lambda

lmm och etm. exempel på grejer jag lärt mig som har med trasiga volvobilar att göra. vilket eller vilka som eventuellt kan härledas till ket:en vet jag inte. än.

lessen har jag varit idag. jättesuperlessen faktiskt. så megaüberlessen att jag var tvungen att sitta på toaletten (på jobbet) en lång lång stund för att tåra klart och sen lugnas mig ner. droppen var ett telefonsamtal som – på sätt och vis var en fortsättning på ett från igår – som idiotförklarade mig. helt i onödan tycker jag. och även om personen i andra änden av luren tycker mig vara "världsmästare" så bör denne kanske tänka på att dessa världsmästarfasoner isf kommer nånstans ifrån. kanske inte så långt från trädet heller när allt kommer på sin plats. nåväl. kamrat marlars är en god vän – och chef – och tröstade så gott han kunde, men det är inte lätt att trösta nån som är dels tröstlös och dels inte riktigt vet varför hon är så otröstbar. mjau. och nos.

lita på att det är fortsatta problem med köket också. snickare mats är överhopen med jobb och verkar inte kunna göra det sista hos oss.. hur långt ska vi trilla innan det tar stopp? både jag och tis är så på bristningsgränsen nu att det inte behövs mycket (se ex ovan) för att vi ska falla överbord…

losersvikaren mollérus får på utsatt tid sina pengar då fakturan han var så pinsamt kvick på att skicka idag betalades. egentligen skulle jag vilja ha juridiskt motiverade förklaringar på vad han lagt alla de trettio timmar han menar att han jobbat åt oss, men jag orkar helt enkelt inte lägga energi på nåt som har med den människan att göra. helt skrupelfritt, och flera gånger, lovade han att vi "skulle ha ett fungerande kök i vecka 36". å var är vi nu? i mitten av vecka 38, och nåt "fungerande kök" har vi inte ens inom synhåll?! jojo. om han varit lika händig med planeringen och hammaren som med faktureringen hade vi förmodligen inte suttit här i ett hem utan nåt så simpelt som en spis. hur mycket kostar det inte att inte kunna laga egen mat? från att ha hållit mig likgiltig till allt som härleds till denne man har jag nu helt vänt och jag drar mig inte för att varna för hans "hantverkarheder". hans agerande är under all juridisk (och moralisk) verklighet, och på grund av hans ovilja att delge oss sina brister (karln kunde helt enkelt inte planera och/eller organisera) har han satt oss i en situation vi hart när omöjligen kan ta oss ur. guldsnickare mats har ju gjort vad han har kunnat för att reda ut svallvågorna, men inte ens han verkar vara människa nog att kunna rida ut stormen med oss. frågan är: vart går vi från nu?

livet går vidare.
lite tyngre.
lite fattigare.
lite mindre tro på den goda människan.
lite högre smärttröskel.
men, livet går trots det vidare. jag vill inte bli synisk. jag vill tro gott om min medmänniska. jag vill vägra överge min blåögdhet. men hur länge orkar jag stå emot?

lagdhet i lakan under fluffiga täcket väntar nu.

tjinixen.

2 kommentarer Lägg till din

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *