överraskelser

är min allra bästaste! inte alls så att jag egentligen är särskilt nyfiken av mig (always the last to know när det gäller rykten, skvaller å sånt), men födelsedagar och julafton hamnar högt på listan över favvodagar – på så vis att de innehåller så stora spänningsmoment. och jo, den överraskelsen vi står inför nu jag och mallís måste vara den apselut störstaste! vi har ju förmånen att leva under förutsättningar som gör att själva överraskningsmomentet inte behöver vara fyllt av oro eller skräck. givetvis går det inte ens i vårt säkerhetstänkande läkemedelsutvecklade land att helt ungå tankar som "är mitt barn friskt" och "kommer allt gå bra" (det är troligen helt normalt att fundera kring det värstaste). men oron behöver inte grunda sig på sådant som "kommer vi överleva förlossningen"? läste häromdan (eller var det imorse?) en undersökning som redovisade hur många kvinnor och barn som förloras i samband med födslar. det är skrämmande många. men 99% av alla fall var i u-länder. som sverige för hundra år sen? där ser man: det var miknsann inte bättre förr (bara annorlunda, och inte företrädesvis sämre).

ônderhållande som fasen är kristian wedel! hans små anekdoter under världens gång (gp) skänker alltid stor glädje. döm av min förvåning – och glädje – då vi för ett par år sen hamnade på samma trettioårskalas: en glädje som snabbt ökades då jag förstod att han är exakt lika skojsig i verkligheten som i sina kåserier. det senaste jag läste av honom var vem fan är nisse holm? i onsdagens upplaga. ni vet han tennisspelaren som tackade sin stjärna att tennisen räddade honom från litteraturen. hileriously festligt! bravo!

överskattade är kent. liksom tv-serierna friends och sopranos. fast det är en smula som att svära i kyrkan att dryfta en dylik tanke i detta huset. iaf när det gäller den sistnämnda. sorry. jag kan se det innovativa i båda serierna, men den hypade hysterin hos fansen kan jag inte förstå? men efter att precis ha sett sista sekunden av mafioso-serien är jag ändå lite impad: don’t stop! jo. bra slut. duger. typ.

överst på listan bland lex mariah-anmälningar hos personal inom äldrevården hamnar ekonomiska övergrepp. de snor pengar helt enkelt!! det här är tydligen ett problem där m:s mormor bor. visste inte att det var så vanligt. usch.

ööh.. det är så märkligt. jag har läst om en nerv som bor nånstans i ryggen som gör att det i min situation kan vara svårt att sova på rygg – den kommer i kläm och så mår man illa. kan det vara så att samma nerv stundtals kläms på mig även när jag står upp (eller sitter på en stol) för jag kan bli snurrig och illamående typ när som helst!?
här är det iofs inte bara jag som är snurrig. tis ville apselut föreviga tjockisen och fotade lite i smyg. kanske därför det är så darrigt :) i förrgår kväll var det iaf.

övermorgon är nästsista dagen på jobbet. sen är det mammaledighet för hela slanten! känns en smula märkligt… men välkommet!

önskar att jag inatt får sova utan snorsnark. har faktiskt varit nästan otät i nosen i flera veckor men natten till idag var sådär jämrans tät igen vilket genererade torraste munnen på gatan. och missnöjdaste ullisarna i världen. tätnos, valrosseri och förvärkar i solarplexus är väl sånt jag ska leva med nu. kanske för att förbereda och göra den sista väntan såpass kelig att jag ska se fram emot min förlossning ännu mer? märkligt att kroppen vill förbereda blivande mamman genom att hindra henne från sömn. det lär väl inte bli direkt STÖRRE chans för sömn EFTER att barnet är framklämt?!

tjinixen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *