femtio

tusen människor. å så vi. om det räcker! vi var många som ville se sverige piska di danska skallarna. resultatet blev inte det önskade; för nån tror jag…


jag blir vansinnig på teknisk idioti. jag har skrivit ett långt perfekt inlägg som jag är nöjd med och ja.. vad händer när jag har tryckt förhandsvisa? jo. jag blir utloggad och bortslarvad. för en kort sekund trodde jag att säkerhetskopieringen (som det skrytits om på det här stället) ska funka, men nä. inte f-n gör den det. backknappar funkar så klart inte heller. egen säkerhetskopiering? lätt att va efterklok… bara att börja om.


 

semestern var lite kaotisk. en vecka går så galet fort. torsdagens avresa blev kvick, det blidde nämligen hysteriskt ont om tid mitt i alla spackling, målning och packning att vi knappt hann med att göra nåt annat än slänga ner de kläder jag fortfarande kommer i och de kläder m ville ha med sig å tjoffs så var vi på järnägsstationen och tufftuff sen var vi på väg!

hur som helst fick vi en härlig kortsemester á la köpenhamn! försökte starkt öka mitt shoppingbeteende men det gick sådär. klarade iaf att vi köpte en ny väska (till mig) och en schysst t-shirt (till mattias) samt lite godis till kattvakterna. solen sken nästan hela tiden (utom på lördag morgon middag och eftermiddag, precis lagom till avspark sprack solen fram ur det grå!) och det var gos och mys! så mycket shoppning blev det alltså inte. nåt vi däremot har gjort är promenerat. löjligt mycket. vi är helt ömma båda två. stegen mellan soffa och säng blev igår kväll vansinnigt tröga att vandra.. 
 

fotbollen blev en på många vis underlig historia. i höjd med rådhusplatsen (fast på andra sidan gatan, åt tivolihållet) blev vi, precis efter att jag missat, men tis blivit hejad på, lars-åke lagrell, påsprungna av CC som drog med oss till sina friends björn, marcus och henrik (som numera  spelar i gais stackarn, men han är som tur är mest skadad så han har sluppit makrilla sig på match än ;) för både mig och mattias blev det superkul att han hade nån att dricka öl med! fast, sen blev det kanske två öl för mycket? men det är en annan historia, och dagen efter var han gulligaste äkta maken i hela köpenhamn så det kan nog tänkas bli tillåtet med fler fyllor av den digniteten om dagen-efter-statusen hålls på den nivån (kanske blir det till och med uppskattat/-muntrat)! själva matchen blev som ni vet både jättebra och görkass. vi var helt förvirrade där vi stod bland alla danskar i parken bakom Parken och tittade på matchen på den 70m2-skärm de pillat upp. efter all glädje och sammanhållning var vi alla röde og hvide som grävde guld i usa men nu? nä.. det blev helt galet.. så mycket bråk såg vi inte till, men visst yrde det flaskor och dylikt i luften, men det var mest av glädje faktiskt. cid målen alltså. jag fick en fotboll i ansiktet som kom neddimpande från uppifrån. det gick bra fast jag blev arg och sen skällde jag på en jämrans tjej som skulle envisas med att stå på våra väskor som vil lagt på backen och bildat ring kring hela tiden. det var skitgott om plats, men hon skulle prompt stå där och hoppa. tyckte nog mackan o christian var söta så jag skämdes lite sen för de var flörtiga som tusan men å andra sidan var de ju bara puckade småbrudar (typ 19 år) och då vet man kanske inte hur olämpligt det är att messa med väskor och jackor tillhörande en gravid tjej som just fått en fotboll i skallen :) nåväl. de blev varse.

matchens behållning är all härlig gemenskap och skitbra fotboll (en av de bästa matcher jag sett på länge, och då såg jag ändå inte allt eftersom mina korta ben gav mig skugga bakom framförvarande gängliga ynglingar!) vi bjöds på. och marchen från kongens nytorv var maffig! vet inte hur många vi var, kanske 15000-20000 gulingar (kanske mer?!) som i samlad tropp stampade oss väg mitt i gatan. trafiken var nog avstängd (hoppas jag!) och vi ylade glada visor och vinkade på folk som hängde ut genom fönstret och jag forstod plötsligt hur det troligen känns att vara sosse på första maj (typ, alien fast det spelar ju ingen roll liksom)… gemenskapen är total och de få danskar som hamnat "fel" i tåget log och höll oss i armhålorna (inte mig personligen, men typ) och vi sjöng i varje dansk det bor en liten svensk och log och det kändes inte alls rivalitetigt eller ens som nån lång väg trots att vi lufsade på i säkert en halvtimme. men som sagt, allt det där bleknade liksom när matchen blåstes av för att domar'n höll på att få stryk..

så till nåt helt annat. det enda dåliga med resan (förutom ömma tassar och vader samt att tis blev något för ölig) är att jag fortfarande har ganska ont på mig och att det blöder hejsan hoppsan. det är inga enorma floder, är bara tillräckligt mycket och ofta för att hålla tankarna igång och humöret nere. jag tror jag är extra morrig bara för det här. stackars mallis… vi har inte varit och kollat mig sen precis innan ultraljudet, orkar inte helt enkelt. de hittar ju ändå inget som är fel och jag är trött på undersökningar och ultraljud – iaf om de är underifrån., eftersom varken läkare eller andra listas ut vad det beror på, och ynglet ser bra ut säger dom som vet, så försöker vi inte låtsas om det. att det tar lite på energin att hela tiden va "orolig" är dumt men oundvikligt tror jag. försöker låtsas som ingenting och kallar det vane-mens fast jag ser att mattisen är lika munsnörpt som jag varje gång jag är tvungen att sakta ner på takten (jämrans va man kan gå omkring och titta på folk, och va roligt det är, tills det liksom säger stopp i kroppen). nåväl, ingen idé att bli nojjig, jag känner ju – och har känt i flera flera veckor – hur det rör sig där inne. det bumpar och har sig, och det skulle det väl inte göra om inte allt va oki?!

w:s gamla rum blev jättefint nu när färgen torkat! taket är visserligen liite randigt på nåt ynka ställe men det är helt okej. imorron ska tis beställa tapet till kortväggen. jag har varit med och valt mönstret men inte sett exakt färgen vi ska ha, får bli en spännande överraskning :)

försökt ringa min mor idag men det var aldrig nåt svar hemma. framåt eftermiddagen förstod jag att det berodde på att hon cyklat till trönninge för att hälsa på a och tuss (som hon aldrig träffat). nu är det för sent – plus att jag är så missnöjd med att allt mitt skriv försvann, även om det var egen klantighet inblandad hjälper ju inte det just nu. försöker ringa henne imorron eller på onsdag istället. eller så ringer kanske hon!

en vecka går som sagt löjligt snabbt och nu är semestern slut. helgen i danmark gick också fort, och även om sista dagen blev sådär söndagströttlång satt vi till slut på tåget hem iaf. i malmö väntade snabbtåg och bakom oss hamnade mannen som redan på stationen i köpenhamn pimplade öl och rökte. det som nu hände gjorde mig imponerad. på flera vis. ölmannen häller öl rätt i sin stolsgrannes laptop. själv hade jag vid detta tilltag förmodligen gormat och gråtit och krävt ersättning och levt låda, laptopmannen håller sig löjligt lugn och jag är förundrad. ännu mer imponerad blev jag av ölmannens oövervinnliga klantighet när han i nåt slags försök till uppfixning torkar sätet och på nåt vis lyckas slänga laptopmannens biljett. då hade vi faktiskt mitt i all misär lite svårt att hålla oss för skratt. den slutliga imponeringen kom när jag hör konversationen bakifrån:

          ölmannen: hur gick det? får du igång den?
          laptopmannen: nä. inte än.
          ölmannen: hoppas det l

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *