Sorgset sämstaste mamman

flera kategorier ger sig till känna. I natt röt jag till ylande barnet från vårt sovrum: ”sov nu för [svärord]”. Detta, i kombination med efterföljande ganska hårdhänt vagg-vaggning, gjorde bäbi stensovd. Och själv kunde jag givetvis inte somna på en timme eftersom jag var så jefla arg och lessen. Imorse var ungen gulligare än nånsin och då blev jag helt lipig och gick o la mig på soffan och grät för jag kan inte förstå att jag är så förbannat kass. Alla andra klarar ju att duscha och äta lunch och gå på mamma-barn-gympa medan de lägger sitt gryn på en filt och så ligger det där och jollrar sött? Min unge gnäller och vrålar och vrider sig som en mask. Enda gången hon är oförtrutet glad är när hon är omkringburen. Undrar vad den-där-jag-inte-gillar har för diagnos där?

Ibland när jag ser fräscha och sminkade småbarnsmammor så vill jag skrika högt. Eller åtminstone sätta krokben för dom och skratta när dom trillar. Och en gång såg jag en hysteriskt gravid skitsnygg tjej som såg jättelycklig ut. Då var det nära att jag sprang ikapp henne och vrålade: ”Du skulle bara veta”. Fast det hade kanske räckt att hon tittat på den hålögda ilsket stirrande kvinnan bakom barnvagnen för att bli skrämd?

Jag har glömt hur det var att inte ha barn.
Jag har glömt hur det var att få sova en hel natt.
Jag har glömt hur simpelt livet var.
Jag har inte glömt hur simpelt livet var…

Underbara lilla vackra EmmaLi är det bästa jag nånsin gjort!!

– snälla, påminn om det när du möter min tomma blick på stan
13 kommentarer Lägg till din
  1. Du vet du vad – jag gjorde ungefär samma sak själv inatt. I samma stund som man ryter till inser man juh att de små livet fattar ju inte bättre för det. Inte lär de bli vare sig lugnare eller tröttare av det heller…. Så vi kan nog campera ihop o vara sämsta mammor….

  2. det kommer bättre tider, knappast en tröst att höra men dock så sant.. och du kommer få tillbaka allt när du får din ”jag älskar dig mamma” kommentar..

    ;D

  3. tur att min unge har en pappa som klarar biffen bättre än mig, annars hade hon nog blivit lika knäpp som jag…

  4. Även om jag inte har några barn förstår jag din frustration. När man är trött har extra kort tålamod, och man vill bara att allt ska gå rätt. Sen när det där dåliga samvetet kommer mår man väldigt dåligt, men jag tror allt att du är en bra mamma. En jätte bra mamma. En mamma som bara vill sova om nätterna precis som alla andra :P

  5. Käraste du, jag har sagt tusen ggr att du är världens bästa, inte sämsta. Du måste skaffa hörapparat eller omprogrammera hjärnan (inte helt fel att bli 3 år igen va ;-D). Det är NORMALT att bete sig så.-. Låt ingen (inte ens du själv) inbilla dig nåt annat!!!

  6. Petra, Rebecca och darlingen: öh. jag skäms. förlåt att jag ”bara” tycker synd om mig själv! och, det är faktiskt inte för att få sympati utan för att inte förgås! ja.. ni kanske förstår…!

  7. Du är inte ensam…Känner mig som världens sämsta ibland, men det är väl för väl att man tänker på det och har känslor iallafall, man är ju inte mer än människa..
    Något bra killnamn på lager förresten???

  8. Jag måste faktiskt tillägga… 1. Babyn förstår inte vad du ens .. säger ändå… Svär på du bara, det gör inget.
    2. Vadå? Somnade babyn av vaggningen, så fungerade det ju.. Då KAN det inte vara dåligt.. Jag vet inte HUR många ggr jag var tvingad att stå med sons vagn över en tröskel.. Dunk-dunk, dunk-dunk.. Det var hård vaggning, men det enda han somnade av.

  9. pinkie-Petra: jodå. alla tror nog att dom är sämst ibland… har jag förstått… har fått goa historier berättade för mig av mammor i förra generationen. man mådde tydligen kasst på sjuttiotalet också! och du, trodde du först var en annan petra så jag blev lite förvirrad (därför jag kallar dig pinkie-p)… pojknamn? såklart! jack, frank och daniel är mina favvosar.

    t0tta: gosiga du som peppas! klart hon inte kan förstå orden jag säger, men tonfallet uppfattar hon alla gånger, som den intryckssugande lilla svamp hon är!

  10. Du kan behöva en kram.
    Så o-KRAM-o på dig. :)

    I vår familj är det jag som har mest tålamod med barnskrik.

    (Ja, det är Åsa igen) :P

  11. tack åsa! du är gullig! –
    å du vet ju hur det är med bäbivrål… tålamod har jag kanske, men det är som att det liksom säger stopp i huvet. jag stänger av på nåt hemskt vis. bara för några sekunder, men det är tillräckligt för att vara lite läbbigt…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *