28.4 – Jag fyller år!
Det har redan kommit massa glada grattisar och ringsamtal! - mest oväntade kom från Australien! Nu ska jag ut på firar-äventyr med Tias och Maali… PoK å tjinix!
Dagsens tips: blanda Zoom och Sveriges Radio
så får du värstaste lajvmatchupplevelsen alldeles gratis! - förutom för det din internetleverantör och Radiotjänst vill ha förstås, men det kostar ju vare sig du kollar fotboll i datorn eller ej
Det här är ett ruskigt smidigt sätt att följa dramatiken på plan! Och det är ju ändå alltid radiokommentatorerna som är de bästa att lyssna på…
Ang dagsens Allvenska:
Jag och Maali som också är kvast! satt och tittlyssnade tillsammans ett tag i köket. Hon blev högljutt aparg när bollen gick över på vår planhalva och till slut ville hon inte se mer. Alls. Vi är båda gifvetvis missnöjda med bara en plockad poäng. Mot GAISarna :(
Kan iaf fröjdas lite åt att Bajen fick pisk av Trelleborg. Tydligen hade det blivit fler mål om det inte varit för Rami? Antar han fått nya skor?
Jag löv respons!
Igår ändrade jag layouten på min kommentatorssida. Igen! Bland annat la jag till ytterligare text om hur jag vill det ska gå till. Jag är nämligen såå trött på tramskommentarer. Igen! Ganska nöjd med resultatet blev jag efter Joels ärliga undring om jag inte med dessa nya stridslystna regler riskerar att skrämma bort kommentatorsvilliga skribenter ändå osäker. Kanske är jag för sträng? Förstör jag glädjen och spontaniteten? Det är ju raka motsatsen till vad jag vill!!
Jag kan inte låta bli att pretentiöst brasklappa mig: de flesta av mina läsare känner till och hörsammar mitt tjafs om "bloggrespekt"! Det är alltså inte er jag vänder mig till…
Nä. Mitt envetna krig vänder sig mot spammare. I huvudsak. För det är faktiskt också så att jag tycker det är trist att anstränga mig att skriva vad jag anser någorlunda genomtänkta och intressanta ;) kommentarer hos någon och få ett urtrist Tack för din kommentar! tillbaka. I mina nosar! Själv kommenterar jag för att kredda, dissa eller fråga om nåt jag läst. Inte för att få upp besöksstatistiken hos mig! – vilket i spamfallen inte ens är nån nytta till eftersom det enda som händer när en engångsbesökare lämnar ett sånt där tramsspår är att jag får en extra plutt just den dan!?
Gifvetvis är jag medveten om att kommentering är ett sätt att söka läsare, å jag välkomnar alla – stammisar såväl som nyingar – med öppnaste famnen! Men eftersom det märks både tydligt och kvickt om ”läsaren” intresserar sig för mig (i.e. det jag skriver) eller bara för att få behålla mig som återkommande statistikläsare så orkar jag sällan upprätthålla ett vad jag kallar ensidigt bloggförhållande! Fast. Kanske är jag helt enkelt för kräsen?
Fick ett infall
och en idé om att sammanfatta de bloggar jag i stort sett dagligen snurrar in på. Lite ego, jo!, men om inte annat så för att tipsa om bra läsning i bloggvärlden :)
Det första jag slogs av var oj va många det är!.
Sen tänkte jag efter lite och skulle vilja sammanfatta det så här:
I huvudsak handlar det om bloggar som skrivs av människor som är som jag själv; såna som har vanliga glada lessna arga roliga eller tråkiga dagar. Såna som tycker saker. Såna som har humor. Såna som har barn. Såna som är barn. Såna som har smak. Såna som har bra smak. Alla [nästan] är såna som tycker om att skriva, och som har sinne för språket som uttrycksmöjlighet.
Det är bara några få av er jag har träffat i verkligheten, men ni är personer jag kan förstå och tycka om!
Hoppas jag inte glömt nån…
Annaa M
Evis
Hanna
Joel
Lilla Bob
Petra
rosenblom
Satu
scream and shout
Skonilsson
Sofie (Clara)
Stalkerns bäbi
Therese
t0tta
fröken wallenberg
frk wallensvans
bubblare:
Agge
baristan
frida
frida&fabulous
H.E.R.T.i.G.i.N.N.A.N af Uppsala
malla
Petra
rebecca
rebecca (Glooria)
Totte
Var och en har ni er egen tjusning kära bloggskrivare; så TACK alla för att ni underhåller min vardag!
Krams!
PS. Eftersom jag inte är så förtjust i (eller duktig på) att fackindela och genrebestämma har jag svårt att sätta epitet på det ni skriver. Måste man göra det? Kanske vill ni isf göra det själva!?
26.4 – Vad hände med
vårvädret? undrar jag förvirrat och tittar ömsom på termometern och ömsom ut genom fönstret. Eftersom spring time is da älsklings för ullisarna blir jag nu en smula missnöjd. Men. Det räcker faktiskt att solen vrålskiner på måndag någons fö’sledag då nämligen ;) och massor på onsdag (när jag bjudit hit alla bästaste mammorna på lunch!) och sen slutligen på torsdag när familjen ska serveras tårta i trädgården!
All övrig tid går det bra med bara lite sol!
24.4 – Mamman är lik
eller
beeing EmmaLi-mama: nemas problemas :)
alternativt
gullungen somnad i sin säng utan ett ynkaste snyft!
Jag fattar nada, och har varit alltför förvånad för att kunna njuta lugna, tillika allena Tias varit på bankföreläsning på tema barn och sparande, kvällskvisten fullt ut.
Bakgrund. Igår bedyrade barnvakten att vaktade barnet somnat i ett nafs klockan åtta. Jag inte bara inte trodde henne. Jag utgick från att hon självklart mörkade sanningen. Kanske för att inte ge hönsmamman dåligt samvete?
Men. Idag ser jag mig med skamsen min nödgad att ta dessa outsagda anklagelser tillbaka: ungen slocknade ju utan ett ljud ikväll? Klockan åtta. Prick.
Som sagt. Jag fattar inte ett jota!? Fast det är helt okej att inte förstå. Nu när maken kommit hem ska jag istället dansa ”jag-har-en-enkelt-läggbar-liten-unge!”-dansen och inte låtsas om att dagen dessförinnan varit den sämstaste på länge med illgråt och skrik-matning så till den milda grad att pappan fick komma hem och trösta lite. Bryr mig inte heller om den i bakhuvet gnagande tanken: imorron är det säkert som vanligt igen. Det är onödigt att ta ut sånt där trist i förväg. Nu vill jag passa på att bara njuta! – å gå å lägga mig :)
Tjo å go’natt från stoltaste mossan i stada!
Dagsens tips: lyssna på ljudbok (eller podradio)
medan du gör andra mer eller mindre tråkiga saker så blir det trista garanterat roligare!
Det finns massor av ultimata lyssnar-situationer; det gäller bara att hitta dom! – och komma in i flowet. Vilket brukar ta allt ifrån en kvart till… några veckor :) Man måste nästan alltid öva upp sig på att lyssna aktivt. Det är inte självklart att kunna hänga med i handlingen samtidigt som du gör annat. Ibland kan det ju räcka att missa trettio sekunder…
Nå. När passar sig då en ljudbok eller podversion av favvosarna Spanarna eller På Minuten?
Ja, du kan förslagsvis lätta upp tillvaron när du:
- dammsuger
- diskar
- räfsar gräs/löv/ogräs eller vilket jämrans trädgårdsarbete som helst
- badar badkar
- motionerar
Så finns gifvetvis det självklara!
- vid förflyttning (det mer aktiva transporterandet, t ex bilkörning, rekommenderas av förklarliga skäl endast den erfarnare lyssnaren :)
Och den otippade.
- vagga kolikbäbi
Kort sagt. Any tajm är perfaste lyssnar-tajm! Nästan.
Jag lovar!
Angående Råd &
Röns "avslöjande" att frysta kycklingfiléer innehåller upp till 20% vatten [who didn't know?!] gläds jag åt min grillade fläskfilé som innehöll 0% vatten men ändå behöll den goda kyckligsmaken. Den hade iofs aldrig varit fryst, så det kan vara det som är orsaken?
En i förväg
ihop-pillad och skitlång explikation publiceras idag med anledning av VarbergsPostens bloggreportage. Det är en stor smula pretantiöst att kalla det en dåres försvarstal, men jag känner mig lite som ett fån – tillika manad att ursäkta mig.
För ett par månader sen blev jag frågad om jag skulle vara intresserad av att vara med i en intervju-diskussion om bloggning. Denna diskussion skulle sedemera ingå (som liten del) i en artikel om detta ämne. Först blev jag gifvetvis ställd. Skulle jag? Lilla jag? Som liksom hälften av alla sjuttiotalistungar en gång drömde om att bli journalist (sen fick jag veta att det krävdes 5,0 i betyg för att komma in på journalisthögskolan och då gick det som det gick med den drömmen)? Skulle jag vara med på ett hörn där risk/möjlighet/chans till intresse för mitt skrivna ord – och personliga åsikter – kunde väckas? Hmm. Jag är tvetydigt neurotisk när det gäller uppmärksamhet: å ena sidan exhibitionist, å andra sidan blyga fåret. Det funderades ett slag i det Hedbertska hushållet och sen koms det fram till att VP:s läsare är av det ringa antal att det knappast skulle röra sig om nån genomslagskraft á la jättestor. Så, för böfvelen; det värsta som kan hända är att jag får gliringar av mina friends! Och kanske nån ny läsare till mina nosar? Så. "Klart man hänger med!" var kontentan av det svar reportage-skrivare Frida fick på sin undring. Och sen blev jag skitnervös. Jag gillar ju att visa mina åsikter, och ämnet "blogg som kontemporär företeelse" [egen tolkning] har jag massa åsikter om. Men för tüsan; vad har jag egentligen att bidra med?
Dessutom. Jag var/är orolig att framstå som en… idiot!? Alltså. Jag menar, jag bloggar ju av samma anledning som alla andra. Ett behov att uttrycka mig. En vilja att bli läst? Men frågan är hur läst. Feedback är apkul! Å kritik lapar jag i mig som en törstig katt. Men det kan vara skillnad på kritik och feedback skriven av läsare som hittar till min (b)logg av eget misstag och eventuellt stannar kvar pga det jag skriver, och respons från nyfikna spanare som trillat sig hit pga ett reportage i en lokalblaska!?
Vad menar jag då med allt detta dravvel? Jo. Pliis! Såga mig inte! Jag har ett lite galet språk. Jag använder gärna egna eller kompispåhittade ord och stavningar. Jag uttrycker mig kanske lite slingrigt och implicit. Men jag är ärlig och glad – och förhoppningsvis läsvärd :)
Välkommen till mina nosar!
this is ullisarna;
- hellre snäll och vacker!
Dagsens tips: låt inte grisen ligga för länge på grillen
ty då smakar den kyckling! Men för tüsan. Med tillräckligt stor hunger [jag] och ketchup [Mattias] slank filén ner som kråkan i diket. Eller nä. Det var en riktigt dålig jämförelse. Jag menar: den slank ner som fina fisken.
En parentes: (Faktiskt var det svingott med lite bränd mat för en gångs skull. Efter akrylamidens intåg i folkminnet har jag knappt ens sett en vidbränd lökbit serveras. Om jag inte räknar ena bästisens hippa för några år sen då, när andra bästisen var in charge of laxen.. Alltså. Den blev väl inte direkt fina fisken. Om jag uttrycker mig milt ;)
Alltså. Får fläsket ligga för lång tid i Weber blir det en kyckling. I smak alltså. Hade jag faktiskt ingen aning om innan?
Less på more!
hojtar Calle Norlén nöjt och fyndigt i en spaning häromsistens, och jag ler stort. För precis så är det? Allt stort måste bli mindre! Norlén påskyndar småkakans revansch jämtemot dagsens megamuffin. Själv drar jag tänket ett steg längre, grymtar less på mer, och menar då inte enbart den okolsyrade drycken utan faktiskt hela det genomtrista sockerbehov jag den senaste tiden låtit falla över mig. Kanske kan jag skylla på grossessens inverkan, kanske kan jag inte skylla på nåt alls. Den syrliga verkligheten är att jag helt enkelt fått smak på sötma, och det är jag inte helt nöjd med. Jag ska försöka få mig och min hjärna att nöja sig med påtittad söthet för då vore problemet helt ur världen så fort jag håller mig i närheten av min lilla unge :)
Dagsens tips: musikalen Jesus Christ Superstar
går att se – och/eller höra – hur många gånger som helst. Trots att jag är okultiverat okristen lockas jag omåttligt av historien om Jesus sista dagar när berättade om av makalösa radarparet Lloyd Webber/Rice.
Detta är nog världens bästa musikal? Att musiken, och framför allt texterna, är förjävlabra gör gifvetvis sitt. I otroliga originalfilmen från ’73 syns sjuttiotalet både när det är som sämst [filmens ende svarte kille spelar Judas] och som bäst [frisyrer, kläder, musik, sångteknik].
Ladda med glittrigaste dansbyxorna: du kommer få svårt att sitta still!
Ros och ris
fixade Tias (och Maali) idag när lediga eftermiddagen spenderades med beskärning av rosor och körning av ris till dump. Vågade inte köra grannens obesiktade släp utan lånade från annat håll istället. Med den hedbertska oturen hade det gifvetvis stått en konstapel längs vägen och vinkat med stora bötesblocket!
Fick igår veta att vi i flera år olovligen levererat ris och gamla julgranar till påsk- och valborgsbrasan vid Rantzau! Öh? Det är tydligen bara kommunen som får slänga där? Här har vi i godan tro lumpat fruktträdsrester, buskrens och annat trädgårdsmums för att sen med stolta miner åskåda brasan brinna… va pinsamt om vi blivit påkomna?! Men. Okunskap och gott uppsåt är kanske ursäkt nog? Och, vi har ju faktiskt inte slängt nåt olämpligt :) Tusan också bara att gamla traditionen att se julgranen gå upp i rök numera går om intet. Undrar vad kommunen säger om vi eldar brasa på egen mark?
Det känns som jag är nere för räkning. Jag har varken inspiration eller glädje för nåt… ont i magen och skallebank som förr i tiden. Knappt ens att ett Maali-leende kan muntra upp. Hmm. Notera att jag skrev "knappt ens". Jag kan inte motstå den ungen när hon ler!! Det är fysiskt omöjligt!
Maali mumsar mamman!
Snart är det dags för födelsedag igen. Min alltså. Under det senaste dryga året har jag gått från totalt åldersofixerad till brutally medveten om densamma. Att vara 31 och barnlös var nada shit mot 32 och mamma. Allting får en ny innebörd. Viktigt blir oviktigt. Och tvärtom. Fan. Jag är ”gammal”!! ja, jag vet. påminn mig helst inte om tio år En bekant uttryckte det fint. Han sa: Att få barn när man är runt trettio är jobbigt. Man har haft det bra i många år. Levt ett rätt gott [bekymmerlöst] liv i kanske tio år. Å så kommer det här…!? – och tittar med förtvivlad kärlek ner mot sin ettåring på golvet. Det var klokt och ärligt. Och jag förstår vad han menar. Jag förstår smärtsamt precis vad han menar.
PS. Jämrans Malmö FF!! Finska spelare borde tvingas stanna i Finland. Särskilt om dom är duktiga. Och spelar för andra lag än mitt…
Dagsens tips: att ha kaffe i ditt hus när du bjuder hem gäster på fika
kan tyckas självklart och är mycket riktigt en av grundplåtarna till lyckat värdskap. Frågan kan därför ställas hur jag inte mindre än TRE gånger lyckats stå kaffelös när törstiga besökarna anlänt?
Men. Kaffelös dock sällan rådlös.
Vis av erfarenheten ser jag till att alltid ha en näve omalda bönor i skafferiet. På så vis kan jag lite stiligt dra igång kaffekvarnen och gästerna imponeras av mitt engagemang. Samtidigt yvs de lyxen att få dricka nymalet kaffe.
Skål govänner!
Sista ordinarie babyankstillfället
för den här terminen var imorse. Jag stannade kvar på land medan Maali å Mallís simmade alldeles utmärktast själva!
Lektionen inleddes med praktisk genomgång av hur flytväst används på skruttliten bäbi. Därefter nyttig sammanfattning av olika sätt att hantera densamma i vattnet (lodgrepp och karuselldito är de enda jag minns namnen på). Avslutnisvis var det övning på dyk från kanten vilket var totalt hopplöst uppdrag i hedberts fall eftersom eLi minuten innan fått nävarna på en plastanka och sen vägrade släppa taget om den. Härligt att se en glad unge i poolen iaf!
Här till vänster ett bevis på att min lilla älsklingsunge äntligen börjar utnyttja sin starka vilja till nåt annat än bara gnälligt, argt och förvirrat missnöje. Man kan ju tydligt se vad hon vill – ha ankan! – och istället för att enbart vråla ut sin vilja – GE MIG ANKAN!! – så kämpar hon själv för att nå dit hon vill. Det handlar såklart inte om några direkta simtag, men armarna sträcks framåt så långt det går och blicken är brutally fokuserad på sitt mål. Hon utvecklas den lilla, och det är en fröjd att se på!
Nu återstår bara nästa veckas återsim för oss som missat minst en gång (vi valde ju att stanna kvar i sängen morronen efter bröllopet vi var på i mitten av mars…) samt ytterligare en extragång veckan därefter – en generös kompensation för sjukdomsorsakat babysiminstruktörsbortfall för två veckor sen – och sen är EmmaLi diplomerad Babyanka!
PS. Eftersom vi nu lyckats få henne förstå att vatten är ofarligt att vistas i är nästa steg nu att få henne förstå att det också är nåt som går att dricka. Hur man gör det? Ingen aning?! Nån som har några tips?
Dagsens tips: klipp gräsmattan innan gräset blir för långt
så slipper du att var tjugonde meter rensa det ihoptjuffsade klippet från gräsklipparens knivar.
Om du dessutom hinner klippa före grannen kan du njuta kaffe i trädgården med gott samvete. Om grannen hinner före dig kan du skylla på bowlingkvalande make och gråtande bäbi och njuta kaffe i trädgården i alla fall!
TV4 suger. Har
i mitt sportsliga tv-tittande sällan (aldrig?) varit med om mer sämre refererande än det i finalsändningen från Svenska SuperLigan nu i eftermiddags.
TV4s orubbligt irriterande Stockholmsfixering lyser igenom i många sammanhang och är enligt mig otroligt pinsam. Och oprofessionell. De kan väl åtminstone försöka låtsas vara objektiva? Nån gång?! I denna match levererades åsikter så genomskinligt AIK-supportande att jag till slut blir förbannad. Till och med gästande assisterande förbundskapten är kass på att dölja vilket lag hans hjärta klappar extra för.
ett exempel:
Efter ordinarie matchtid står det 4-4 i målprotokollet. 32-26 i skott till WIC. Men enligt TV4 vinner AIK. På poäng?
Mållös förlängning. Avgörande genom straffar ett tråkigt vis att avsluta en SM-final på tycker jag och hade faktiskt ställt in mig på förlust. Bäst av fem gäller. Det är rafflande spännande! WIC:s målvakt makalöse Peter Sjögren räddar första skottet och sen vågar jag nästan inte titta. För Maalis skull (hon är i min famn) försöker jag hålla mig lugn men pulsen tickar fortfort.
nästa exempel:
AIK sätter en straff i ribban. ”Otur”! hojtas det från TV4-båset. WIC träffar samma ribba: ”Det gäller att ha marginalerna på sin sida”, konstateras lugnt.
WIC leder 2-1 och Nicklas Jihde (Sveriges bäste innebandyspelare och, ja, Peters brorsa) får möjlighet att rädda sitt lag kvar i matchen. Han visar [tyvärr] sin storhet och trollar upp Sjögren på läktaren… Kommentatorerna är i extas och vrålar "Jaaa! HAN GÖR MÅÅÅL"!! I nästkommande straff har Magnus underbar Svensson möjlighet att för säsongen fälla Solna-laget som en packad och överviktig nittonåring. Det enda han behöver göra är att trolla in bollen bakom killen med nr 69 på ryggen – vilket han gör!! Jublet är enormt i Globen!! Tusentals tillresta fans vet inte till sig av glädje! Kommentatorerna i båset är plötsligt oerhört sansade. TV4.s Vanberg står på mattan där det jublas viftas och skriks. Han är mycket dämpad, meddelar resultatet och berättar att programmet ska avslutas. För Keno. Inga intervjuer. Ingenting. Hade det varit annorlunda om AIK vunnit?
Om ni nu tycker detta verkar otroligt och/eller inte tror mig: var det nån som såg eller hörde ett endaste litet nafs om veckans Göteborgs-derby i TV4? Jag satt klistrad framför deras Nyhetsmorgon men sportinslagen innehöll inte mycket annat än NHL. Inte ens en futtig resultattavla från allsvenskan.
Warberg svenska mästare!
Igen!!
- för SSL är en mer jämn och oförutsägbar serie än t ex fotbollens damallsvenska…
WIC visade sin klass och enorma skicklighet och tog sin andra raka SM-titel! Imorron blir det hejja på torget när dom anländer klockan halv fem!
VAABEJJ klappklappklapp!!
PS. Domarna var stundtals skitkassa. Men eftersom jag inte vill att mitt barn ska få dåliga influenser eller vibbar studsade jag upp och ner i soffan, glatt sjungande ”DOMAR’N DÖMER SOM HAN VILL – STINKER SOM EN RUTTEN SILL”!!
Kampen mot mobbning
är viktig och kan föras av olik militant grad. Jag mesar: för att undvika risk att bli missförstådd raderar jag min långa utläggning och länkar direkt till Friends som jag utan att vara insatt tror är en bra organisation. Och till en blogg jag snurrade in på via en annan där jag hittade ett annorlunda sätt att visa utfrysning. Humor kan vara väl så militant säger jag och knyter näven åt missunsamheten som ofta ligger till grund för rädslan för oliktänkande = en orsak till mobbning.
Dagsens tips: lyckopillret Jamiroquai
har min bror lärt mig att lyssna på. Glad funk i enkel nakenhet.
Avnjuts bäst… när som helst :)
