sjuttioförsta

rafset på de tre myggbetten på knät resulterade i inget annat än mer kli, och lite blod.

så var vi hemma i villa morkulla igen! strömstad var lysande, men till en början knappast så utvilande som vi tänkt oss. dels var vi först inte helt ensamma, vilket nog skapade en förvisso trevlig och lyxig tillvaro (tänd grill vid ankomst och framdukad frukost första två dagarna) men som också gjorde det lite svårt att slappna av helt och fullt. dels blev både söndag och måndag havsdagar. ett faktum som naturligtvis var schysst som fasen, men så värst avslappnande blev de väl kanske inte. söndagens trip med ångaren bohuslän behandlade jag förresten en smula i anfärandet "sextionio", foton från den resan må snart också gå att finna på denna plats då jag i efterhand planerat lägga in sådana (dock troligen inte ikväll, tiden är alldeles för sen). så, bohuslänsresan har, från att börja med noll avslappning – precis som vanligt bör kanske tilläggas, det tar ju faktiskt alltid ett par dar att snurra ner hjärnverksamheten – kommit att utvecklats till samma gos- som lugngivande upplevelse som vi hoppats på. okej att katten w behagade skrämma oss med sin frånvaro, men såhär retroaktivt är det väldigt lätt att bortse från allt som inte varit just gos och lugn!

måndagen inleddes förresten (å nä, jag räknar inte nattbesöket på dass) med ett telefonsamtal från större huset och min far som förtjust meddelade att solen sken och att han gärna ville ta oss till ursholmen innan hans bil skulle avgå mot norge och fortsatt rättegång mot handlaren som narrats och lurats. med tanke på att klockan var 7:36 var jag oerhört tillmötesgående och då tis snarkade för fullt från sin säng höll jag en kort diskussion med mig själv som resulterade i ett beslut att det skulle vara en mycket trevlig utflykt! trött var jag dock, och vi bestämde att doradon skulle lämna bryggan vid halv nio. frukost var redan uppdukat (lyx!) så allt vi behövde göra var att vakna. typ. ställde mobilen på en halvtimmes sömn och efter en och en halv snossling hade jag väckt tis, förklarat situationen som mottogs med entusiasm och skuttat (nåväl) ur sängen. väl på fötter var vi kvickt klara och mackor intogs i flygande fart och så banade vi vår väg genom vågorna genom den nordligaste västsvenska skärgården. havet höll sig förhållandevis samarbetsvilligt fram till gattet/farleden där bottnen grundade upp något och då guppade det faktiskt på en hel del. själv hade jag på förberedande vis placerat mig längst bak i båten men efter tio minuter började jag gäspa och då visste jag att sjösjukan var på väg som en elräkning till brevlådan. dock, i rättan tid gick vi in i sundet mellan kosteröarna och där var det inte bara oguppigt utan också 5 knops hastighetsbegränsning så både jag och tis förflyttade oss till fördäck där solen faktiskt värmde en hel del! ytterligare en halvtimme senare hade vi passerat alltför få sälar för min nöjdhet (betydligt fler än de ynka två sälnosarna hade utlovats) men var iaf framme vid vårt mål; västraste utposten i norra skärgården/sverige. massa blå himmel var underbart och trots viss svag bris var det härligt och varmt (man är liksom inte så väldans kräsen med vädret nuförtiden)! 

min lilla hopp-i-land-kalle!    

ursholmen är en gammal fyrplatsö där en av fyrarna fortfarande står kvar i sin fulla prakt, den andra har brunnit men skelettet står kvar, som ett vackert monument över dåtidens verklighet. fyrarna måste vara bemannade, och de tre huskroppar som finns kvar är tydligt bevis för hur spartanskt, men på 2000talsvis naturromantiskt, människorna i dylika situationer levde. en liten köksträdgård går att ana i anknytning till stugorna och jag kan mer än väl ana lyckan i färska, och torkade, kryddor till den fisk som måste stått de stackars (min tolkning) fyrvaktarfamiljerna upp i halsen.

    

medan pappa L stannade kvar vid båten promenerade vi, mestadels på grund av pressning i tidsschemat, omkring bara en ganska kort stund, men stillheten som just denna dag omgärdade denna plats gav oss säkerligen en alltför romantisk bild av det hårda livet i skärgårdens ytterband. men (och jag tror att jag talar för oss båda) vi hann varva ner en åtminstone en liten smula under den där halvtimmen på klipporna – naturen är undergörande som antistress-medicin!

  allra vackraste blomman på hela ön!!

på väg tillbaka till båten fick vi se en turistchartrad båt anlägga bryggan nedanför bostadshusen (själva hade vi som ni ser valt en mer naturnära anläggningsplats!). turligt nog fick vi alltså ön nästan helt för oss själva. nästan skriver jag därför att vi på tillbakavägen också träffade på en farbror som arbetade med att underhålla fastigheterna. vi stannade nån minut för att språka, och jag fick också möjlighet att fotografiledes hälsa på farbrorns gamla vovve kajsa. denna hund stötte vi på redan vid första gårdspassagen. hon låg som en sten och solade sig invid flaggstången. hundmes som jag är tvekade jag såklart ett ögonblick innan jag lät sinnet förstå att mitt manliga skulle skydda mig mot eventuellt angrepp. nåt vidare angrepp blev det så inte. hundåldringen rörde inte så mycket som ett öra när vi gick förbi. iallafall. resultatet av resan blev som ni kan skåda förutom pastorala minnen också en liten smula motion som vi liksom fick på köpet :)

