14.5 – Min snorvalp snarkar

[när hon är förkyld] stundtals värre än sin far. Fast hon har sovit nästan hela natten? Och nu snusar hon om inte fridfullt så åtminstone gulligast-på-gatan i sin vagn på altanen. Det tar på krafterna att ha en uschlig sjukdom när man är en liten plutt…


älskad Maali bakom myggnätet i Crescent!

6 svar på “14.5 – Min snorvalp snarkar”

  1. Snusade ju supergott även idag! Karla firade med att äta a lot of pasta med grönsaker. Gôtt sa mamman!!! Och Karla!

  2. Agge: skitsöta! men de är faktiskt (stundtals) söta när dom är vakna också…

    frida: gick finfint. fast jag kom pinsamma tio minuter försent. det tog nämligen över tjugo minuter att få i ungen tre skedar mat. och sen brände jag henne med mjölkersättningen. konstigt att hon var rätt trött på sin morsa sen och sken upp som en sol när hon väl fick syn på sin far på BVC ;)

    Rebecca: tack för påkryningsönskan!

    Petra: nä? varför är dom dundersnoriga nu?

    Stalkern: alltså. jag klarade inte att köra testet "hur länge kan hon egentligen sova?" hela vägen. efter två timmar och femtiofem minuter väckte jag henne. och sen bajsade hon duo tajms mitt i Karlamats-matningen. fast hon tyckte käket var rätt gott tror jag! tack som tüsan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *