28.7 – om att inte straffas tillräckligt hårt.
What goes around doesn’t always come around.
Ibland kan jag inte låta bli att elakt hoppas på ett liv efter detta. I detta efterliv får de som så förtjänar betala för sånt de gjort i jordlivet. En av alla kommit-för-lindrigt-undan är Kang Kek Iew – även känd som ”Duch”, bland annat lägerchef på fasansfulla S-21 i Phnom Penh (jag har skrivit lite om det här förrut, till exempel här, läs gärna om du orkar).
För två dagar sen meddelade den FN-stödda tribunalen sin dom. Som sagt. Åt somliga hoppas jag på ett straff efter döden. Några alltför få år i fängelse är långt ifrån nog.
27.7 – ett farväl i kyrkan.
Mattias lilla mormor måste ha haft gott om plats under alla vackra blommor. Kyrkan strålade av ljus och prästen var bra, men sorgen och saknaden gjorde som alltid psalmerna fruktansvärt svårsjungna. Mitt under en av solosångerna, Py Bäckmans fina översättning av Leonard Cohens Halleluja, slog sig en skogsduva ner i ett träd utanför fönstret. Den såg ut att titta in på oss där innanför? Inte förrän begravningsakten var nästan slut flög den sin kos, och trots att jag inte är vidskeplig alls kändes det fint att den satt där.
Kaffet efteråt var nästan generande trevligt. Prästen klämde i från tårna i minnesstundens avslutande psalm och vi skiljdes åt i ljust och vackert minne under eftermiddagens nästan bedövande solsken. Lilla Maria, vila i frid, sov i ro och allt man brukar säga. Ta hand om dig lägger jag till. För det känns mer ”ullisar”.
Nästa gång vi befinner oss i en kyrka är det bröllop. Livets ytterligheter. Sorg och glädje. Men tårar, det blir det säkert då också…
Ta hand om er!
26.7 – om fyra i rad.
Det kräfva sin list att få fyra små bäbinosar att inte bara vara glada utan också titta mer eller mindre åt samma håll… med gemensamma krafter lyckades vi iallafall ganska bra…!?
egentligen ska det vara tre nosar till, men alla kunde inte komma såhär mitt i semestertider!
Millas mammagrupp hade hemma-fika hos Pia å Ebbe, och medan solen vrålsken på deras milsvida utsiktade terass mumsade vi kaffe och hembakta chokladbollar (säkert tjugo år sen jag åt såna sist!?). Maali busade med Oliver och halvåringarna bondade på en filt under skuggigt parasoll. När alla utom vi hade åkt hem kräktes Milla ner sig själv och Pias golv tre (fyra?!) gånger och sen tog det en kvart att lasta oss i bilen och köra hem. Nästa gång blir det förhoppningsvis dejt hos oss, med Weber och Neptunusbäbi-föräldrar i dubbel dos! Allt beror dock på vädret; blir det inte utomhusklimat har vi tyvärr inte plats att husera alla sittande…
Tjenixen!
Dagsens tips: sårtejp och tålamod.
Sebrasängen är rätt hög att ta sig i och ur, och igår eftermiddag när Maali lekte i sitt rum – medan Tias dammsög – trillade hon så illa (troligen när hon klättrade i sängen? det är iaf vad hon berättade själv) att det blev ett halvrejält jack i hakan. Eftersom hushållet slarvigt nog saknar såna där sårtejpsremsor ringde vi vårdcentralen för att fråga om vi kunde få köpa några från dom. Att det var tidig söndagkväll kunde man ju lista ut för inte tusan finns det ett enda barn eller djur som gör sig illa under normala apoteks-/sjukhus-/veterinärsöppetider?! Nå. Gullig personal lät oss komma för snabb omplåstring (trots att det var elva minuter till stängning när vi talades vid) och nu ståtar Maali med stor, för det ganska lilla men ändå rätt djupa såret, plåsterlapp över dubbla tejper. Sånt här ska man såklart ha i förbandslådan hemma. Nu har vi det. :)
- Just nu är det är tur för dig att du är född efter 1979… morrade jag ikväll till plåstrade ungen efter tio outhärdliga minuters hysteriska volymhöga utbrott av typen ”JAG VILL INTE!!” och ”NEJJ!!!”. Tur för mig att hon inte förstod vad jag menade. Och att maken efter morgondagens begravning går på sommarens två semesterveckor. Puh.
Tjenixen!
25.7 – om självunderhållande syskon.
Den stora älskar den lilla, den lilla älskar den stora…
…och vi älskar dem båda!! Mest!
25.7 – om jo kän stäj andär maj ambärälla…
…för plötsligt blidde det höst. Fyndade nya solparasollet passar nu bättre som regnskydd och jag är inte helt nöjd med situationen :(
24.7 – om en möhippa.
Så var det dags att hippa blivande fru Torbjörn Svahn! Nästgrannen och jag bjöd in oss själva; det brukar bli en så in i hoppsan mycket trevligare bröllopsfest efter sånt här förberedande bus :) Vi kände i stort sett bara varann, men det gjorde ingenting för det är [som förhoppat och -väntat!] ett mycket gosigt gäng tjejer Togges flicka samlat på sig.
Inledande kidnappning i hemmet. Skrajset förväntansfull mö fick sedan frukost vid havet, blåsa glas i hamnen (ruskigt snigga, hon var väldans duktig!), lunch vid fästningen, spela brännboll med trasig boll (tur det fanns en i reserv!), mys i kallbadhuset, poängpromenad och middag med fniss samt (gissar jag, vi hade kastat in handduken då) partaj på nåt av stans uteplejs! Hon såg hela dagen lycklig och lättad ut, inte en endaste förnedringspryl, och vi ser nu fram emot bröllopet om tre veckor!
Tjenixen!
ps. nuförtiden verkar det vara mer eller mindre vanligast att skippa taskiga hippan/sexan? jag är förstås nyfiken på andras erfarenheter och tankar kring detta: hur tycker du man ”ska” göra?
Dagsens tips: lura andra att du är snygg!
Hos Ina hittade jag denna fullständigt makalösa instruktionsvideo. Notera gärna Rick Astley i bakgrunden, och att endast det allra sista tipset vänder sig till män…
Snygg OCH rolig, aj lööv! Jag torkar tårarna och plockar fram plattången.. egen video kommer (inte) inom kort!!
Tjenixen!
22.7 – om en tropisk natt!?
Visserligen är jag inte helt säker, men jag tror inte termometern under gårnatten gick under tjugo grader?
Kvickt ihopsamlat och nästan spontant hamnade jag med fem andra kvinns (föräldragruppsmammorna från graviditeten med EmmaLi) och några klirrande flaskor vid havet
efter läggdags för barnen och där satt vi på filtarna bland sommarlovslediga ölburkstonåringar och skrattade i högan sky, mumsandes ditlevererad pizza och pratade kärlek och härlig sommarnatt. Solen försvann under klipporna men värmen förblev. När jag lämnade fina sällskapet vid elva hade daggen sänkt sig över gräset i trädgårdarna jag på cykel passerade på väg hem och ljumma vindar smekte mitt hår. 20,6 visade mobilens väder-app och jag tror den tog till i underkant?
Såna här kvällar och nätter känns mitt land (och min västsvenska stad) som allra vackrast på jorden. Sommarsemester utomlands? Jo, det har sin charm (framför allt att komma bort från alla ”måsten” hemma) men jisses vad jag älskar Varberg! Mera! Ge mig!!
Tjenixen!
Dagsens tips: oplanerat solskydd.
Åkte mot Lassabackarondellens billighetsaffärer för att uppdatera trädgårdens bestånd av billiga dynboxar. Åkte därifrån utan box. Men med fyndad parasoll!
- troligtvis enda gången jag utan knussel kört bil med ”farligt” oförankrad last…
Nu väntar jag på morrondagens soliga väder!
21.7 – om ryggproblem i Sommar.
Som vanligt lyssnar jag på P1:s Sommarprogram i efterhand (på podden) och i år ligger jag ganska långt efter. Av de sommarpratare jag ändå lyckats höra änsålänge (lyssnar alltid kronologiskt) har två pratat om sina ryggproblem. En hade en tumör, och en annan så brutala jävla diskproblem att de får allt jag genomlider att kännas som en förlossning på EDA (något jag iofs inte har någon som helst erfarenhet av!). Dock blir jag läskigt påmind om att jag måste ta tag i min rygg, och att jag måste acceptera att mitt (mina?) diskbråck inte läker av sig själv. Akupunktur dämpar topparna av ontet, sjukgymnastiska övningar och ergonomisk medvetenhet möjliggör ett förhållandevis ”normalt” liv, men jag sörjer så att t ex inte kunna bära på mina barn som jag vill. Av ilska och desperation vill jag skrika, jag är för ung för att ha det så här!
En sak som kan försöka förklara och sätta min smärta i relation till annat är att jag under mina båda förlossningar stundtals hade mer ont i ryggen än av att föda barn. Efter att älskade lilla Milla kom till världen har jag INTE haft EN ENDA helt SMÄRTFRI DAG.
I höst får jag träffa någon (en kirurg?) på Spine Center i Göteborg. Jag är apnervös. Nånting kommer att hända. Vad vet jag inte än. Operation ligger väldigt långt ner på min önskelista. Idag. Men för var vecka som går blir jag mer osäker. Och operationen hamnar högre upp…
Ta hand om er!
20.7 – om min och Maalis egna dag!
Medan barnens farmor dök upp som Millavakt åkte jag och äldsta dottern till Göteborg för snabb shoppning (IKEA) och lekning (hos Pontus i Kålltorp). Å sicken dag vi haft!
För det första, jisses va ”enkelt” det plötsligt blivit att bara ansvara för ett barn!?! Maali fick lycklig försiktigt busa omkring i IKEAs vardagsrum och dagsens första bakslag blidde att få stolleglad kiddi från barnavdelningens lekhav… ;p Dock, körde ett lite lömskt knep (lockade med kundvagn) och strax promenerade vi hand i hand mot restaurangen.
För det andra, solen vrålsken över Kålltorp och medan Pontus tog sig en eftermiddagslur plöjde Maali förtjust mellan bollhavsplaskpool, fotbollar och studsmatta! Sen fikade vi hembakt paj på familjens splajsans nya och görsnigga upphöjda trädäck och sen vaknade Pontus och de två små fick en kort men intensivt trevlig stund tillsammans innan dagsens andra bakslag: ilastning av barn och mig själv i kokhet raKET (utan ACC försmäktar man väl i desse tider ihjäl?).
För det tredje, Milla hade haft skitkul med svärmor och förutom en panikgråtattack – som turligt inföll i nära anslutning till vår hemkomst – förflöt dagen i lyckans skimmer även här hemma! Dagsens sista bakslag kom att bli läggning av utmattad och pappalängtig liten EmmaLi men efter dubbel dos sagoläsning somnade hon till slut i sin Sebra.
Bästaste sommarlovet 2010 hägrar, och jag hyser gott hopp inför morgondagen med gemensam sällskapsdejt för både barn och mig.
Tjenixen!
ps. Årets andra dag i fruntimmersveckan är strax till ända; ett grattis alla som heter som jag (och min äldsta dotter, mamma samt mormor)!
19.7 – om Millas första close encounter sandlåda!
Modig (läs: lite korkad…) mamma lämnade bäbin helt utan stöd för några sekunder för att fotoföreviga hennes första känna-på-själv i sandlådan på polislekplatsen nu i eftermiddags. Resultat: lilla bäbi miss Milla satt hur stabilt som helst medan hon tittade, rotade och smakade på vad det var för märkligt hon hamnat i? Och syrran grävde stilla och snällt eftersom hon förstod att hon var vansinnigt intressant för sin älskade!
Maalis första sommarlovsdag förflöt även i övrigt till stor perfekthet; på förmiddagen dök min ena bästis (hon från Lerum) upp med perfekt leksällskap (en Elliot!) och på eftermiddagen vågade vi oss mellan försiktiga skurarna alltså på en solofika med lek away from home.
Imorron ska Milla leka med sin farmor nästan hela dagen (premiär!) medan EmmaLi och jag drar en smula norrut, bland annat till andra bästisen (hon i Kålltorp) och ännu en perfekt lekkompis (en Pontus!). På onsdag väntar ytterligare lekdejt (”gamla” föräldragruppskiddisarna Karla och Vallie) men sen börjar det tryta på planer. Nån som vill lekas med oss? Vi är fetpå!
Tjenixen!
18.7 – om en kvällspuss, systrar emellan.
Eftersom jag inte är proffsfotograf blir min brasklapp: känsla före bildkvalitet!
fotot är drygt två veckor gammalt
Tjenixen!
17.7 – om födelsedag efter livet.
Mattias mormor somnade iväg från oss förra torsdagen, efter många års sviter av stroker och proppar. Pigg och glad nästan in i det sista, om än afasin många gånger gjorde det klurigt att kommunicera, men sin avslutande vecka levde hon i en slags komaliknande dvala och döden kom sådär otäckt befriande. Saknaden och sorgen känns ju alltid lite lättare att bära efter en människa som levt sitt liv färdigt…
Idag skulle EmmaLi och Millas farmormor firat sin 86:e födelsedag. Grattis lilla Maria! Och hälsa våra farmorar, morfarar, mormor och farfar! – var ni nu än är.
vi blåser för lilla Lova också!
16.7 – om en cruising.
På väg hem efter en halvdag hos vår stalkerfamilj originale strosade vi med en sväng längs den tidiga fredagscruisen (Wheels & Wings). Det blidde en egen karavan av oss, fem barnvagnar till tre familjer!
Vi skuttade på f-kursarna Krook – som hade fuskat å stoppat båda ungarna i samma vagn ;) – och visst tar vi upp imponerande mycket plats med våra kärror? Alla årsmodell way yngre än fordonen på streetan…
Nu snabb öl på altanen. 23 grader i svalig havsbris. Helt okej!
Tjenixen!
hipphopp hurra för lilla hedbert halvåring!
När man är ett halvt år gammal älskar man sin storasyster väldigt mycket! Man kan nästan sitta själv, följer nyfiket sånt som sker runt omkring, skrattar jättemycket, äter allt som serveras och hade gärna mumsat mer än man ”får”, är inte så bra på att förflytta sig på golvet (än), sover gott hela natten (fast tyvärr inte i eget rum som inte är färdigt…), leker gärna med duplo (eller iaf tittar på när nån annan gör det) och läser böcker! Vikt- och längdmässigt är vi inte så uppdaterade men gissar på att det närmar sig sju decimeters och åtta kilosar?
Vi sjunger om enkla tulipaner för Maalis älskade lillasyster!! Lite solsken och blå himmel på det så hade dagen varit allra perfaste fisk!
Tjenixen!
14.7 – om en regndans?
- Jag måste slänga igång en maskin tvätt, suckade jag imorse innan mannen gick till sitt jobb.
- Och hänga ut? skrattade han. Men då blir det ju regn!
Å nä, det regnar inte – än. Men runt hörnet väntar det. Och jag daredevilrar och låtsas inte om att det är tomt på grannens streck…
Tjenixen!
13.7 – om åska, regn och vattenpöl grande.
Halv åtta imorse vaknade jag av en åsksmäll som om den slagit ner i grannkvarteret (vilket iofs inte är omöjligt för det har den gjort förr). Senaste dagarnas högsommar fick sin förklaring och lufttrycket har sänkts till det normala. Det har regnat massor. Till gräsmattans men också sniglarnas förtjusning. Kökstermometern visar tropisk gårdagsnatt men jag är inte säker på att altanen hållit helt trovärdig temperatur.
Regn och åska hör Halland till. Här åskar mest i Sverige säger meterologerna och jag tror dom. 20 dagar om året tvingas jag hålla i hatten. För jo, jag är töntigt åskskraj. Går det över med åldern tro?
Ena bästisen med son kom och hälsade på på eftermiddagen. Maali och Elliot lekte, om inte ihop så iaf, i samma rum och sen sken solen och vi körde en runda längs lokala lekplatserna. Bland gungor och rutschkanor undrar jag om bästa underhållningen ändå inte fanns i asfaltsgångarnas vattenpussar. Jisses va dom plaskade! En fröjd att se!
Tjenixen!
Dagens tips: BankID i mobil.
Att ha mobilen som bankdosa har underlättat mitt kontoöverförande (nänä, inte baara Tradera faktiskt!) och räkningsbetalande mycket! Jag slipper knappa nuffror på pluttiga små små knappar; bara kontrollera att belopp och siffror stämmer, en kvick kod på telefonen och vips bums är det klart! Och eftersom säkerhetsdosan alltid är hemma men mobilen oftast på fickan kan jag nu fixa bankärenden typ överallt där det finns en internetansluten dator. Vet inte om alla banker ger den här möjligheten, men om din gör det: nappa genast! tipsar jag.
I mitt fall var proceduren enkel fisk. Jag anmälde mitt mobilnummer på bankens hemsida, länkades vidare till min operatör, fick hem ett nytt simkort som skulle registreras och sen var jag på banan. Hejja framtiden – enklare vardag!
Tjenixen!
12.7 – om Millas första officiella bäbisim!
Igår premiärsimmade Milla sin första simlektion! Diplomering för ny simfröken och vi fick möjlighet att vara med. Såå kul! Och såå duktig instruktör; hejja dig Micaela!
En smula nervöst, att simma med en halvåring är inte riktigt detsamma som att simma med en minisimmare, men också förväntansfullt seglade vi försiktigt ner i bassängen. Skulle bäbin bete sig lika nyfiket som när vi simmat själva (och hemma i badkaret)? Jodå. Milla fattade galoppen snabbare än mig som ringrostig och nojjig fastnade i ryggläge och fick ha hjälp för att komma loss! Inte ens en rejäl doppning (hmmm, hon flyter ju i stort sett själv… inte tänkte jag på att hon kanske skulle vilja titta på nånting bakom sig…) fick henne på dåligt humör – om än en smula avvaktande en stund – och vattenkannaövningen [ett sätt att hjälpa barnet viljemässig hålla andan] gick som en dans. Eftersom hon låg så mysigt i pyttegreppet [se bild] brydde jag mig, på frökens inrådan, inte om att axelmysa inför Blinka lilla stjärna och sen var lektionen slut. En halvtimme gick verkligt fort med en så nöjd och glad liten bäbi!
Efteråt simmade vi under skynket till Mattias och Maali som lekt själva under tiden. Å minns du den där gulliga femåringen som lärde ut bus i trädgården för några veckor sen? Med hans hjälp – härmas är bästaste grejen! – släppte det plötsligt för fina Maali som plötsligt tog jätteskutt efter jätteskutt ner till mig i poolen! Simma (själv) tillbaka till kanten var inte riktigt lika populärt, men va tüsan: man kan inte ta igen alla bakslag på en gång? BRAVO Maali!! Superstolta är vi över dig att du äntligen kommit på att du kan – igen!
Apropå härmas så verkar det som det finns fler barn i familjen som är bra på det. Undrar förresten om vi med Millas hjälp kan få Maali gilla flythjälpmedel? ;)
ursäkta för dålig bildkvalitet!
Idag lite mellanläge på väderfronten. Pool i trädgård lockar fortfarande mer än strand (min onda ryggs fel) så molnigt men varmt och ljum vind passar mig perfekt. Maalis sista vecka på förskolan innan sommarlovet är inledd. Huvva. Hur ska det gå…?!
Tjenixen!
11.7 – om de gula kortens match.
Grattis Spanien! Till en kvart in i matchen höll jag Nederländerna som vinnare, de var turneringens dittills enda obesegrade lag (jo, Nya Zeeland också), men nånstans bland alla dobbar först – bröstsparken en avgörande faktor – bytte jag lag. Domarn fick dela ut mångdubbelt fler ostskivor än vad som går åt under en normal vilken-som-helst europeisk ligaomgång. Imponerande att han höll ordning på matchen, den kunde urartat fullständigt, men engelsmannen behöll lugnet och rätt kort i fickan. Bravo!
Blatter är läskig. Känns helt okej att rättstavningsprogrammet i mobilen vill ändra till Bister…
Avslutande fireworks var imponerande. Men doftar lite illa i det så fattiga Sydafrika. Dessutom måste det väl vara ödets nyck att gamla kolonialmakten spelar final i en av världens fattigaste förorter. Fast politik har väl hållits ifrån detta VM? Förutom Jimmy Jump då. Skumnisse med rekord?
Tjenixen!
10.7 – om VM på altanen.
Stora dottern lekte ettåetthalvtåring (duracellkanin gnälla gnälla gråta, vi hade glömt hur det var…) och hamnade efter ett mindre krig (förlåt grannar!) i sebrasängen. Hon sovs gosigt nu. Lilla dottern satt med oss under inledande kvart av första halvlek, men den storleende lilla nosen drog för stor uppmärksamhet från TV:n så hon blev strax förpassad till pappans famn!
hur vi än vrider och vänder lockar TV:n alltid mest…
det pågår en match om tredjepris i VM där bakom
superglad liten bäbi – hela tiden, alltid!
Grattis Tyskland. Jag förstår att ni är besvikna över att inte få spela imorron, men lite spontan glädje är inte fel över ett VM-brons. Och coolt är att Europa tar alla medaljer i detta mästerskap, särskilt eftersom expertgissningarna var att vi inte skulle få nån…
Tjenixen!
9.7 – om en ”försvunnen” målarfaktura.
Lite underligt har det ju varit att det inte dykt upp nån målarräkning? Det är nämligen en sak att hantverkare sällan dyker upp på bestämt datum och klockslag, deras fakturor brukar inte vara lika svårdykta. Idag ficks dock förklaring till notans bortavaro: för ett tag sen hämtades ur brevlådan ett ”Meddelande otillräcklig frankering”. Idag, efter inbetalning av 16:-, landade det ofrankerade brevet i lådan. Det var ett kuvert prytt med stora bokstävers ”Daniels Måleri” och innehållande en räkning med sista betalningsdag passerad med en vecka.
Min stilla undran är nu hur detta brev, av typiskt räkningsutseende, inte hamnar under vänlighetskontot? Häfta meddelandet om otillräcklig frankering på kuvertet och lita på att vi betalar!
Allt detta blir extra irriterande med tanke på att samma människor på Posten vareviga månad envisas med att låta mig hämta ut Go’bokens leveranser på Kvantum, TROTS att det uttryckligen står ”OBS ska INTE aviseras!” på paketet och TROTS påbackning från kund (dvs inte från mig, än). Jag har en känsla av att Posten Kundtjänst inom en snar framtid kommer att föräras ett samtal på tillhandahållet telefonnummer. Som generöst nog är av 020-typ. Det hjälper mitt dåliga humör lite gran. Men knappast tall och lärkträd. (äh!)
Tjenixen!
ps. alla gulligheter efter förra inlägget har värmt mina kinder. ni är världens gosigaste nosar, sådetså!!
