m i s t y n

lilla mjuka underbara saknade misty som varit borta sen januari, är hittad.
imorgon ska vi begrava henne fint i trädgården.

det var idag, sju minuter i sju, som telefonen ringde.  en man som bor bara några hundra meter från oss hade hittat vår lilla måns under sin trapp. hon låg där, ihopkrupen och tufsad, tryckt mot husgrunden. hon luktar inte så mums nu den lilla katten, inte som förr, när jag kunde stoppa näsan i hennes otroliga päls bara för att njuta av hennes luddmjuka doft. hon var en av de apselut mjukaste små pälsarna jag nånsin haft glädjen att klappas på.. älskade lilla kattungen… 

upphittaren som kontaktade oss tyckte verkligen det var jobbigt. det märktes så tydligt. och det var ju ett hemskt besked han hade att delge oss. men vi är så oerhört tacksamma mot honom att vi inte med ord kan (eller kunde när vi träffade honom) förklara eller tacka så att det känns tillräckligt! han hade gjort sig besvär att lägga henne jättefint i en låda. jag såg henne aldrig, men tias tittade lite på henne och hon var verkligen supergosigt lagd; på mage, med tassarna framför sig, och nosen mot tassarna, precis som whiskien brukar liggas. halsbandet, där vårt telefonnummer stod hade han fått av henne, så det fick vi vid sidan om. det ska hon givetvis ha med sig i sin grav. tillsammans med någon av sina leksaker. ska fundera ut vilken hon gillade bäst!

det är en märklig sak att vi blev gravida ungefär samtidigt som hon försvann.om vi bara vetat.. jag hade åkt hem från thailand för att söka efter henne… ! tänk att hon funnits så nära oss hela tiden…

har lite ont i magen, har gråtit en del också. imorgon blir det nog ännu värre. samtidigt känns det så skönt att äntligen få ett avslut. vi vet ju fortfarande inte vad som hänt med henne. troligen har hon blivit påkörd och jätterädd och i förvirrningen sökt sig till en trygg plats. hur länge hon legat där, och hur länge hon plågades vet vi ju inte. kanske gick det fort. kanske han hon aldrig bli ordentligt rädd? kroppens mekanismer gjorde henna matt och smärtfri och hon somnade lugnt och stilla? tanken på nåt annat är outhärdlig. verkligen outhärdlig. det enda som känns bra just nu är att hon är hemma. jag sörjer henne ännu mer nu än innan vi visste var hon var. nu har jag ju något att sörja..
[jag måste sluta skriva nu. mina tårar blöter ner både händer och dator.]

min enda tröst är att hon är hemma, och att hennes spirit finns hos oss!


sov gott älskade saknade lilla underbara fantastiska katt!
nu är du äntligen hemma igen!

image22



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *