28/1 – om att ha lite otur i kombination med sämst kondition i typ världen.

Av nån – i efterhand oförklarlig – anledning får jag för mig att vara ”duktig” och leverera kidsen i cykelkärra till förskolan igår. Min avsikt var naturligtvis att åka buss till jobbet och miljösamvetet tyckte inte det var försvarbart att dra igång gamla raKETen för en så kort sträcka. Nå. Jag borde ju förstått att det skulle gå åt helsefyr. Det gör ju liksom alltid det.

För det första. Det blir asjeflakallt när det blåser i nollgradig västkustvinter: jag frös och såg ut som Wassberg. För det andra. Min cykel måste ha problem: jag fick trampa i nerförsbackarna så trögt gick det. För det tredje. Jag måste ha problem: jag hade mjölksyra innan jag hunnit till rondellen, dvs typ trehundra meter. För det fjärde. Det är ingen idé att ens försöka: jag missade såklart bussen.

När jag, en kvart efter att genomsvettig och urlakad ha lämnat en äntligen-förskola-lycklig EmmaLi och en ganska nä-lämna-mig-inte-ledsen Milla, återigen stormar in på Boken (med de två glömda vintermössorna i högsta hugg – under cykelhjälmarna får det ju bara plats tunnare varianter) tittar Emmi förvånat på mig: ”men, varför skulle vi cykla hit då?”… Nä. Det kan man fråga sig.

Eländet är såklart inte slut här.

På lunchrasten halkar jag pladask på en lömskt snögömd isfläck. Underhållningsvärde: noll (det är helt folktomt omkring mig, inte en enda åskådare), men jag ger ändå höga poäng för stilig fötter-över-huvudet trillning.

Som avslutning på dagen glömmer jag mitt MasterCard i arbetsbrallorna men med barna övernattande hos svärmor och maken på inköp i Stockholm är motivationen att laga kvällsmat skyhög; jag får på vägen hem från jobbet kl 21:24 alltså i luckan på McD generat lösa ut mig med växelpengar…

Ridå.






Lösenordsskyddad: 27/1 – om ett tandläkarbesök.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







26/1 – om det där med olika stora pojkar och flickor.

Så var jag där igen… å funderar om klädstorlekar till pojkar och till flickor :)

EmmaLi behöver nya jeans och vi styr kosan till en barnklädesbutik. Där grabbas och betalas två par jeans från name it – i samma storlek. Alltså, samma storlek på lappen i linningen vill säga…

20120126-173044.jpg
strl 110, i två varianter

Säljaren förklarar oförsvarbart snorkigt att det 1) ”inte kan vara nåt problem att det skiljer i storlekarna eftersom kläderna säljer”, 2) ”inte är så att klädstorlekarna har med längd att göra” samt 3) att det är två helt olika byxmodeller. Argument 1 råkade jag bemöta nästan lika snorkigt som det framställdes, jag utgår nämligen från att folk köper kläder som jag; om de sitter bra köps de, oavsett storlek – men knappast tvärtom? Hennes andra argument fick mig stum. Där fick jag som trodde strl 110 skulle passa på ett sisådär 110 cm långt barn? Frågan är vad siffrorna betyder då? IQ? Det sista argumentet köper jag, om det vore så att det bara är skillnad på bredden. Men att ett par baggybrallor har längre grenlängd än ett par tajta, det har jag ruggigt svårt att förstå!?

Helt ärligt förstår jag inte varför hon gick igång så väldans på min faktiskt ärligt ställda fråga: ”dom här måste vara felmärkta?”. Konstigare saker har ju hänt än att ett plagg råkat få fel etikett menar jag?

På bilden ser de två brallorna inte fullt så storleksolika ut som de faktiskt var i verkligheten ser jag. Hade de varit fotade de på istället för liggandes på ett bord hade det garanterat synts bättre – men fullt så seriöst tar jag inte saken!

Det blev till slut iaf ett par baggyjeans i strl 104 när Emmi själv fick välja. Tro jag det, min normalbyggda ca 105 cm långa tjej fick knappt plats i tjejmodellen och drunknade i killmodellen. Båda två i strl 110. Fast siffran i klädstorleken har ju inget med siffran i barnets längd att göra, det vet jag ju nu :)






Lösenordsskyddad: 26/1 – om tvåårskontroll.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







25/1 – om tvåårskalas för små Mamma Neptunus-barn!

Precis som i storasysters föräldragrupp gjorde vi gemensamt födelsedagskalas på Lekstugan! Det var fem små tvååringar (plus syskon) och det blev rutschkanor, korv mä brö’, lite bollhav och mer rutschkanor. Mina båda tjejer hade grymt kul! Och jag tyckte det var så jäklans kul att äntligen få träffa alla Neptunusmammorna på samma ställe! - det finns faktiskt en nackdel med att ha börjat jobba… våra scheman synkar liksom aldrig :(

Jag tycker verkligen att den här kalasidén är eminent, om än den knappast är ekonomiskt försvarbar om det ska göras kalas för tretton kompisar till en enda jubilar? Fast fråga mig igen om tre år… jag kanske tycker det är lätt värt att lägga en förmögenhet på att slippa fjorton galna sjuåringar i mitt hus!!

Hursomhelst hade vi alltså asball idag! En enda bild kan jag visa för det var verkligen omöjligt att fånga dom på bild… fast det ser jag som bra betyg på kalaset :)






25/1 – om att gå i taket.

Lasse Diding är provokatör, kompis med Jan Myrdal, kommunist, hotellägare, miljonär, taktlös och enligt sig själv familjens svarta får sen barnsben. Om enda syftet är att reta upp? Mission accomplished.




För nä, det här är inte roligt. Det ska inte sitta nån *fult ord* massmördare på taket till ditt skattesmitarhotell. Antingen fattar du inte hur fel det är eller så vet du och skiter i vilket. Lenin är ingen förebild, inte någonstans, han är fel fel så inihelvete fel. Det går inte att skämta om sånt här, inte ens på Kanal 5 tror jag?

Varför jag går i taket? Om du behöver fråga; gör så, jag svarar gärna!

Jag är ju inte dummare än att jag förstår att detta är ett marknadsföringsknep*. Dock kan jag tyvärr inte låta bli att hoppas att det inte funkar: hur många vill faktiskt bo på hotellet om de vet att det ägs och drivs av en man som öppet hyllar en massmördare i kommunismens namn? Eller har folk för dåliga historiska kunskaper för att orka bry sig? För en snabbkurs; googla lite folkmord, kommunism, hemlig polis, åsiktsförföljelse, propaganda och arbetsläger. Eller så kollar du t ex här direkt. Vill du ha veta mer om kommunism i nutid kan jag hjälpa till att förmedla kontakt till människor från Polen och forna Östtyskland.

Avslutningsvis. Jag har mer respekt för en dåre som ärligt debatterar för sin stolliga idé än en provokatör som gapar bara för sakens skull. Och därmed basta.

* tydligen var min helt-apropå gissning om Kanal 5 helt galen, det är nämligen just den kanalen – och Pål Hollender förstås – som ligger bakom stolligheterna.






Dagsens tips: gratis är bra!

Nu är är familjens mobilbestånd uppdaterat och fruktskålen växer hos hedbertarna. Det finns flera fördelar med detta. Dels kan vi synka kalendrar, kontakter och annat praktiskt iisi äs kän bi, och dels messar vi fritt genom iMessage och ringer gratis genom FaceTime. Det sistnämnda funkar iofs bara genom wifi, men sms och mms skickar vi kostenlos überall!

På förekommen snål anledning tipsar jag förresten alla mina iPhoneanvändande vänner att uppdatera till iOS 5 – jag har faktiskt fortfarande kontakter som är ”gröna” i meddelandefältet! För jupp, det är så du vet om du skickar fritt eller ej:

I ”Inställningar” kan du välja om meddelandet ska gå iväg som vanligt sms/mms om iMessage inte är tillgängligt.

Det finns såklart också en uppsjö appar att dra hem för gratis samtal och messande: exempelvis WhatsApp, HeyTell och Viber. WhatsApp tycker jag funkar asabra och ser i användargränssnittet ut som Apples egen Meddelande-app. Viber har jag inte fått att funka något vidare (men har inte försökt särskilt ihärdigt). HeyTell har jag heller ingen erfarenhet av men den ska funka fina fisken säger de jag känner som använder den!






24/1 – om isigt väglag.

Det är äntligen vinter på västkusten! Nu gäller det att planera sin körning och släppa på gasen i tid så att du för alltsmörismåland inte måste panikbromsa. Typ, tejk itt iisi (ja jag bor nära Göteborg)! Personligen föredrar jag att låta bilen stå i sånt här väglag: inte för att jag misstror mina egna chaufförfärdigheter utan för att jag inte litar på mina medtrafikanter… så, apostlahästar och buss* är det som gäller. Om man inte som maken har dubbdäck på cykeln!



Hmm, vem tror ni står reggad som ägare på den här? Damien kanske?

Nå! Kör försiktigt i halkan!


* jaaa, jag vet… inte alltid säkrast i världen, men risk för kollektiv krock känns mindre än personbilsdito…!






Lösenordsskyddad: 23/1 – om en Milla-”onepiece”.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Dagsens tips: vinn egna vattenfärger!

Kolla här! Skitgulliga Liw som skickade vattenfärgspenslar till mig tävlar nu ut en förpackning likadana på sin blogg! Lycka till! (tävla här)


Jag hade aldrig hört talas om såna här innan jag fick se Liws dotter måla på Instagram. Färgen sitter alltså i själva kludden (som doppas i vatten) och eftersom glädjen i mina barns ålder oftast är mer inriktad på pysslandet än på det färdiga resultatet gör det dem inget att alstren mest blir av den abstrakta sorten. Dessutom gillar jag abstrakt konst – beroende på vem som är konstnären gillar jag förresten vilken konst som helst!






Dagsens tips: vattenfärg för kladdfobiska!

Jajemensan! Överraskades i vår brevlåda av vad som skulle kunna vara en av ullisar-världens tveklöst bästaste uppfinningar!

TACK goaste Liw för en verkligt asabra present till tvååringen! – om än det liksom blidde av en slump :)






22/1 – om Juholts avgång.

Ibland har nån annan skrivit så mycket bättre än vad man själv mäktar med. Det HÄR är så fantastiskt roligt att jag skulle vilja nominera årets roligaste blogginlägg redan nu! Oavsett din politiska åsikt: du bara måste läsa!!



    edit 22:09

    Typ hundra besökare, en kommentar… tja, jag är ju inte Aftonbladet direkt :D







21/1 – om äntligen lite snö.

Så kom det så äntligen lite vitt! Inte mycket, men med stora vackra flingor som fick barnen att storögt studera det efterlängtade genom fönstret. Det större av våra små barn blev förresten alldeles till sig i brallan: ”Mamma! Mamma! Då kanske tomten kommer nu!?!”




Ikväll har det säkert regnat bort, men tills dess kan vi lyckligt sjunga heeej mitt vinterlaand!






20/1 – om en oerhört sorglig nyhet.

Min bloggkamrat, den fantastiskt skarpa pennan, den intelligenta humoristen, streetsmarta änkan, ständigt underbetalda journalisten och charmerande vassa åsiktsmaskinen, den levnadserfarna rödstrumpan, den empatiska, liberalt generösa omtänksamma miljöföreträdande, den alldeles helt unika Annaa är död.

Tre unga människor har förlorat sin mamma. En av mina verkligt fina vänner är borta. Det är så märkligt att vi faktiskt aldrig träffats på riktigt, att jag aldrig tog chansen att på allvar försöka springa på henne på Korsvägen utanför bokmässan. Men. Det kändes ju inte så bråttom, liksom?

Jag saknar henne redan alldeles otroligt mycket. Alldeles. Otroligt. Mycket.






19/1 – om en temporär nykomling i familjen.

En liten Apple TV fick följa med mig hem från jobbet idag, men efter att jag förstått att det inte går att se exempelvis svt play på annat vis än via mobilen bestämdes kvickt att den skulle få flytta tillbaka till sin hylla i shopen igen. Saken hade ju varit frid och fröjd om allt material varit tillgängligt för mobilen i svtplay-appen eller på svtplay.se, men så väl är det alltså inte (jag försökte få fram den halvokej tv-serien Homeland men en tråkig text ”videon du har valt kan av tekniska skäl tyvärr inte visas i den typ av dator du just nu använder” satte käppar i det hjulet). Via svtplay-appen funkar streamingen finaste fisken, men så länge allt inte finns att få tag på via den (eller ens alltså via webben) så blir det pass på den här produkten. Surt, sa räven. Surt! gnäller hedbertarna.

Två plus måste lilla ATV:n få iaf. Det första för användargränssnittet – Apple kan liksom ;) – och det andra för hur jäkla snygg prylen är! Det är som alltid en fröjd att få fingra på en produkt från Jobs livsverk, minimalism och sköna material i sällsamt lyckosam harmoni!

Ett minus får Apples evinnerliga envishet att inte låta kunden själv få avgöra hur deras produkter ska användas. Jag har aldrig tidigare upplevt det som nån begränsning att inte själv få bestämma, men den här gången fick t o m jag nog. Å nån rättvis recension av ljud- och bildkvalitén på det streamade materialet får kan jag ju faktiskt inte ge… men det ska enligt åsikter från andra faktiskt vara helt okej! Vad nu det betyder ;p

Apropå ingenting förresten så sover flickorna i sina egna sängar för första gången sen de bytte i söndags. I varandras rum har de sovit tills de blivit väckta men imor’n, när familjen ledig utgår jag från att båda girlsen är alerta och ur sängarna före sju! ;)






18/1 – fram med handspriten…

…Milla har börjat kräkas. Första gången i sin (syrrans) säng. Andra gången i en påse. Sen på lite andra ställen… men nu ska hon inte kräkas mer?

Varför finns det inget som heter ”smittskyddsledighet”? Vi kan ju bara vabba en förälder och det är inte min tur – på gott eller ont. Blir en orolig natt å lång dag imorron.

Fifan. HATAR verkligen magsjuka över allt ofarligt på jorden. Uääh!!






17/1 – om en väntad och en oväntad grej i söndags!

Att äldsta dottern kom intassande till oss strax efter sju var helt enligt schema. Det slår nämligen nästan aldrig fel att hon vaknar en timme tidigare på lediga morgnar. Att vi efter en kvart av hyschande i högljutt strump-letande (det är kallt i vårt hus å villkoret för tidig uppstigning är ”strumpor på isfötter”) gav upp, ömsom hämtandes paket och ömsom hjälptes till att hitta strumpor, var därför lika väntat. Att lilla födelsedagsbarnet däremot inte vaknade förrän i slutklämmen av jaa måå hon leevaa – och med behövlig puff/hjälp från kärleksfullt otålig storasyster – var därför klart oväntat. Det skulle kunna vara första gången något dylikt hänt? Någonsin? Och jag tycker det var förgjordat gulligt att lillaste nosen var alldeles yrvaken på riktigt! när prasslande gåvor lämnades över!






16/1 – om en perfekt paketskörd!

Milla tackar fromthebottomofherheart för alla hurra och alla goa små och stora gäster för mycket trevliga kalas och jättefina presenter! Kolla bara, maken till perfekta paketinnehåll för en liten tvååring är la knappt möjliga att hitta!

20120115-232516.jpg

20120115-232527.jpg

20120115-232535.jpg

20120115-232544.jpg

20120115-232552.jpg

20120115-232601.jpg

20120115-232611.jpg

20120115-232621.jpg






Dagsens tips: ge efter för oväntade infall!

Outoftheblue ville Millan sova i syrrans Sebra inatt och syrran, som är av det härliga älskar-sin-syster-och-pliisar-gärna-när-hon-kan-å-vill virket, gillade idén och skuttade utan diskussion upp i sin gamla Stokke!

Kalas å roliga lekkompisar (och troligen inte alla korvmäbröd och omåttliga mängder sötsaker ;) beräknas ligga till grund för att de båda somnade fortare än en humlas vingar flaxar; Milla nästan mitt i Trollmor, och Emmi innan jag hunnit nerför trappan. Bra betyg på dan va? :D

Ska bli intressant att se hur det är imorron när de vaknar! Och var de vill sova imorron kväll :)






Lösenordsskyddad: 15/1 – grattis älskade lilla tvååring!

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:







Dagsens tips: planera kalas!

Inatt för två år sen, gick vattnet. Nästan på minuten tolv timmar senare ömsom trycktes ömsom drogs lilla Milla Nike Jacklín ut i världen utanför och några evighetslånga minuter senare tog hon, med barnläkarens hjälp, sina första andetag. Jag fick klippa navelsträngen (dom hade sparat en bit till mig!) och Mattias fick den första halvtimmen med vårt lilla mirakel i sin famn ♥♥

Imorgon fyller min yngsta dotter två år och vi har laddat för två små kalas, ett barnkalas och ett familjekalas. Den lilla ettåringen somnade gosigt i sin säng liiite senare än vanligt; ett försök att förhala tid för uppstigning imorn :)

ps. En som däremot inte somnade i tid är EmmaLi… kl halv tio kom en liten jättetrött isbitsfyraåring ner till oss att värmas framför brasan. Hon hade ”inte sovit nånting” fast ”bara klappat på [katten] Whiskie i eran säng trje gånger”, försäkrade hon, men jisses sicka kalla små tassar och händer. Nu sover hon äntligen! Stenhårt. Jag gissar dagsens roliga utflykt med mormorn – invigning av stans nya skitsnygga bibliotek – gjorde det svårt att slappna av. Det, i kombination med morgondagsen kalas där Emmi vet att hon ska få en egen kompis att leka med; ”så de små barjnen kan leka h’älva!”!






14/1 – om på pricken.






Dagsens tips: det är inte säkert att det är du som är dum i huvet!

Efter att i en timmes tid kliat skallen blodig över att jag inte lyckats hitta den alldeles nyköpta wifi-skrivaren i nätverket är mysteriet löst. Det ÄR nämligen INGEN wifi-skrivare… skitkul att både kartong och kvitto säger annorlunda, men jag är inte dummare än att jag ser mig besegrad :)

Bajs. Ja. Jag skriver bajs. Tur i skitoturen att jag är bra vän med snubbarna som sköter returer på stället skrivaren är köpt!






12/1 – om svårt att sova (igen).

Det är inte bara jag som har klur att sova nu för tiden [due to enårmosly ömaunts of snor har jag vaknat av syrebrist var och varannan timme]. Milla har de senaste dagarna vaknat mittinatten och inte gått med på att somna om förrän hon får sova mellan oss. Då har hon å andra sidan slocknat bums och snarkar sen i kapp med sin pappa tills långt efter att alla andra i familjen vaknat och gått upp. What’s this liksom? Bäbin som vägrade sova tillsammans har blivit barnet som vägra sova ensam? 160 på bredden räcker okej till två vuxna, men det blir trångt med en liten 85-centimetare emellan. Snart kommer väl enmetaren å vill tränga sig ner också?!

När jag ändå är inne på temat sömn:

Att få de små döttrarna att somna i sina sängar är vissa kvällar mer struligt än andra. EmmaLi har gjort en grej av att hon ”säkert inte orkar sova hela natten” och ligger därför och snurrar runt i sina lakan hur länge som helst. Vissa kvällar hör vi henne tassa omkring över en timme efter godnatt så trots att vi aldrig lämnar på förskolan före nio på mårnarna blir det ändå långa dagar för henne om hon inte somnar före nio-halv tio. Millan har i samråd med sina fröknar kommit på att det är bra att sova på förskolan (i vagn förvisso, vårt tips, men what works works) och får därigenom lite kortare dagar än sin syster. Dock är hon oftast mer lättlagd – numera – och somnar efter en eller ett par omgångar godnattvisor.

Häromdan – vi var lediga dan efter – fick storasyster för ovanlighetens skull vara uppe nästan en timme längre än sin Milla. Det var med förvånad röst hon ropade på oss när hon slutligen, i förväg vid läggdags, gick upp till sitt rum för att skutta i säng i väntan på saga. Hennes rum var nämligen inte tomt. Där fanns en liten busig blivande tvååring… lekandes för fullt med Pippihuset :) frågan är ju om hon somnat alls, eller om hon smygit upp så fort gonattvisesjungaren tassat nerför trappan?

Igår kväll gick barnen och la sig en timme tidigare än vanligt. Maali, som har ont i sitt öga och började prata om pjamas redan innan kvällsmat, började snusa innan vi hunnit ur rummet. Tio minuter senare hör vi hennes arga röst från ovanvåningen: ”Milla är vaken” morrar hon och jajemen, där står en lurig Milla i korridoren och funderar på vart hon ska gömma sig. Hon hade väl tänkt smyga in i syrrans rum men väckte rumsinnehavaren som körde ut henne. Två visor senare ligger Liten gosigt i sin Stokke och efter det var det tyst däruppifrån. En snabb check ett par timmar senare visar två tryggt sovande små flickor och jag står en lång stund och bara älskar dom. Mer än någonting.