andra

må kalla mig snobb men jag känner mig inte överlägsnare än nån annan?

det var en smula överdrivet i lördags. trevlig middag med grill och sällskap först, men ganska snart urartade tillställningen till nåt rätt galet. sprit går in och självkänsla ut. vuxna människor när de är som barnsligast. fast fram till de första avtrillningarna var det väldigt härligt spontant. spridda kommentarer med blandad sång och diskussion. jeppe på berget blandades med ekivoka skämt. maten smakade fint också. utsikten superb, tyvärr tvingade dock regnet oss till att sitta inomhus (i ett tält) men det var mysigt pyntat och dekorerat med snäckor, julgransbelysning och grisvärme.

tidigare i eftermiddags.
kände mig deppig: var tvungen att få en liten dos johnny. så även om jag eg inte tittade så var pirates-filmen på i bakgrunden. det är fasligt va han har utstrålning. snygg? jo. makalöst. fast eg är det hans personlighet i sina karaktärer som är så läcker. en sån där man vill bli räddad av typ. inte leva ihop med. det är han för underlig för. å nu pratar vi om karaktären johnny depp, inte den verkliga personen (jag är inte fjorton längre), han vet jag ingenting om. en gammal knarkare. fast en snygg knarkare.

det borde vara alla svenskars lyckligaste dag om tre veckor. jag kan inte förstå hur det kan vara jobbigt och knöligt; "måste jag ta ställning?" hur kan somliga vara så ointresserade och lata att de inte orkar släpa sig från sin söndag i sängen. osäkerhet? men det krävs ju inte mycket intelligens (eller arbete) för att ta reda på vart man bör lägga sin röst. det finns enkla, om än generaliserande missvisande, tester på internet att göra för den som inte på annat vis kan ta reda på sina ståndpunkter.

själv har jag som vanligt inte bestämt mig. eller alltså det har jag nog, men jag försöker inbilla mig att jag ska rösta annorlunda än jag gjort de senaste åren. det kommer jag förmodligen inte göra, i år heller, men jag håller iaf frågan öppen. enligt ovan nämda nät-tester borde jag rösta centerpartistiskt. kanske det? fast det känns ganska främmande. även om det faktiskt var just centern jag kände mig närmast när jag som identitetssökande tonåring försökte leta fram var jag stod politiskt. det kändes väl lagom ofarligt antar jag. men maud är nog en mer karismatisk ledare än vad karin söder var. iaf för den unga identitetssökande tonåringen.
eller kom söder senare?
nä. efter kontroll (jag sitter ju trots allt vid en nätverksuppkopplad dator) ser jag att hon kom tidigare. efter bara två år blev hon 1987 efterträdd av olof johansson som i sin tur satt fram till två år före millenie-bytet. hur som helst var väl kan sägas att för den identitetssökande ungdomen var nog inte olof mer spännande än söder. om det ska spela nån roll?

egentligen borde jag nog höra av mig till fackföreningen handels och tacka för hjälpen. tidigare har jag alltså inte varit alldeles helt säker på att alliansen skulle få min röst den 17 september, miljöpartiet har alltid varit ett möjligt alternativ – inte på grund av att jag alls tror på deras politiska idéer, utan mer som en markering att miljöaspekten är viktig för mig. men, efter att på en lunchrast ha plöjt igenom handels sap-propaganda kan jag glädjas åt att alla eventuella tvivel nu sopats under mattan. herregud. sicken otrolig dynga. det som beskrivs däri är en verklighet jag verkligen inte vill vara delaktig i att hålla levande. solidaritet är ett vackert ord, men varför är det alltid envägs-hjälpsamhet? jag gläds också åt att jag inte betalar ett endaste öre till det fackförbund som utan moral försvarar den medlem som uppenbarligt skrupellöst lurat sin arbetsgivare vid flertalet tillfällen. när då arbetsgivaren upprepat försöker bli av med idioten, först genom att låta honom säga upp sig själv men sen med direkt avsked, träder facket in. hur kan de göra så här? är juridiken så allenarådande att det sunda förnuftet inte får nån plats alls?

apropå idioter. igår försökte jag fånga en tjuv på jobbet. sprang efter honom men han hade alldeles för stort försprång. min halvkassa kondition gjorde säkert något till också, men ikapp kom jag iaf inte. skrek efter honom – nåt i stil med "ditt jävla as" – men det gjorde varken till eller ifrån. stoppade en bil också men vi tappade bort honom. kanske lika bra. nån av oss hade säkerligen fått stryk vid en konfrontation. det som förvånar, och retar, mig en smula är att ingen annan gjorde nåt. kunder menar jag. tråkigt.

tjinixen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *