femtioelva

problem kommer gärna samtidigt. å även om ett av dem löst sig dyker det gärna glatt upp två nya.

alltså. jag har äntligen en ledig dag och ser fram emot att få sova ut och vakna gosig och pigg. säkert :( vaknade ovanligt tidigt (02:41), ragglar in på toa och sedan tillbaka till min säng där jag hoppas somna om snabbt. schåår. en halvtimme senare är jag klarvaken och har omedvetet lyckats väcka tis som snarkat lite och förundrat frågar om jag varit vaken länge eftersom jag låter så pigg. lyckas äntigen somna igen och med fåtalet vakenpauser sover/slumrar/vilar jag mig sen igenom resten av natten. vaknar givetvis av tias väckarklocka men är då tillräckligt trött för att nästan genast slocknas igen. får frukost till sängen av världens gulligaste som sen rusar till sitt jobb och jag ligger kvar och gosas och tittar lite på tv. försöker somna om men tror inte att jag lyckas. inser sen att det är liiite bråttom för att jag ska hinna göra både hus och mig själv iordning till dejten med tina bm på mvc och prioriterar mig. stökhuset får vänta. har till slut ändå ganska gott om tid (för att vara mig), och vid förhållandevis lagom klockslag sätter jag mig bakom ratten för att köra garderobsdörrpackade bilen till vårdcentralen för senare direkt avfärd till sprutlackeringsmåleriet i tvååker. vad händer? jo. ingenting. det är apselut stendött. inte ens ett litet host. bensinmätaren rör sig lite försiktigt, men det är också allt. "tickticktick" låter det. kan aldrig vara bra? jaja. ringer m som jag skulle hämtat upp på vägen och vars mobil tydligen svarar av sig själv för nån röst får jag inte i örat, bara ett rafs rafs rafs som jag utgår från är byxben som rör sig. ringer igen och då är där en nosröst och vi inser att endaste möjligheten är att jag kastar mig på cykeln ner. en cykel som har historiens tommaste däck vilket gör färden inte bara vinglig utan också vansinnigt tung. kämpar mig nerför träslövsvägen (i motvind) och inser att torgatan är farligt territorium för stressade ullisar och svänger vänster runt björns foto och vidare höger på prästgatan. håller på att bli påkörd av en lastbil – som förvisso har företräde – och vinglar vidare ut på västra vall som verkar trafikeras av söndagsbilister med hur mycket tid som helst och vid det här laget är jag inte bara stressad och irriterad utan också väldigt varm och sen. typ idiotkör i mitten av vägen ett tiotal meter innan jag kommer över ordentligt och kastar mitt lufttomma ekipage olagligen upp på trottoaren och givetvis står där en tanta mitt i vägen med sin rullator på den smala spången upp mot vårdcentralsingången som jag tränger mig förbi. ingen pardon. gamla tanter går efter gravida kvinnor i tidsnöd. där sitter iaf en gullig tis som har sne men tröstande min och tar emot och bär påsar och väskor för mig och vid det här laget är jag nästan gråtfärdig för jag orkar liksom inte mer. att bilen inte startar är ju bara droppen. floden är redan till brädden fylld med räkningar, jobb, problem att hitta rörmokare, golvläggare som inte hör av sig, (tidigare) bilreparationer, köksoro, bäbis, mer jobb, fjärrvärmefunderingar, kakel, färg, golv, container, tapet, gammalt skräp, semester, födelsedagar osv osv.

summasummarum. besöket hos bm var kort och koncist. alla värden hos både mig och bäbis okej. fick lyssna på hjärtljud och det var bamsecoolt! fick också tider för alla framtida besök som jag/vi får försöka krånglas in i schemat. jag var lite oroat missnöjd med att blodtryck skulle tas direkt vid ankomst då jag anade en viss förhöjning. "ingen fara" förklarade tina och framhöll istället fördelarna; "om det är för högt lägger vi in dig på sjukhus och då hinner du lugna ner dig"! jotack. men det var helt okej. högt för att vara mig, men ändå okej. glädjevågen på mvc fick sig också ett (inofficiellt) besök och jag antar att exemplaret vi har här uppe gör sitt bästa för att skrämmas. på tis stämde det förvisso, men på mig kändes det i lägsta laget.

väl hemma, efter snabbdepå på veras för inhandling av varsin majasinspirerad baguette,  skulle bilen förevisas innan ätning. ha! nu var det så tomt på ström att inte ens centrallåset gick upp?! fördelen med det är att inte heller larmet hade gödning så vi trotsade oturen och låste upp med nyckel direkt i låset. efter maten, och mitt i kaffet, visade så sig våra grannar (som vanligt) vara värstaste gullgosarna och nos mot nos med vinröda kompisen blidde ket:en pigg igen och nu står han där nere på laddning med lånad laddare. vågar vi lita på att han håller sig vid liv nu? semesterresan till strömstad känns för tillfället lite vansklig. fast, laddaren visade redan från början på halvfull kraft?! kan det ha varit allmän utmattning bara? startmotorproblematik? är det inte den som låter ticktick?har garderat med skjuts till och från jobb i helgen iaf..

podden är också på laddning. fick börja om från början. hoppas den blir som folk/spelare sen. men vad är det med alla batteribaserade teknikaliteter? trodde jag blivit av med min negativa energi angående dylik apparatur? fast det är klart. blåfisken är också lite strulig på så vis att han helt sonika bestämt sig för att inte tillåta min telia-mail längre? bara sådär?!

jo just det ja: solen skiner!!

nu ska jag till stan. skulle följt tis ner som jobbas nu, men givetvis blev det inget följ iom poddens ovilja att bete sig normalt. som sagt, för dess egen skull hoppas jag den är kurerad nu.. ;)

tjinixen!

ps. ja jag vet, femtielva är samma som sextioett. men jag kör dubbelt den här gången, det går väl bra?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *