3aug – om vabpussel.

Fritids i telefon, för sjuåringen ligger på skolgården och vilar sig. Japp, L I G G E R ner. Asså, alla förstår varför fröken ringer för det är liksom inte normalt EmmaLi-beteende. Mormorn blir blixtinkallad och tar hem två små töser i väntan på pappan – som självfallet är ensam på sitt jobb under seneftermiddagen. 

Imorrn blir det pussel med arbetstider, vab och lite barnvakt. Hujedamej. Vad gjorde vi utan dom däringa barnvakterna ur den äldre generationen som vi lyckosamt har att tillgå!!

PS. Vaffö har jag en underlig nästan lite febrig känsla i magen och typ en jättetjock hals?! Fett fel minsann å nåt som i n t e ingår i planeringen inför fulltecknad helg :(






2sep – om pust och Ruut.

Om gårkvällen var december var ikväll augusti: ruskigt mörker och regn vs ljus och vindig förhöstkväll!

Igår hade jag bokat promenaddejt med Melkermamman men hujedamej när regnet stod som spön tog vi rain check på promenaden och maken å jag rekade senhöstresa i charterdjungeln istället. Tvenne alternativ återstår nu, båda helt oväntat i Puerto Rico på Gran Canarias sydvästkust. Kanske återkommer till dessa båda (t ex imorn)?


Ikväll skyndade jag hem från jobbet för att kvickt hinna skutta i Asics:en å ge mig ut medan kvällen var gynnsam. Blev ca 6k på ungefär 37 min (snittempo 6:04 om jag minns korrekt), med några enminuters gå-intervaller med 4 min löp. Efter 2,5k råkade jag pausa av Runkeeper så på mitten blev det en längre löpintervall – rätt trött efter det :)

suddig efter 6k! - 2sep15

Reflexvästpremiär blev det och såhär suddig var jag när jag kommit hem i mörka trädgården :p


Å så välkomnar vi herr Ruut till familjen! Hedberts första robothjälpmedel för hushållsnära arbete. Maken blev mycket glad för sin pressang och jag tackar påstridiga kollegor för push och övertalning! – återkommer med recension efter produkttest!






31aug – om klappormar.

Milla å jag har klappat ormar idag! En röd vacker liten snok och en såndär som kramas (boaorm?). Två sköldpaddor, två hundar, två små sydamerikanska nånting-ökenråttor (oväntat gulliga, som en blandning mellan chinchilla å ekorre om du frågar mig! arten hette nåt på D tror jag) och två små geckoödlor fanns också i hushållet vi besökte. Samt två mänskor som är släkt till mig på halvlångt håll! 

Halvfemåringen vågade inte ha snoken om halsen, som jag, men ångrade sig lite nu ikväll berättade hon. Kanske får hälsa på igen ;) å då får kvart-i-åttaåringen hänga på också! 






30aug – om en solbränd nos nästsista dagen i augusti!

Med två älskade små töser hos sin farmor och farfar gjorde jag idag nåt jag inte gjort på många många år: jag låg å slöade i en solsäng på altanen! Nästan hela dan! Det kan en liksom se resultatet av nu. En osedvanligt skär nos – med tillhörande hals – smyckar mitt ansikte nu ikväll… undrar om det hinner lägga sig till imorron? Å förutom sol-ovan hals: ögonlocken. Dom har jag nog aldrig lyckats bränna förr?!

Det ska apropå väder vara vindstilla och vackert fast lite molnigt kanske imorn mä: jag fattar ingenting! Sommaren kom liksom, och jag lyckades pricka in mina två semesterveckor helt p e r f e k t !

I eftermiddags har det varit kalas för min svärmor, den blivande jubilaren. Trevligt som alltid, och på altanen satt vi och svettades för jisses så varmt det är hos dem! Min farfar, han fyllde ju 95 i våras, hänger glatt med på såna här äventyr. Tro jag det! Välkomna avbrott i vardagstristessen! Förresten kan svärmor sjunga When I’m Sixtyfour i ytterligare en dag, sen blir det inte så mycket framtid i visans undring :p

När vi kom hem var det bums i säng för skolbarnet – och hennes syster – och jag snörade på mig dojjorna för att medelst långsam promenad försöka reda ut min sedan imorse stela och onda rygg. Vad jag har gjort vet jag inte men det passade liksom inte så bra att ligga raklång med en tjurig ryggsmärta. Nu blev det en halvmil i kvällsmörkret (och -värmen) så vi får la se om det leade upp nåt?

Tjenixen!






29aug – om en kräftskiva som minnesfest.

Som en fest till Bittans ära kändes det bra med kräftskiva (typ, kräfta på latin) och vi hade en alldeles galet trevlig kväll med whisky (Bittan gillade inte snaps tydligen?), lättdrucket vittvin dunk, vackra röster i snapsvisor (jo det blev snaps till havskräftorna sen!) och skratt till midnatt! Vilken kväll! Vädret är helt magiskt med vindstilla – japp! vindstilla på västkusten är ungefär lika vanligt som snö på julafton – och säkert knappt under tjugo grader på hela natten.

kräftskiva 29au15 1
kräftskiva 29aug15 2

TACK för en otroligt trevlig kväll! Vi fick skålat för min lilla farmor också, som ju hade döds- och födelsedag idag ♥

Efter att ha stått i telefonkö till taxi i en kvart (bokstavligt) lyckades vi haffa en bil utanför stationen och svärmor lämnades hemma å med vändande bil plockades maken med hem. Till min förundring visades sig makens tassar vara rundare än mina undertill och han snarkade sen mycket riktigt hela natten!






27aug – om tre mörka dagar och lite ljus. 

Med start idag radar nu tre sorgfyllda dagar upp sig. På sätt och vis är det kanske ”bra” när mörkheten klumpar ihop istället för att bre ut sig men det är tungt att bära så mycket sorg i sin kropp. Tårar gör ont.

I förmiddags var det begravningsgudstjänst för en av mina allra bästa vänners mamma. Det var verkligt känslosamt i kyrkan, jag var inte ensam om att gråta hårt. Många kollegor och vänner. Min älskade vän och hennes syskon. Deras mormor och morfar. Det var fruktansvärt att se deras förtvivlan. Döden kom i alldeles fel ordning. För tidigt. Det är så förtvivlat fel. Otroligt fin och välvald musik med texter som på flera vis berörde gjorde stundens allvar vacker, men också svår. Förlusten blir så nära när texten fångar. Prästens tröstande ord hjälper inte mig (eftersom jag inte tror) så jag får finna egen lindring i just den delen av gudstjänsten. Jag kom – nästan förskräckt – på mig att försiktigt le med små glimtar av Lena framför mig, i så många olika stunder under alla år. Tårarna lindrar lite då på nåt vis. Sorgen flyger ut, upp i kyrkans höga välvda vackra tak. Nu efteråt är jag tung i hjärtat. En alltför tidig död. Det är inte rättvist.

Imorgon begravs min mammas nyaste bästa vän. De fann varann, i vad som känns alldeles nyligen, och nu är Bittan borta. Också hon för tidigt. Den jävulska kräftan. Jag är så otroligt ledsen för min mammas skull. Naturligtvis också för Bittans skull, en så makalöst härlig mänska! Och för hennes familj och övriga vänner. Det är inte rättvist.

På lördag är det tio år sen min lilla farmor dog från oss. På sin åttioåttonde födelsedag. Hon gav upp andan hemma, omgiven av oss alla nära. Det var en vacker död på ett vis. Inramad av skräck och sorg, ja, men ändå såsom livet bör få sluta för alla. Jag, som tror på att vi i någon mån kan välja att stanna eller lämna, fick möjlighet att sitta ensam en stund med min Inga. Förklara att hon inte behövde kämpa mer. Att vi älskar henne, kommer sakna henne enormt, men att hon alltid kommer finnas hos oss ändå. Att det var okej att hon lämnade oss. Jag sa faktiskt så: ”det är okej! du kan lämna oss nu!”. En kort stund senare gjorde hon just det. Lämnade kroppen där på sängen, men finns för alltid kvar hos mig. Hos oss. Älskade Inga! Pling plong lilla farmor!

Det blev en tung nosning det här. Tung att skriva. Kanske tung att läsa? Men jag tänker att livet ändå går vidare på nåt vis. Det måste ju det. Och dom som inte längre lever hos oss i livet lever vidare inuti oss istället. Såsom dom var. Men vi saknar och sörjer er alla. Nåt alldeles vansinnigt ibland.






26aug – om problemlösning?

Såg ett inslag i Aktuellt – eller om det var lokalnyheterna? – om ett äldreboende utanför Halmstad som skulle stängas. En intervju med en av de äldre och där boende visade på att de bodde i ett vackert, om än omodernt, gammalt hus en bit utanför centrum. Just det faktum att de bodde lantligt tilltalade den rara och positiva damen som intervjuades. Nå. De äldre hade inte egen dusch på rummen berättades det, och det skulle enligt kommunen innebära extrajobb för personalen (om detta bråkar jag inte, så är det säkert). MEN, och nu kommer det intressanta, en av de anställda intervjuades också som hastigast och på henne verkade det som att alla trivdes. A L L A ! Dvs, både boende och personal.

Min undring är nu om inte problemet är ganska lättlöst egentligen. Istället för att ge sig på att flytta 90-åringar, och deras personal: varför inte öppna ett nytt modernare mer centralt beläget boende och använda detta parallellt med detta gamla? Stoppa intagning av nya hyresgäster men låt de som bor där idag bo kvar. Jag menar. Rent krasst. Hur länge lever 90-åringar?

Jag tycker det är respektlöst att flytta en 92-åring mot hennes vilja. Särskilt när boendet som ska stängas verkar vara ett större problem på kommunhuset än för de som faktist bor och arbetar där?






25aug – om intervaller mellan horisontella skurar. 

Släpade mig ut i slingan ikväll. Noll motivation faktiskt, men ibland gör en saker på ren tjurighet. T ex snittade jag på tjurigheten idag halvmilen på 6min/km (säger Garmin Forerunner 15, Runkeeper menar att jag var lite långsammare), å det med sammanlagt hela 5 minuters gång mellan intervallerna! Det är jag änna en sköldpadda som jag rätt nöjd med!

 

  

Lite 7min-styrka på det sen men ujuj… Jag är svag sköldpadda :)






Dagsens tips: street art!

Med hem från skolan idag följde inte bara egna andraklassaren utan också en lånad nästan-sexåring. Millan och Filippa, gamla bästisar från förskolan – det skiljer två månader på dom, och tyvärr hamnade ett nyår emellan – höll vandra i händerna hela vägen och sen har de lekt perfekt hela eftermiddan!

Inledningsvis förskönade de trottoaren lite grann alla tre, men efter tio minuter hade de små tröttnat och kvar på gatan blev jag med familjens kreativa lilla nos ♥

Ömsom duggregn ömsom sol ömsom spöregn och nu är nog inte mycket kvar av konstverken. Är glad att de får leva kvar här i mina nosar! För vår, och för EmmaLis egen, skull!






24aug – om att släppa på kontrollen…

Du som känt mig ett tag vet att jag blev lite av en ny person efter Thailandsresan förra året. Kontrollfreakshysterin är numera en mer klädsam lightversion än den tidigare heavy dödsmetall-varianten. Att resa som ensam förälder med två ganska små barn (dom var då 4 och 6) i fem veckor visade sig vara framgångsreceptet för att klara släppa på bromsen. När min mamma kom ner och hälsade på hade vi varit på resande fot i nästan tre veckor och hon reagerade såklart nästan direkt på min för-att-vara-mig något mer ”normalt” slapphänta inställning till sakeråting ;D

Som ett resultat av detta ”nya” sorts föräldraskap fick halvåttaåringen som jag tidigare skrivit premiärcykla hem själv från skolan förra veckan när jag var hemma å kunde ta emot. TILL skolan får hon inte köra själv än, även om det är samma väg (sexhundra meter cykelbana). Jag/vi litar inte på alla hysteriskt stressade vuxna som ska lämna sina ungar på skolan kl åtta. Det är h e l t sanslöst va en del verkar ha glömt skallen hemma när de kör vid sin skola?! Min högst ovetenskapliga forskning visar nämligen att de som kör sämst/värst/klantigast/farligast är de som just har eller ska lämna barn vid ingången…

Idag när jag och tjejerna var och fikade med en klasskompis från låg- och mellanstadiet (vilket var jäkla skoj förresten!) lät jag andraklassaren gå ut och hämta en tröja i bilen – som stod precis utanför fiket men på andra sidan gatan. Lillasyster ville följa med, men att släppa iväg båda töserna över gatan kändes som lite för långt utanför comfort zonen :p

Jag tänker att jag nu vågar släppa iväg ungarna på sånt som inte är livsfarligt. Jag vågar t ex inte låta dem gå längs trafikerade vägar långa sträckor själva. Jag vågar inte låta dem vara oövervakade i vattnet (varken i pool eller i havet). Men, jag vågar låta dem göra sånt som jag vet att de klarar av. Jag tror t o m att de blir starkare, modigare och lite klokare av att få klara små äventyr på egen hand. Med ansvar kommer förhoppningsvis råg i ryggen. Jag minns hur jag – när sexåringen kräkts av feberyrsel på Koh Lanta – tvingades använda fyraåringen som kurir för nya kräkpåsar: ”backet år plästik bäg pliis!”. Hon klarade det såklart med bravur. Och växte två centimeter på kuppen!

Nu undrar jag: Hur tänker du kring att låta små (”små”) barn klara vissa kanske lite farliga saker själva? Vid vilken ålder är barnen mogna att få vara ensamma hemma – korta eller längre sträckor? När lät du barnen gå eller cykla själva korta ”säkra” sträckor?

Jag minns att jag fick gå och handla i mataffären tidigt, troligen från femårsåldern?, och det var liksom aldrig nån diskussion om att jag skulle gå till och från skolan själv när jag började ettan! Är det kanske farligare idag? Är vi mesigare idag? Eller är det bara jag? :p






23aug – om en fysisk kamp med en enveten en.

Hujedamej! Med en fogsvans som enda tillgängliga verktyg samt en ynka handske att dela på kan en göra sig ett rätt bra träningspass en söndag, med en enveten och förbaskat sticksig gammal en… full story below:


Först fanns en enebuske. Ett sticksigt antikt elände som funnits sen Kevin Costner gick i kortbyxor (han är född 1955). Vi har friserat och beskurit och hållit efter men till slut fanns ingen återvände: enens roll som vindfångare, insynsskydd etc har spelat ut sin roll. Den har vuxit och vuxit och till slut var den över sina proportioner.





Under tiden vi kämpade:





Å sen, sen ser det ut såhär! Nu får vi leva med att grannarna har insyn i trädgården! Å att Varberg Energi ser rätt in i vårt kök… men så ljust det blev! Och altanen blev massa större i ett nafs :)




Jappsidejsi! That’s all folks!






22aug – om heta intervaller med maken och sen bli brädad av en halvsexåring!

Som alltid när jag har sällskap av Mattias i spåret får jag hjärnspöken. Den här gången inget undantag… om jag bara kunde fokusera på MIN löpning – som jag gör när jag springer själv – skulle saker bli s å mö bättre! Nå. Den här gången ser snittempot visset ut (6:33 min/km över 5,27 km), men när jag kollar intervalltiderna känns det ändå som en bra joggingtur. Och mjölksyran i kroppen var stundtals på en bra (läs: för hög ;) nivå!

Runkeeper 1, 22aug15
Runkeeper 2, 22aug15
ömsom kilometer ömsom miles, det ser lite lurigt ut :)

Hemma i trädgården igen dök maken ner i Weber medan Millan å jag körde ett 7min-pass på gräset. Hon var grym! Å när hon avslutade med att göra två perfekta bryggor, utan problem, då kände jag mig överkörd. Fett överkörd!

Nu tar vi helg!






21aug – om gluggar till moi?

Detta inlägg är skyddat!






20aug – om att ha semester i rättan tid.

Sitter här å njuter. Värmen mot tegelväggen är ljuvlig efter frukost (senare går det knappt att sitta här). Millan har tittat klart på tv, nu gungar hon i hängmattan nedanför mig i trädgården. Med en liten surfplatta ovanför sig… dålig förälder som jag är vill inte förstöra lugnet: Mari Jungstedt å jag har det bra här!






19aug – om skolstart för en andraklassare!

Kanske världens malligaste halvåttaåring rullade idag Morkullegatan fram efter att ha cyklat hem alldeles själv från terminens första skoldag! Premiär som andrakladdare (hennes egna uttryck!) och premiär för hemtransport solo! Det e änna rätt stort ändå? Att cykla hem själv från skolan! OCH att börja tvåan: På samma dag lixom! Tror minsann mamman är lite mallig hon mä :D

Eftersom solen vrålsken och vi var lediga hela eftermiddagen, tjejerna å jag, drog vi iväg till en lekplats för att få sprätta loss lite! Eller asså, jag sprätte bara boksidorna i min Mari Jungstedt men kidsen röjde järnet:

komediantlekplatsen! - 19aug15
gungande töser!


Jojustdetja. Innan lekplats hann vi promenera om optikern och 1) fixa EmmaLis trasiga skakel eller skalm eller vad det heter och 2) låna hem bågar till mig igen. Dels hade den från hela Sverige eftersökta dykt upp, och dels fanns där plötsligt massor av n y h e t e r att botanisera bland i djungeln så… med hem följde: 2 gamla, 2 nya och 1 par nya till men dom har jag redan bestämt att jag inte ska ha! Tror jag redan bestämt vilja det blir förresten… :p Vill ni se?






17aug – om att äta lunch i Vaxholm. 

Detta inlägg är skyddat!






16aug – om jobb på semestern, ver 1. 

Med en puls onormalt högre än vad som borde vara tillåtet landade jag igår kväll på rummet efter 5k i kuperad (läs: k u p e r a d ) terräng ovanför Nyckelviken – typ bakom hotellet. Stundtals mer släp än jogg, men sålänge tassarna är i luften är det iaf inte gång! Faktiskt nöjd med mig själv trots snigelsnitt på tempot, att jag vågade mig ut på helt okända vatten en lördagkväll är en vinst i sig! Å nä, jag hade inga lurar i öronen…

Idag jobb för hela slanten då. Fast först, frukost i vacker matsal och därefter väntan på taxin här:


Första stopp blev Lumapark och Tommy Hilfiger:


Tyvärr blev tjejernas och min planerade lekdejt inställd i sista stund så vi kunde hänkas till Armani Jeans istället. Tjejerna uppförde sig verkligen exemplariskt och sysselsatte sig både manuellt och digitalt:


Efter väl utfört arbete åt vi tidig kvällsmat på Strandvägen 1 och sen tog vi pendelbåten hem!


Nu sänker sig mörkret över staden på andra sidan fjärden och vi laddar inför morgondagen. Planen är morgonjogg – ska visa maken de glada backarna från igår! – och sen en tur ut i skärgården. Beroende på hur dagen och humören faller sig blir det (förhoppningsvis) en kort eller en lång tur ut bland öarna!






15aug – om ett hotell with a view.

Med hjälp av tips från ”gammal” kompis á la sociala medier hamnade vi för årets klädinköp till makens butik helt oväntat i Nacka. Hitresan gick som en smäck – jämfört med gårdagens ben till Linköping – och eftersom vi landade lite tidigt gick vi en sväng i omgivningarna. Det är änna rätt vackert på denna sidan Sverige mä:


Å japp! Vi är tveklöst nöjda med rummet!


Nu ska vi sitta i varsin däcksstol på terassen och känna på östkustluften. Klarblå himmel och strålande värme. Inte dumt alls som inledning av två veckors ledighet från ”vanliga” jobbet!






13aug – om medtrafikanter.

Ofta, väldigt ofta, önskar jag att jag var ensam bilist på vägarna. Allt som oftast utsätter mina medtrafikanter mig för en fara som är långt över vad som är både nödvändigt och lagligt… Just idag var en riktigt dålig trafikdag – nä jag är ok, men förundrad över mänskors dödsvilja?

Det började redan tidigt imorse när en bil fått haveri på länsväg 153: i skarpt och motsoligt morgondis mitt inne i skogen, självfallet i en dold kurva, står han mitt på vägen (nån vägren finns inte här). Helt utan förvarning. Eftersom jag är som jag är bromsade jag, backade tillbaka och frågade om han behövde hjälp. Det behövde han inte. ”Har ringt bärgare!” förklarade han. Så lugnt, pedagogiskt och vänligt jag kunde tipsade jag om TRIANGEL. För ”du står förjävla illa till liksom”.

På vägen hem försiggick i bilkön framför mig så stor mängd idiotiska, rent av livsfarliga, omkörningar att min tappade haka låg på släp bakom bilen. I motlut, vid möte, i blindkurva… you name it och det hände. Fem bilar inom tjugofem meter i kö är sällan gynnsamt för mitt blodtryck ens i vanliga fall, men här… nä jag var mållös.

Men. Största hjärtat i halsgropen fick jag när jag i höjd med Hunnestad möter en ganska stor husbil, som vinglar en smula och sen styr RAKT MOT MIG!! Tvärnit, blink och puls i tvåhundra. En rufsig kalufs dyker upp bakom ratten. Jag hinner se hans stora ögon innan vi passerar varandra. Snacka om att se döden i sitt vitöga.

Så pliis. Ja jag vet. Jag tjatar. Men. Jag vill inte dö i min bil för att nåt arsel klantar sig framför mig! Olyckor händer, jajamen, men klantighet är inte giltig orsak till olycka. T ex. Håll uppmärksamheten. Håll hastigheten. Och framför allt. HÅLL AVSTÅNDET! Hur svårt ska’re va?!

Slut på meddelandet.






11aug – om min nya träningskompis ♥

En liten halvsexåring på cykel bredvid har blivit mitt bästa sällskap i löpardojorna! Häromdan var hon med mig på en nästan-6k-runda där vi snittade 5:49/km (bästa tempo 4:13). Min snabbaste halvmil nånsin faktiskt! De första kilometrarna pinnade hon iväg på sin lilla cykel så jag hade svårt att hänga med, att hon de sista två var supertrött och knappt orkade trampa i nedförsbacke gjorde inte så mycket för jag hade strategiskt planerat rundan så att alla uppförsbackar kom först och vi sen hade nerför halva vägen hem :) det är förvånansvärt backigt i mina hoods så det gäller att förbereda sig efter förutsättningarna! Sammanlagt tog vi oss alltså 5,93km på 34:30. Bra jobbat för att va oss tycker jag!

I eftermiddags gav vi oss ut igen. Klockan ringde kvart i sex imorse så hujedamej det gick inte särskilt fort eller blev långt. Hämtade på förskolan efter jobbet (eLi följde med en kompis hem från fritids idag) och gav oss iväg direkt: 3k på 18:16 gav ett medeltempo på 6:04/km. Snabbaste tempo blev 5:01 och jag hade nog haft mer att ge men jag ville inte pusha mitt träningssällskap mer än nödvändigt. En försiktig push i ryggen fick hon däremot när kraften sinade ♥ blir extra träning för mig på så vis.

Nästa gång ska vi kanske låna storasysters cykel istället. Den är fortfarande en liten smula för stor, men hon når fint runt att trampa (det är vid start och stopp cykeln blir otymplig) och med större hjul behöver hon inte veva så förgjordat för att komma framåt!


ps. sur som ättika ser jag att Tv12 visar the Rum Diary nu ikväll. rimmar dåligt med min tidiga jobbvecka, så jag får nog lämna mr Johnny åt sitt öde. av det jag hunnit se av filmen verkar han inte vara i sitt esse heller. sminket har gjort ett bra jobb, men… nå, han mår förhoppningsvis bättre idag än under den här perioden i sitt liv? manus tilltalar mig iaf så jag får nog leta upp novellen å läsa den. å kanske se filmen en annan gång?






10aug – om att lämna semesterlunken, köpa en dynbox samt montera en dynbox. 

Inte världens piggaste eller ens mest motiverade person som skuttade ur sängen när klockan ringde 6:08 imorse. En eller fyra snosslingar blev det innan jag skuttade upp. Eller skuttade förresten… mer av typen hala å dra om sanningen ska fram. Fast upp kom jag. Å fastnade i duschen. 

GSLen går på autopilot som tur är. Uppmärksam autopilot ska förtydligas. Men iaf. 

Glömde ta med sockar att jobba i visade det sig sen. Sommarskorna bärs bartoss (dvs dom jag har till å från jobbet) så vips blev det till att applicera en arsenal plåster medan jag skickade bedjande sms till kollegan som skulle komma först två timmar senare (tack till kollegans flickvän som ställde upp med strumputlåning! you’re a footsaviour!). Ytterligare en fadäs uppstod på morgonkvisten då tandborsten snällt låg kvar hemma på handfatet: påklädd med tandkräm å så. 

Efter jobbet drog bilen å jag till ett Jysk utanför Halmstad där vi plockade upp en av de ynka två i Sverige kvarvarande dynboxar modell större. Nackdelen med stora loungemöblemang upptäckte vi är att tillhörande kuddverksamhet kräfver två kubikmeter förvaringsyta. Typ. 

Dynboxar är ett kapitel för sig. Denna tog femton svärord, två barn som tvingades i säng för att inte hamna i skottgluggen samt ett skrapat ben. Äktenskapet intakt dock, till stor glädje eftersom vi igår firade stålbröllopsdag och därmed enligt avtal har minst förtiåtta gemensamma år kvar. 

Nu ska jag kämpa för att hålla mig vaken åtminstone en timme till. Annars vaknar jag pigg som en mört kl halv fyra i natt!






8aug – om en trädgårdsfest i Kålltorp!

Oj sicken skiva! I vackert dukat tält åt och drack och skrattade vi tills midnatt hos min ena bästis ♥


Alla trevliga släktingar, vänner och grannar lät oss hålla låda och när Monken sent på kvällen drog igång ett musikquiz teamade jag med en man som hette Björn och det visade sig vara ett vinnande koncept!

Några fler foton än det ovan har jag tyvärr inte från kvällen! Men… det är kanske lika bra det :p






7aug – om en lång väg till Lysekil :)

Vädret hemma i Varberg har tydligen varit fantastiskt. Hos oss i Strömstad har det varit ”sådär”. Igår drog vi således till Havets Hus: tog bilen till pendlarparkering och åkte sen tåg, buss, buss, tåg och tåg till och från Lysekil. Gifvetvis strålade solen från en blå himmel hela dan bara för det :)

Det var ingen enkel resa heller. När en kvarts försening höll på att ställa allt på ända och vi fick springa ikapp bussen trodde vi i vår enfald att enligt tidtabell anslutande buss i Hallinden skulle finnas där men nä’rå… 30 sekunder innan vi anlände (tillika samma mängd sekunder efter tidtabell) försvann anslutande buss… asså… Västtrafik. Nötter och bollhuven. Hade bara mänskan på kundtjänst visat lite intresse hade det kanske lindrat smädan :(

I Lysekil pågick Women’s Race så fullt med segelbåtar, dyra bilar och mänskor. Vi passade ungefär noll in där och flydde in på Havets Hus där torskar och maneter fångade vårt intresse. En sjögurka fick klapp också! Nöjda barn, nöjda föräldrar!

 

Väl hemma i Strömstad igen promenerade vi till Skagerack för att äta kvällsmat – morfarn och pappan körde in bilarna från pendlarperkeringen i Skee. Ett sorgligt besked mottogs precis innan vi fick ett bord och en av rosorna utanför restaurangen ropade på mig:


Maten var god och efteråt fick ungarna lekt av sig lite innan vi for hem till Knarrevik och åt en sen kvällsglass!

Nå! Blev en bra dag, om än mer än halva dan spenderades i Västtrafiks regi… :p






5aug – om mina vackraste i Bohuslän!

Detta inlägg är skyddat!






5aug – om Bohusläns vackraste sida!

Vi vilar upp oss på ål enklos hos min pappa i Knarrevik. Idag tog vi Doradon till Tjurholmen. Det var jäkla najs!

 


från stranden på Tjurholmen


familjen består inte enbart av badkrukor!


gamla fyren på Tjurholmen


På kvällen tog jag en löprunda som av misstag på mitten blidde orientering :) pausade en stund på bryggan medan andningen kom ikapp. Ögonblick att spara för hösten… vackra stunder av total stillhet.






3aug – om inkassering av pressang!

En heldag på Liseberg, med övernattning på Gothia Towers och ål änklos, inleder årets Strömstadsresa! Strålande sol och floder av folk (bl a Måns Zelmerlöw hos Lotta senare på kvällen, men det såg vi ingenting av) ackompanjerade lyckliga barn och åksjuk förälder – den andre höll mig glatt sällskap – och nu halvligger vi mellan hotellakanen efter roomservice. Töserna klart nöjda med att mumsa köttbullar i sängen framför film på tvn (det finns fördelar med hotellivet!)!

 

Gothia från Liseberg! - 3aug15
vårt rum syns i bild!

 

I det högsta tornet bor vi, på 26:e våning. Dom klantade sig lite med vår parkering så med ett leende hade vi huxflux välkomstbubbelvin, finfin utsikt och fria filmer på tvn :)

La vie on top! Som dom säger. Imorron mot solen i Knarrevik. Fast först äggåbejkon! Eller nä… först zzz… Wihoo!






2aug – om en söndag dagen efter.

Dagen började bra, med vänner och skratt och tolvslaget som blev halv tre innan vi ens var nära hemma. Men så värt då att vakna yr och outsövd!

Nu sitter jag längst upp på strandpromenaden. Gamla järnvägens schakt bakom mig. Framför mig hav. Som kluckar mot klipporna nedanför. Nyss, vid Ankaret, mängder av mänskor som liksom jag inväntar Ostindiefararen Götheborgs avgång från hamnen. Hon är försenad. Skulle farit kl nio, nu är hon bara några minuter från tio, och himlen som skulle fångat henne i fonden har gått från skimrande röd och lila till blå alltefter som solen sänkt sig bakom horisonten.

en av årets vackraste solnedgångar - 2aug15

Jag fryser lite. Havets ljud och vinden är det jag känner och hör. Ibland bryts lugnet av passerande cyklister och flanörer. Av motorbåtar på havet långt bort som liksom vi på land väntar. Och väntar. Snart är det mörkt. Jag får nog ge upp, magin är liksom bruten. Går hemåt istället. Där finns min älskade familj. Barnen sover, kanske maken också!