Jag kunde nog ha lånat mer kläder också*! Nån som har lite snajsiga girlie-clothes att låna ut kanske? :)
Samtidigt som jag minns hur skittråkigt jag tyckte det var att inte få köpa egna kläder till min lilla bäbi i början, lika glad blir jag nu när jag märker hur mycket pengar jag(/vi) faktiskt sparat! För att inte tala om all tid jag sluppit lägga på att springa i affärer! = min ofavvosysselsättning
PS. Jupp. Internetshopping är najs, aj nöu. Men det blir nog dyrare i längden också?
*Jag försökte faktiskt låna på mig gravidkläder [tyckte det var så jämrans trist och onödigt att köpa såna] men jag hade ingen att låna av. Därför sprang jag också runt i mina vanliga kläder så länge det gick. Vilket enligt somliga i familjen kanske var en liten smula för länge…!
25.6 – om vikt och ovikt(ighet).
Det är viktigt att trivas med sin vikt?
Ibland blir jag lite fundersam när jag tänker på att jag idag är dryga tio kilo lättare än innan jag blev gravid. Och ändå är jag nu knappast ”mager”. På detta tema blev jag därför ännu mer fundersam när jag igår hamnade på en videoblogg med en brud som med mesig blondinröst i över tre minuter maler om hur viktigt det är att bry sig om människor, hur dumt det är att inte bry sig om människor, redovisar hur det gick sist hon skulle laga mat (allt hamnade på golvet tror jag) och avslutar med att berätta hur nervös hon är för att hennes pojkvän satt ihop ett test; för att [hmmm] testa hur smart jag är eller nåt. Av olika skäl fick jag tvinga min maskvridande kropp att sitta kvar vid datorn för att se klippet klart. Varför? Jo. Dels ser jag fördomsfullt ner på tjejer som pratar ”blondinigt”. Dels blir jag galen på folk som ticksmässigt håller på och grejar hela tiden (hon plutade med munnen och pillade med/frisyrade sitt hår var femtonde sekund). Och dels var tjejen så vansinnigt ofet att jag på fullaste allvar inte kunde bli klok på om hon var tolv eller tjugotvå. Snokade lite i hennes blogg och fick visserligen inte reda på nån ålder, däremot snabbt koll på att hon är en decimeter längre än jag. Och väger en tredjedel mindre. Tjugo kilo mindre. Tjugo kilo! Shit. I’m fat!
TV3 visar just nu realitysåpan Supersize vs Superskinny. Om du missat den har du inte missat nåt. Kan tänka mig åtminstone två – mycket bättre – sätt att hjälpa deltagarna. Att visa eländet på TV inkluderas icke.
Blev inte direkt hungrig av att skriva det här inlägget men jag ska nu väcka och mata min bäbi. Må hon slippa allt vad ätstörningar heter i sitt liv. Jag ska göra allt som står i min makt. Allt. Att få henne att älska och respektera sig själv så mycket att hon är nöjd. Tillräckligt nöjd för att inte göra sig själv illa. Det är min mission of Maali!
Nu längtas jag så jag blir tokig…
24.6 – om bortförklaringar.
Det verkar ligga i tiden att strunta i ursäkten och gå direkt på bortförklaring. Det är irriterande. Istället för ett enkelt Oj, förlåt jag såg dig inte när nån trampar dig på tårna spottas det per automatik ut ett onödigt Hur skulle jag kunna se att du var där?!
Vidare.
Bildoktorn på Bildepån har idag via telefon meddelat att de "ska gå till botten med det här". Skönt. Och en smula märkligt att det ska ta en bärgning, en bogsering, fem verkstadsbesök, ett byte av elektroniskt gasspjäll, nya tändstift samt en nedmonterad bensintank för att komma till den insikten. Men, bättre sent än aldrig, som man sa förr i tiden.
Slutligen.
visa hur lätt det [stundtals] numera är att roa min fantastiska lilla EmmaLi!
Tjinixen!
23.6 – om rundgång.
Inte nog med att familjens sjukdom nu är inne på andra varvet. RaKETen har gått sönder igen. Igen.
Sådär jättemycket.
PS. Lycka till lilla Wallensvans första dan på nya jobbet!
22.6 – om rosé i finglas, Whiskie och Ben&Jerry-glass.
Aldrig har bib-rosé smakat bättre än i bästaste sällskapet, och medan våra barn snarkade på varsitt håll i mitt hus umgicks Stalkern och jag på sällsamt ”vuxet” vis – nästan inget prat om barn – halva natten!
Kvällen inleddes med av maken Webrad kyckling. Som efterrätt hade gästen medtagit en rund dosa glass, och så var min Ben&Jerry-oskuld tagen.
Gifvetvis stod fotbollen på i bakgrunden. Mattias hejjade på kidsen från Ryssland och jag tyckte synd om den klart övervägande orange delen publiken vars lag tydligen blev lika överrumplade som Lagerbäcks gula kycklingar. Detta sätter faktiskt svenskarna i en helt annan dager. För visst är det en sak att vi blev tagna på sängen. Nog borde de holländska spionerna gjort ett bättre jobb?
Hursomhaver. Det klassiskt uttjatade Ryssen kommer känns oroväckande aktuellt.
Nån jag gärna hade sett komma snabbare än kvickt är lilla Whiskien som nu varit borta jättejättelänge. Mjau.
21.6 – om att blåsa sin kos bort.
Lilla blå och underbara Mamma Fräs har inte visat sig på flera dagar och vi längtas efter henne alldeles otroligt. Kan hon ha stängt in sig nånstans? [För med både halsband och örontatuering vill jag inte tro att något annat hemskt har hänt...] Kanske har hon helt enkelt bara tagit sig en lite onödigt lång midsommarpromenad? Mjau.
Stackars Mattias har drabbats av min magsjukesjukdom och spenderar sin midsommardag ömsom på toa, ömsom i soffan framför Sega-rally. I ett tillstånd av experimentlusta försökte han igår kväll mota bort febern med snaps och whiskey. Det har ju aldrig funkat förr, men den här gången kanske?! Fast. Nä. Inte den här gången heller…
Passar på att hälsa:
midsommaraftonsfirare på Hantverksgränd
Maali iklädd från nästgrannen fådd hemstickad skitsöt outfit
(hon har matchat mamman med strumporna)
Tack mamma för EmmaLi-passning också!
20.6 – om uttrycksmöjligheter.
Engelskan är oundvikligt bäst när det gäller coolaste uttryck. Försök t ex säga Drop dead and eat shit på svenska. Eller No way, José. Eller kanske Are you talking to me? Punk!. I gränslandet svävar sånt som Holy cow. Alldeles totalt omöjligt är Raining cats and dogs vilket jag faktiskt hört en verklig engelsman säga en gång, på riktigt!
Nu ska jag fira midsommar!
Tjenixen!
19.6 – om vart pengarna tar vägen.
Rädda Barnen har just nu en riktigt bra annonskampanj mot barnaga. Annars retar jag mig blå på alla pengar jag skänker till detta företags idiotiska tiggeriutskick och -telefonsamtal.
Jag har tvingats uttalat hot;
- Om ni ringer och tigger en endaste krona, en endaste gång till, får ni [svärord] klara er utan mitt bidrag!!
Anar att rätt klen andel av pengarna som ges ”kommer fram” när det numera inte bara är administrativa kostnader som ska täckas. Vad kostar de färgglada, personligt adresserade, brev som alla dylika organisationer ägnar sig åt?
Jag gjorde misstaget att när stalkerbäbin för ett tag sen hade månadsfödelsedag istället för present rädda en bit tigertass i hennes namn. Hon bombarderas nu av månatliga tiggarbrev. Tur att jag satte henne som c/o hos oss. Kelig present att få annars: fylld pappersinsamling…
Och jag tror knappast jag är ensam om å tycka så här?
Mer fotbollsbilder
finns såklart och jag kan inte låta bli att visa;
altanvisning av Råsundamatchen mot Ukraina den 1 juni
jag och Maali inför (och under) Spanienmatchen i torsdags
På ett vis är det kanske bra att vi ”slipper” oroa oss för midsommardagen. Men visst fasen hade det varit härligt med en repris av rysaren från Portugal?
18.6 – om taco ajöss…
Nåväl. Det var inte bara Anders Svensson som fick vinka igår kväll. Dom var ytterligare tio (elva) gubbar som inte levde upp till förväntningarna. Men. Så blir det med pensionerade players; vad är medelåldern i vårt fotbollslandslag? En bit över trettio, gissar jag – utan att räkna efter.
Kul iaf var att det nästan kändes som gamla goda tider när vi satt ett hojtande gäng hemma hos oss och glodde. Det blev väl mindre hojt och mer glo ju längre in i matchen vi kom. Till slut var det mest sarkastiska kommentarer. Fast, sarkastisk = roligt, så vi skrattade rätt mycket också faktiskt!
En del av de supporterklädda var gruvligt mycket gulligare än vi andra…!
[till höger butternos men glada EmmaLi, till vänster stalkerbäbin Karla]
- familjen fotbollstok :)
PS. Tillägg i efterhand: Trist att ”mitt” Portugal åkte ut idag. Nu har jag inget lag kvar att hejja på…
Dagsens tips: gungeligunga!
Det är roligast i stan!
Jag lovar!
- iaf om man är sju månader och en vecka gammal :)
[vi lånade den här ultimata bäbigungan på en av
Varbergs Bostads flera lekplatser på våran gata]
16.6 – om icke sovande bäbi.
Vi diskuterar om det räknas som otur eller ej att det är just nu med ynka två veckor kvar tills jag ska börja jobba som EmmaLi drabbats av nån slags nattskräck. Hon vaknar fyra-fem-sex gånger per natt och gallskriker, är okontaktbar och verkar hysteriskt rädd. Det är stört omöjligt att vagga och trösta så det enda vi kan göra är att vänta på att hon ska ”vakna” så vi kan hjälpa henne att somna om.
kvällsritual!
De senaste nätterna har vi testat att ha en svag lampa tänd och det har fungerat bättre. Kanske underlättar det att hon själv kan leta fram napp och snuttefilt i skumljuset? Igår och förrgår frångick vi dessutom alla våra principer när hon fick en slurk välling vid tolvtiden. Nån mirakelmedicin var det knappast, men vi undanröjde iaf orsak: hunger.
15.6 – om glada turkar.
Kungsträdgården är fullt av hoppande rödtröjare. Å jodå. Det var de mest rafflande tio minuter i fotbollsvärlden jag upplevt på länge.
Världens bäste målvakt dabbar sig och så är Turkiet i kvartsfinal. Och Fröjdfelt i final?
14.6 – om puckade brudar.
När jag i mitt febertöckniga tillstånd nån morron av misstag råkade sätta på Vakna på Kanal 5 (tror det var i fredags?) blev jag beklämd av att se Josefine Crafoord hönsa sig genom hela Hans Wiklunds recension av Sex and the City-filmen. Det är en sak att inte hålla med. Det är en helt annan att attackera någons åsikter med korkade uttalanden i falsett. Såsom "Jag tycker du verkar känna dig lite hotad? [av tjejerna i biosalongen]" och "Har du nån gång fått en Louis Vuitton-väska i skallen? Det börjar bli dags för det nu."
Nä Jossan. En god feminist visar i stridens hetta de goda kvinnliga sidorna. Inte de sämsta.
13.6 – om veckans avsaknad av typ allt.
Tottes kommenterade gissning på bakfylla som skäl till icke-bloggning är inte bara fel, utan superfel…!
Nixpix.
Fyra dagars feber [med uppmätta 39,6 vid två tillfällen två olika dagar och samtliga andra mätningar strax över 39] har lätt varit jobbigast på länge. Idag är första dan jag är såpass ”pigg” att jag orkat flytta mig ur sovrummet.
Sjukdomen har haft fin tajming med tanke på vädret. Mindre fint dock att semesterledig familjemedarbetare tvingats hoppa in medan EmmaLi-pappan vaffat. Nu verkar det dessutom som att jag smittat älskade bäbin för hon har både igår och idag varit omåttligt lessen och ömtålig. Hon gråter för minsta lilla (obs, gråter – inte gnäller). Hon är känslig både fysiskt och psykiskt (lessen när man rör vid henne och skitskraj för plötsliga ljud). Från igår kväll har hon dessutom haft feber. Det kan ju vara nya tänder på sin väg, men eftersom de första som kom knappt gjorde några väsen av sig tror jag inte det är så enkelt.
…när hon fick vara längst i familjen!
Nu ska jag försöka sova!
Tjinixen!
Dagsens tips: Resorb
funkar uppenbarligen mot mer än klantiga och/eller oturliga turistmagar.
Mitt four days långa magsjuksfebriga tillstånd underlättades avsevärt bara kroppen fick lite vätskeersättning i sig.