 

resan tillbaka till knarrevik gick som smort och med vågorna i ryggen blev färden till min förtjusning också lite mindre guppbetonad!

följande dag, alltså tisdag, var vi alldeles ensamma i stugan och mattias födelsedag inleddes tyvärr med en smula morr och datortrubbel för att sen glädjande nog utmynna i frukostidyll och paketöppning. första fotot är taget under just denna frukost, de resterande två förevigar lunchtillverkning av de rester vårt bidrag till kylskåpet hade att erbjuda oss. som jag redan skrivit om vrålsken solen denna dag och det var kanske också en bidragande orsak till att vi faktiskt inte orkade sätta i oss all mat. värme skapar som bekant törst, men knappast hunger! dagen och kvällen avslutades som bekant (se föregående inlägg) med fotbollstittning i stan och försök till myggavbrutet bryggmys!

min nos på sin födelsedag!   

sammanfattningsvis kan 2007 års strömstadvistelse således beskrivas som hav, båt, sol, brygga och en liten smula mygg. därtill ska skrivas en mycket onormalt liten mängd öl och en alldeles lagom dos harry potter. inte hann jag avsluta boken (som jag kanske hade haft som galen bakhuvstanke), men en bit över halva verket har jag iaf lyckats ta mig igenom.
 
det var med allt detta i bagaget ket:en idag runt halv sju på kvällen rullade in på morkullegatan med två i baksätet lagda katter (inlåsta i varsin låda givetvis, säkerheten framför allt ;) och två kaffesugna människor – det gick ju fortare att köra hem utan kaffepaus! nu väntar fortsatt ledighet för mig och jobb för lias tors-lör. ska försöka ta det lugnt å så, men du vet hur det är.. svårt att varva ner osv. barnet i min nu ganska feta men till min glädje inte alltför skära mage verkar iaf trivas finfint och gör sig timligen tämligen påmind genom akrobatiska konster av olik art. av naturliga skäl orsakar dessa rulltrick som jag tidigare trakterat glädje hos min man – buken rullar verkligen hit eller dit, man verkar nästan kunna se en fot sticka fram genom skinnet – medan jag själv har lättare att hålla masken: givetvis asball att ungen rör på sig osv, men måste det vara så förbaskat våldsamt? situationen har lärt mig att i alla lägen hålla mig i närheten av hemlighus, sparkar neråt skapar nämligen ett enormt tryck på blåsan.. å då är bäbisen ändå tre månader från livet som luftandandes varelse. jösses säger jag bara! detta är eljest ett faktum som många glatt delar med sig av; vetskapen att det kommer bli värre. hur tusan det ska göra mig gladare och/eller lugnare i samtiden har jag svårt att förstå? men, jag upprepar. jösses!

i bilen på vägen hem lyssnade vi på den från mvc fådda avslappningsskivan. av förklarliga skäl kunde vi inte göra det på vägen upp det var jag som stod som chaufför. dessutom tog gps:en upp 12voltsladdaren i fram vilket omöjliggör lyssning via min radiosändare som inte har möjligheten att klara sig på enbart batteridrift. nu kom jag iofs på att det finns en 12voltsuttag i bak, mellan framsätena, också, och med detta hade vi kunna göra båda. eller alltså, inte lyssna på avslappningsskiva av typen "tänk dig att du ligger i hängmatta med vinden rufsande i löven ovanför". allför lite koncentration lämnas kvar till själva fordonsframförandet! hur som helst. skivan förbättrades från hängmatteavslappning och "du bör andas likadant när ungen kommer ut som när den kom in" till reda förklaringar och beskrivningar av hur en förlossning ofta går till. allt från praktiska tips "det här bör du ha packat ner i väskan inför sjukhusåkning" till medicinska upplysningar "det här är för- och nackdelen med den och den smärtlindringen". det sistnämnda är väldigt bra att ha med sig, men eftersom abascals bok redan behandlat den delen ypperligt blev detta mest en upprepning av redan förärade kunskaper. tyvärr verkar jag ha slarvat bort själva originalskivan (har den däremot på podden). annars hade jag tänkt låna ut den till p&m så de också får möjlighet att ta del av den här infon i god tid inför sin babyleverans. jag vet inte hur mycket de förberett sig, men varje steg i födselpreludiet känns som ett steg i rätt riktigt. positivt för mig iaf. det finns människor som flyr information och anser sig rustade att klara såna här situationer utan min maniska förberedelse. medan jag å ena sidan avundas dem gruvligt tycker jag det är lite korkat att lita enbart på kroppens medfödda intuition. och medan jag ibland kan önska att jag varit lite mer laissé être vet jag att mitt kontrollbehovssinne aldrig nånsinn skulle fixa läget..

tis har nu kollat första skivan av födelsedags-deadwood och jag börjar bli trötta fisken. imorron ska jag till frisörska sofie och jag har fortfarande inte bestämt hur pass mycket hår som ska få vara kvar. troligen blir det rätt mycket bort, kanske i stil med första gången jag klippte mig hos henne. har kvar foton på mobilen från hur det såg ut då. hon anser henne vara expert nog att avgöra om det skulle bli lika bra den här gången (läs: rundare ansikte). dessförinnan är det fik med annamaddah och kanske judas och nisse. ska bli skojsigt! – båda grejerna :)

så, nästa gång jag skriver är jag troligen mindre hårfager, eller iaf hårinnehavare!
tills dess:
tjinixen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *