En i förväg

ihop-pillad och skitlång explikation publiceras idag med anledning av VarbergsPostens bloggreportage. Det är en stor smula pretantiöst att kalla det en dåres försvarstal, men jag känner mig lite som ett fån – tillika manad att ursäkta mig.

Så här är det!

För ett par månader sen blev jag frågad om jag skulle vara intresserad av att vara med i en intervju-diskussion om bloggning. Denna diskussion skulle sedemera ingå (som liten del) i en artikel om detta ämne. Först blev jag gifvetvis ställd. Skulle jag? Lilla jag? Som liksom hälften av alla sjuttiotalistungar en gång drömde om att bli journalist (sen fick jag veta att det krävdes 5,0 i betyg för att komma in på journalisthögskolan och då gick det som det gick med den drömmen)? Skulle jag vara med på ett hörn där risk/möjlighet/chans till intresse för mitt skrivna ord – och personliga åsikter – kunde väckas? Hmm. Jag är tvetydigt neurotisk när det gäller uppmärksamhet: å ena sidan exhibitionist, å andra sidan blyga fåret. Det funderades ett slag i det Hedbertska hushållet och sen koms det fram till att VP:s läsare är av det ringa antal att det knappast skulle röra sig om nån genomslagskraft á la jättestor. Så, för böfvelen; det värsta som kan hända är att jag får gliringar av mina friends! Och kanske nån ny läsare till mina nosar? Så. "Klart man hänger med!" var kontentan av det svar reportage-skrivare Frida fick på sin undring. Och sen blev jag skitnervös. Jag gillar ju att visa mina åsikter, och ämnet "blogg som kontemporär företeelse" [egen tolkning] har jag massa åsikter om. Men för tüsan; vad har jag egentligen att bidra med?

Dessutom. Jag var/är orolig att framstå som en… idiot!? Alltså. Jag menar, jag bloggar ju av samma anledning som alla andra. Ett behov att uttrycka mig. En vilja att bli läst? Men frågan är hur läst. Feedback är apkul! Å kritik lapar jag i mig som en törstig katt. Men det kan vara skillnad på kritik och feedback skriven av läsare som hittar till min (b)logg av eget misstag och eventuellt stannar kvar pga det jag skriver, och respons från nyfikna spanare som trillat sig hit pga ett reportage i en lokalblaska!?

Vad menar jag då med allt detta dravvel? Jo. Pliis! Såga mig inte! Jag har ett lite galet språk. Jag använder gärna egna eller kompispåhittade ord och stavningar. Jag uttrycker mig kanske lite slingrigt och implicit. Men jag är ärlig och glad – och förhoppningsvis läsvärd :)

Så!
Välkommen till mina nosar!
this is ullisarna;
hellre snäll och vacker!

8 svar på “En i förväg”

  1. Ja, det var från VP jag hittade hit. Förresten vi fick den 5 februari, en tös till. Inte riktigt lika sprallig som Nova… ännu. Ni verkar ha ett schysst hus. Vi letar ju ännu.

    //Åsa A.

  2. Tycker det bloggas för mycket nu för tiden, hur hinner ni med? Sover ni inte på nätterna? Finns det ingen som arbetar längre? Bloggas det på arbetsplatserna? Går mina skattepengar till bloggportaler?

    Gillar iaf den här bloggen men jag är ju partisk å passivtbloggdrabbad (tog lång tid innan passivrökning uppmärksammades, hur lång tid ska det ta innan vi passivabloggare får ett erkännande?)…puss på din nos, du skriver mycket bra!

  3. Åsa: grattis till bäbisen! hur gammal är Nova? blir förresten oerhört nyfiken; vet jag kanske vem du är? å fint hus? nja. njo. eh.. tack!

    Petra: du är gullig du :) tack! är jag tråkig om jag säger ”detsamma”?

    husband: HA! den enda som faktiskt gör nåt bloggrelaterat på arbetstid är du käraste…! å vaddå? sova?? nä. det sparar jag till sen…

  4. Hehe, jo du vet vem jag är. ^_^
    Jag är den gravida mamman från 2 februari-inlägget. ;)
    Visste inte riktigt hur jag skulle skriva för att förklara vem jag var. Nova är 2,5 nu i juni. Hälsa, vi kanske ses!

  5. Åsa: eftersom jag nu blivit görnyfiken har jag letat och letat men jag hittar ingen kommentar som passar på dig? bor du också i varberg? har vi kanske t o m träffats paw rihk titt? :)

    oj. en tvåochenhalvåring, och en tremånading… wuff. du har att göra förstår jag!!

  6. Oj, kanske skulle gett ännu mer info.
    Vi träffades ju hos Christine i icke-ännu-färdiga-huset-träffen i februari. Du skrev bland annat om ”gravida” mamman i ditt inlägg ”syskon? men nä…!” den 2 februari. Det är lite svårt att förklara vem man är över nätet ibland. :P Men jag är den ”gravida” (nu ny tvåbarnsmamma) mamman från det inlägget iallafall. :D Så jo jag bor i Varberg. Thihi.

  7. Åsa: nämen waaa! NU fattar jag!! du är Åsa! Mamman som mitt bland alla kräkande väggritande lessna arga glada lyckligt lekande barn hos J&C var pregnant!! sorry att jag är så trögtänkt… ibland trillar poletten väääldigt långsamt!

    Nu när jag vet vem du är: BAMSEGRATTIS till nya flickbäbin! du måste berätta mer :) blir jättenyfiken.. typ: storlek, hur det går med en sprallig stor tjej och en alldeles ny liten. om jag inte missminner mig dock så är Nova en mycket klok och lugn litet barn så du kanske t o m har en hjälpreda hemma? [kanske inte skitkul att kommunicera via min (b)logg, kan ju försöka sammanstråla via Christine istället om det finns tid för det i våra världar? promenad i solen med Vera-baguette i solen vid fästningen kan funka finfint!]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *