27mars – om kaffe som maktmedel.

Ibland hamnar en i de mest märkliga situationer! Min kollega fick imorse en rätt o-go start på dan när han blev hindrad att hoppa ombord på bussen – med sitt kaffe. Han som alltid åker buss med sitt pappmugg med lock fattade ingenting. Asså. Jag var ingen bra vän när jag fick höra storyn; nyköpt Pressbyrå-kaffe och chauffören bah ”nääää!”, kollegan lämnar lydigt kön för att slänga sitt rykande varma kaffe i närmsta papperskorg (50 meter bort), hoppar på bussen, googlar kaffe-på-hallandstrafikens-bussar typ, och… blir ställd när han läser att det inte alls är förbjudet att dricka kaffe på bussen utan är upp till varje chaufför att avgöra?! Asså igen. Här nånstans övergick mitt försiktiga fnitter i gapskratt!! Sicken fredagsglädjespridare den däringa busschauffören :D kl 7:04 vid järnvägsstationen… HEJJA servicegraden dör liksom!

Kollegan var iaf efter googlandet något tacksam. Hans missnöje var nämligen inte i närheten av den en annan hallandstrafikpassagerare framfört offentligt. Historierna skiljer sig till en början inte alls, på slutet alldeles väldans: ”nyköpt Pressbyrå-kaffe och chauffören bah ‘nääää!’, blivande passageraren lämnar lydigt kön för att slänga sitt rykande varma kaffe i närmsta papperskorg (50 meter bort), ser bussen fara iväg…”… Undrar om det var samma chaufför? :p

Trevlig helg vänner! Själv ska jag stå på loppis i Halmstad. Kom å köp om du är i närheten!






26mars – om att ha närt en musikalartist vid min barm!

Igår kväll hade äldsta dottern tillsammans med två andra klasser ett uppträde för oss föräldrar. På tema RiYiMiDiEiN har kidsen på skolan knåpat och knepat och bl a byggt ett jättestort tefat, en jätterymdraket samt ett solsystem. Dom hade också byggt massor av små satelliter och raketer och dessa förevisades på ett riktigt skojigt och fint sätt. Några av barnen hade också övat på en mini-musikal, med sång och koreografi, och däribland fanns vår lilla sjuåring. Iklädd folieprydd cykelhjälm och smart men enkel kostymering framfördes ett stycke innehållandes bl a rymdresa, solsystemsgestaltning och rymdpromenad i slow motion. Vår lilla astronaut var i våra ögon såklart gulligast och bäst, men det var faktiskt andra föräldrar som efteråt också kommenterade hennes närvaro på scen. Hon hade en tydlig koreografi och ett stort leende hela tiden! Mina teaterapsgener har delat med sig kanske? ;)






25mars – om dilemmat att vara strålkastarbelyst vs kolgruva.

Nu har vi [läs: jag] iofs mer eller mindre gett upp hoppet att hitta en lampa över matbordet som 1) passar och 2) inte innebär byggprojekt eller 3) kostar skjortan. Min senaste idé var att bygga en egen trassel-av-massa-lampor-lampa med en hel hög hängande solitära ljuskällor, men… jag är inte elektriker så idén får nog stanna vid just det, att vara en idé. Modellen jag hade i åtanke var iaf typ sån med lite påkostad sladd, och ihop med ”snyggare” glödlampor tycker jag det är görfint med ett gäng i samlad flock!

Rå armaturer med textilsladd finns på massa ställen, men jag hittade den här  snygga och stilren variant med svart sockel på Lysman. Det är snyggt att sätta på ett ”lampskärmsskelett” i metall (finns i mängder i en gul affär nära mitt arbete) men en lite påkostad glödlampa – tror de kallas koltrådslampa – med mjukt ljus är nästan bättre.

Vad vi har för belysning över matbordet nu? Typ inget alls – eftersom den strålkastarmässiga spotverksamheten som sitter i taket är ungefär stört omöjlig att använda under sittningar, däremot är den finfin som byggbelysning eller om vi skulle behöva hitta en nål i äkta mattan eller så :D Alternativet är alltså att ha det mysmörkt. Eller elda levande ljus. Fördelen med stearinljus är att vi får använda våra fina ljusstakar (gamla vackra malmstakar med patina och/eller älsklingen och ungdomen Nordic Light, vi altinerar). Nackdelen är att det blir varmt. Väääldigt varmt! Fördelen med att det blir varmt är att gästerna slipper frysa. Nackelen med att gästerna blir varma är att kom kanske vill gå hem. Så. Jag kanske ska ta å kika på den där idén med lampor-i-trängsel iaf? Eller be besökare klä sig tunt vid middagsbjudningar! :)

Jag gillar modellerna från Glød med industridesign. Ni hittar dem och fler fina vägg- och taklampor på Lysman






24mars – om att kompa ut i onödan a k a t ex skitjefladynga i löpskorna samt ett verkligt passande telefonsamtal.

Det däringa kändes-i-julas-som-helt-nåbart målet att springa ynka 450 km under 2015 ligger just nu som en retfull hägring, långt bortom räckhåll. Mer än en veckas vila har inte gjort nån nytta alls: redan efter några hundra meter idag kände jag hur det högg i vänsterknät och efter 1km insåg jag det korkade i att fortsätta. Asså. Ska det vara såhär? Är det åldern? Är min kropp slut? Är det straffet? Har jag hållit den för otränad i alltför många år för att nu ens tillåtas springa nån mil i veckan?! Om jag är tjurig? Typ: Sover björnen i skogen?

Helt i onödan tiggde jag idag till mig en timmes komp från jobbet för solen sken från en så vackert blå himmel och på bussen hem tvingades jag dra för gardinen för det strålade så starkt! I höjd med Rolfstorp såg jag till min stigande oro hur himlen mot stan liksom var täckt av ett grått lock. När vi passerat Klastorp (dvs typ 7 km inåt landet) var vi mitt i sörjan och jag förstod att vårdimman gjort sitt intåg. Kustklimat osv. Jaha. Nåväl. Dimma är ju också vackert? Men hujedamej så kallt det är ute.

Halade fram mobilen på vägen hem. I det här huset har vi f’resten bott: andra våning längst till vänster! Då fanns inte det grå bredvid, som just idag kamoufleras av väderlek…


hela Varberg är klätt i grått

Nå. Efter att jag genomlidit årets mest misslyckade löpförsök klampade jag hemåt, arg som ett bi, möttes av maken vid spisen som väl tröttnat på mig för han kommenterade varken haltande eller besvikna/arga uppsyn med annat än ”smart att lägga flera tusen på löpardojor då” och där nånstans uppbådade jag seklets mest imponerande tillbakahållen-ilska och gick ut på altanen för att åtminstone fått gjort lite styrketräning a la 7minutersappen jag skrivit om tidigare. Tre övningar in i andra omgången ringer plötsligt telefonen och tjohoo det är min fantastiska sjukgymnast Lena som ringt omlott med mig i flera dar och äntligen får jag prata med henne och jag får en tid redan i nästa vecka så nu %€#&@|§≈¶©£$∞§÷ ska det bli ordning på det här!!






23mars – om lite vardagsspänning!

Måndagsmorgondramatik: bussen lite trasig men smidigt byte på en hållplats vid Industriområdet och nu har vi en annan buss! Lite stressigt med utanför-boxen-händelser även för rutinerad chaufför tydligen för nyss glömde han stanna för en stackars passagerare som stod där efter att lydigt ha plingat :)

Nu. Ny vecka! Vad ska du hitta på denna sista arbetsvecka med vintertid?

Tjenixen!






22mars – om vår lilla mästersimmare!

Detta inlägg är skyddat!






21mars – om att rocka strumpor, gå på barnkalas och inspirereras av nämnda barnkalas.

Detta inlägg är skyddat!






Dagsens tips: I n t e r s t e l l a r .

Det här är en alldeles genial film. Den är annorlunda. Den är otäck läskig sorglig spännande och helt galen. Interstellar blir i svensk översättning ungefär mellan stjärnor, och det är där filmen i huvudsak utspelas. Duktiga skådespelare i bra regi. Fick en Oscar för bästa effekter tror jag, men borde ha fått för musik också. Musiken gör stor del av filmupplevelsen.

Hursomhelst. Se den!






19mars – om låg kontra högtryck.

När en har försovit sig å det grövsta, vinglar ur badkarsduschen, sätter tischan bakåfram, stressar som en gnu, vräker hastigt klenda frukostmackorna i väskan för att äta på bussen och jackans ena ärm just fastnat i en nagel, när en precis då hjälplöst drabbar samman med älskade femåringen som fastnar i vinkelvolten över att überförsenade mamman inte kan hjälpa med tröjan under jackan (att pappan, som är den som ska följa med till förskolan, står lugnt bredvid noteras överhuvudtaget inte av volt-flickan)… då, då känns det som en jefla skitmorron deluxe. Att jag sen har gruvlig tur och bussen är sen bättrar något på humöret, och när maken meddelst sms meddelar att lämning gått finfint medan naturen utanför bussfönstret bjuder på mars bästaste högtryck på tjugo år (det sa dom på vädret igår) och det är så högt i tak under himlen att jag tycker mig se ända upp i rymden, då mjukas livet upp en smula och jag låtsas inte om att det ska regna hela dan imorron. Idag blir nog ändå en ganska bra dag?






18mars – om att lyckas bli fångad i nuet.

Sent igår kväll, efter läggdags, slogs jag av en insikt. Förutom en känsla av såndär plötslig och oändligt stor kärlek till min familj förstod jag liksom. Våra älskade små barn… dom är just nu i en alldeles perfekt ålder – för sina föräldrar. Dom är små men stora (5 och 7). Självständiga, tillitsfulla och nyfikna. Trygga. De utforskar världen med öppna ögon, utökar hela tiden sina ramar och cirklar. Kompisarna är viktiga, men fortfarande är familjen i centrum. Vuxna har (på gott eller ont) stort inflytande, dom små har förtroende för att vi ”vet saker”, för att vi vuxna kan och gör rätt. Deras små kroppar kommer att växa. Deras små mjuka armar som passar så perfekt runt en mammahals kommer inte kännas likadant. Dom små som kryper upp en vår famn, som pussar blöta pussar av innerlig glädje och kärlek, dom kommer snart ha andra att krypa upp hos. Den självklara och barnsliga lyckan över små och vardagliga ting, den kommer försvinna.

Medan jag låg där i sängen och lyssnade på små ben som sparkade runt i täcket, på snark och fridfulla andetag, då förstod jag. Så här enkelt kommer det inte att vara för alltid. Troligen är inte för alltid ens långt borta…






17mars – om småländsk shopping.

Jag är vad jag själv skulle vilja kalla en sund snåljåp :) utan att gå till överdrift handlar jag gärna lite billigare när tillfälle uppstår och ges. Eftersom jag är urdålig på att pruta – förfinade dock konsten något i Thailand förra året – gäller det därför för mig att utnyttja befintliga rabatter när såna finns.

Förr stod inga andra än tanterna i kassakön på Konsum och fipplade med rabattkuponger. Idag är systemet förfinat, ”alla” kuponghandlar – fast numera oftast utan fysisk kupong – och det går att göra rejäla prisfynd för den som orkar och kan: särskilt på internet där rabattkoder och erbjudanden gör att ordinariepriser kan kännas avlägsna. Var och en måste såklart själv lägga ribban för hur mycket jobb ett lägre pris är värt. Själv är jag för lat för att jämt orka jaga rea på nätet, plus att jag förutom det personliga bemötandet i butik uppskattar att då och då handla en vara när den är ny och inte när den funnits på marknaden tillräckligt länge för att ligga i reakorg :p

Klassiker går aldrig ur tiden verkar det som (ex Ica-rabatt hos Ving och Coop-dito hos Fritidsresor), men jag har lyckats snoka fram finfina priser även på annat turistrelaterat (köpte t ex Stockholmskort till löjligt lågt pris i somras). För den som inte vill leta själv finns hjälp på vägen, bl a hos rabattkalas. När vi ändå sitter vid datorn är det ibland höga procentsatser att spara bara genom att snoka fram en rabattkod :)

Passar förresten i sammanhanget på att nyfiket undra hur du brukar tänka kring rabatter i butik och på internet. Handlar du gärna på rea? Känns det fånigt att pruta? Letar du koder på nätet? Samlar du klubb- och kundkort (och utnyttjar du sedan rabatten du får?)? Jag förstår att det här är en marknad för å ena sidan säljande företaget och å andra handlande kunderna. Det handlar om att knyta kunden till sig, och en trogen kund ska såklart premieras! Eller hur?






16mars – om vårfeelings på Morkullan!

Mars visar sig från sin allra bästaste sida just nu!

Bilderna är från i fredags, men vädret har mer eller mindre hållit i sig sen dess. Lite gråare himmel idag på förmiddagen, men framåt efter lunch sprack det vackert upp!


Ledig dag idag och jag passade på att snöra på mig joggskorna i dagsljus! Tog en tur utåt Vare, under krispigt ljusblå himmel och med knastrande landsvägar under sulorna. Vilken lyx att springa i vårsprudlande natur! Tyvärr gick det inte så bra dock. Jag var tvungen att avbryta och linka hem efter ungefär 6K :( Körde intervall enligt ett Runkeeper-program (400m snabbt varvat med 250m gång) och höll mellan 4:30 och 5:21 min/sek i de snabba partierna – tills knät protesterade alltför ljudligt för då sänkte jag farten till 5:34 och 5:42. Bara några få steg in i den nionde intervallen var jag alltså tvungen att avbryta. Då var jag vid sjukhuset och hade bara enåenhalv haltande kilometer hem. Asså. F a n . Imorron kontaktar jag sjukgymnasten jag fått nys på. Hoppas hon är magiker!






15mars – om att va matt-…

…lös.

Våren är här! När jag kom hem från jobbet idag hade mannen lyft ut och piskat varenda matta å torkat alla golv på första våning. Plötsligt har vi nu extra högt till tak! ;) jag måste också förlikas med att Mattias inte vill ha tillbaka mattorna… asså… tja… kanske kan vi mötas halvvägs?

Sjuåringen ligger i sin säng och snarkar som en björn. Jätteförkyld. Kanske blir det en hemmadag för henne imorron, får se hur hon kurerat sig under natten. Håller tummarna!






14mars – om pi.








13mars – om friska vårdagar, å fredag den trettonde.

Än så länge har otursdagen inte visat sig särdeles oturlig alls! *peppar peppar* Strålande sol och glada kunder å dessförinnan ett kvickt morronlöp under klarblå frisk himmel. Japp, kvickast på länge visade det sig! Faktiskt så bra tempo att det blir nr fyra på kvickhetens wall of fame för liknande sträckor enligt runkeeper. Det placerar sig då i samma liga som det jag skuttade i augusti förra året – när jag var som skuttigast – allt enligt samma runkeeper! Jag är görnöjd å skyller på nya skorna.


Vädret har varit på sin förtjusaste sida hela veckan och enligt prognos ska det hålla i sig. Fantastiska dagar med soool – om än kyliga – och frost på nätterna. Högtryck FTW!


Nu väntar jobbhelg.

Tjenixen!






12mars – om att vara lite före sin tid.

Å så sitter jag plötsligt där en dag å nyfiket googlar hur ont det gör att genomgå en mammografiundersökning. Jag menar. Jag är ju fortfarande i trettiårsåldern. Fast den däringa kallelsen har jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning!






Dagsens tips: skor för hela slanten :)

InterSport lockar med gratisskor (köp 3 par betala för 2) och jag gjorde slag i saken. Mina gamla Asics börjar bli slitna – hål på båda tårna mä – så tillsammans med ett löpband, en oerhört engagerad och duktig Sara samt lite olika dojjor att prova gick jag ut från affären som förväntansfull ägare till två par löparskor från Asics och Nike (Nikesarna är en-liten-smula-vatten-tåliga) samt ett par vita Adidaspjucks som förvisso är i runningmodell men jag jag faktiskt tänkte ha som snyggskor att nöta i Brooklyn och framför allt på Manhattan. Maken höll på att trilla ur soffan (där han snabbvilade sig efter en otroligt produktiv dag) när han såg påsen jag kom hem med, men asså jag ser det som så att vi nu slipper lägga en halv dag på löplabb i NYC! :D Win win!


Kunde såklart inte hålla mig utan skuttade ut i spåret nu ikväll. Jag flög fram i mina Kayanosar! Eller nåja. Skuttade liiite lättare än annars! Och knät? Tja. Jag drog på det braiga knäskyddet och fokuserade på att intervallträna tå-löpning så jodåvars det känns mycket bättre än sist. Fast ont, det gör det ju. Har nu fått nos på en sjukgymnast med särskilt inriktning på idrott, ska försöka få tid hos henne så fort som möjligt. Tider för passet då? Modest snittempo på 6:36min/km över 4,11 km (vågar inte springa längre), men intervallerna låg mellan 5:54 och 5:06 och det är jag riktigt nöjd med! Som avslutning körde jag stört slut på den redan utmattade 39-åringen med en omgång 7 MWC (körde appen hela förra sommaren och tyckte det var en bra avslutning på löppasset, men i takt med att jag kunde springa mindre tappade jag också motivationen till styrkan… surt att nu behöva göra armhävningar på knäna men… nåväl det bättrar sig väl igen!). Sen mådde jag illa och äldsta dottern gav mig en banan för att jag inte skulle typ svimma. Hujedamej. Nu kan det bara bli bättre :)






10mars – om min lilla skribent.


    ”Säjj ett nummer!” hojtades från frukostbordet ehum framför TVn.
    ”Öh vaddå?” undrade jag nyvaket.
    ”Säääjj ett nummer!” upprepade hon och jag hörde hur hon kravlade ur soffan.

Milla mötte mig i hallen med sin pappersloppa i högsta hugg. Ögonen lyste förväntansfullt och mitt ”Sjuttitre” möttes av en typiskt femårig moderlighet:

    ”Nää de e för mycke’. Mellan eh ett å nie. Säjj ett nummer!”. Hon stoppade förklarande loppan under näsan på mig.
    ”Ähä. Fem då?”.

Här uppstod en diskussion om huruvida hon skulle börja bläddra uppåt eller neråt och jag inte riktigt förstod vad hon menade så hon förklarade och sen kom vi överens och hon räknade fram rätt uppslag och jag fick välja färg – blå – och efter lite mumlande bad hon om hjälp.

    ”Vad står det?” undrade hon och sträckte sin loppa mot mig.

Här nånstans tappade jag greppet. Jag, som tog för givet att storasyster hjälpt till att skriva, stod inför en vid första anblick helt obegriplig samling bokstäver. ”EmmaLi kunde inte hjälpa” fick jag veta och långsamt gick det upp för mig. Hon hade skrivit alldeles alldeles själv?!!

Med huvudena tätt ihop tydde vi med gemensam kompetens långsamt vad som plitats under den blå fliken.

    E
    SUBE
    GLTE

Plötsligt kunde jag se vad hon skrivit!!
Kan du?


ps. Mitt svar blev Bamse!





9mars – om mänskans behov att vara elak?

Som ofta i livet ledde det ena till det andra. Jag hittade således via ett podavsnitt Spanarna från förra fredag (27:e februari) en artikel i NY Times och satt som klistrad. Jag hade helt missat Justine Saccos öde och googlade därför nyfiket efter Göran Everdahls spaning ”Skam och skandal”.

Det är en sansad artikel. Den är möjligen vinklad, men ändå klok och läsvärd. Lite historik, lite fakta och en hel del känslor. Vad jag aldrig tänkt på vara något annat än modern mobbing är beroende på hur vi tolkar saken egentligen ingen nyhet. Eller jo. Lite nytt är det. Skillnaden idag är att det är folket och inte överheten som bestämmer vem och hur en utmålad brottsling ska straffas. Det är helt enkelt mobben som själva både utdömer och utför publik uthängning och straff.

Jag förstår inte hur det blir såhär. Jag känner sällan – egentligen aldrig – ett behov av att straffa någon offentligt. Iallafall inte för så harmlösa ”brott” som dem artikeln beskriver. Vad det handlar om i såna här fall är människor som uttryckt sig korkat/oturligt/felaktigt offentligt, i vissa fall bara mer eller mindre offentligt. Pedofiler, mördare och våldtäktsmän, ja… här kan jag acceptera publik skampåle, men… minns ni hur jag funderade kring det här? Jag märker att jag nu är ännu mer övertygad om vikten att ibland dämpa hysterin. Turligt är mobben hungrig efter nya offer och intresserar sig snart för nåt nytt men för den som drabbats blir nog livet aldrig mer som förr?

Sällan är verkligheten helt vit eller svart. Tygla viljan att skrika högt på internet innan du säkert vet att du inte gör skadan onödigt stor. Det är inte fel att förlåta. Iaf inte något så ofarligt som ett oaptitligt inlägg i sociala medier.






8mars – om en internationell kvinnodag!

I am a woman! What is your superpower?


Inte såvärst mycket ståhej kring årets kvinnodag, men på ett sorgligt vis är det skönt. Jag är så less på att behöva läsa nedvärderande elaka ofta stört felaktiga och isåfall alltid fördomsfulla kommentarer om feminism och feminister. Det finns inga rätt och fel i andras åsikter – sålänge de inte drabbar andra. Så för att klargöra min åsikt: ”Alla” kvinnor är inte ”lesbianer” för att de har starka åsikter om hur de eller andra kvinnor förtrycks. ”Alla” män är inte dummaihuvet (min egen t ex ör synnerligen klok och förjefla bäst på många många vis!). Feminism är lika brett och varierat som alla andra ismer. Och framför allt. ALLT tolkningsföreträde fråntas den som inte vill kalla sig feminist!

Jag har tillbringat dagen på jobbet men eftersom gulliga tjifen släppte iväg mig en halvtimme tidigare hann jag ut i löparslingan innan det blev kolmörkt. Till ingen nytta tyvärr däremot… knät protesterade långt värre än vanligt och jag fick ilsket avbryta redan innan 4 km :( det är ju själva fan!! Osv. Men annars har det varit en najsig dag!






7mars – om fett efter!

Bläblä jag hinner/orkar inte mä! Kanske uppdaterar i efterhand – på rätt datum – men just nu ska jag bara pusta i soffan efter gårdagsens 95-årskalas (stor succé), dagsens jobbpass (lagom succé) och kvällsens Andra Chans i Mello (noll succé) med kram på maken och chips!

Tjenixen!






Dagsens tips: hojta H U R R A för min farfar som fyller nittifem pigga år!

Japp! Idag blir Eric 95! Jisses. Bara en ynka handfull år kvar till hundra nu – dvs han lika många år kvar till decenniet som Millan har levt. Jeez. Pigg är han, bor hemma och klarar sig i stort sett själv. Asså. DET är coolt tycker jag!

Hojta gärna ett hurra så jag kan hälsa att mina vänner grattar! :)






2mars – om att va på banan igen. 

Asså. Jag har trott det var första mars idag, heela dan, tills en kund rättade mig klockan halv sju typ. Undrar hur många jag hunnit lura?! Har missat en hel dag ju!! Buhu.






1mars – om halvdö’a nosar och hemma igen.

Blidde nåt vajs med nos-servern (eller rättare sagt med mitt lagringsutrymme) men nu verkar jag vara på banan igen?

Ont om kommentarer från vår resa och det kan jag förstå. Vem orkar skriva nåt under mina vi-har-det-så-jäkla-bra-och-njuter-inlägg :) kul att ni velat följa iaf – besöksantalet ligger t o m något högre än vanlig (helgen undantagen då det inte gick att komma in)!

 

För att belysa skillnaden mellan igår och idag… asså… typ såhär;

vs

 

Vi är alltså hemma igen. Det känns okej, men jag har inte stuckit nosen utanför dörren idag. Snöblandat regn och en temp på sisådär fem grader har inte lockat avsevärt. Men jag höll på att tappa hakan när jag framåt eftermiddagen kollade ömsom ut genom fönster och ömsom på vägguret och såg att det klockan tjugo över fem fortfarande var ljust ute! Å i trädgårdslandet fick jag se en liten klunga förskrämda små krokusar försiktigt sticka nosen över markytan. Det har hänt mycket på vårfronten på en halv månad :)


ps. vi skubbade från simskolan idag… tycker barnen fått nog med vattenträning de senaste två månaderna (fel: veckorna! :) för att med gott samvete sitta i soffan å kolla femmil och världscuphoppning från Scandinavium! en typiskt mysig söndag.






27feb – om morgonstund på balkongen. 

07:47 gjorde jag maken sällskap på balkongen. Solen var ännu gömd och temperaturen koftkrävande.  På strandpromenaden nedanför samsades joggare, strandstädare och morronpigga turister. Strax efter åtta steg strålarna över bergshorisonten och nästan genast sköt kvicksilvret uppåt i ett hujj. Området kommer snart myllra av aktivitet, ännu är det stilla. Det här är kanske dagens bästa stund?

 

 


Himlen går i spektrum från isfärg längst bort vid kanten mot det alldeles stilla havet och klaraste skarp himmelsblå rakt upp. Alla nyanser är utan endaste antydan till moln. Ännu en het dag väntar.

Imorn åker vi hem. Tack Puerto Rico! Du har varit högst tillmötesgående!






24feb – om vykort

Halva förmiddan gick åt att plita ihop vykort till närmast träffade där hemma. Postens tjänst ”Riktiga vykort” (använder via app i mobilen) har varit vår leverantör i många år och det funkar skitbra, men alltid är det nåt som strular såklart. Vissen internetuppkoppling är vanligaste orsak… å så brukar det ta en liten stund att välja foton såklart :)






23feb – om att va steglös.

Hujedamej. Få knop gjorda idag… Kanske inte mitt smartaste drag att först torka ut av några kilometers jogg i värmen för att ett par timmar senare bli kompis med Rioja på finrestaurang ;)

Frukosten imorse var en sorglig historia, lunchen detsamma (fast av en helt annan och femårig anledning) och som kvällsmat åt vi hopplock från lokala Spar (mataffären). Kidsen förtjusta i sylt på microvärmda typ våfflor och kladdiga ostar landade fint i magen på oss vuxna.

Vädret förhållandevis kass idag faktiskt. Jag har verkligen vädergudarna med mig på den här resan!