2/9 – v a b .

Det var inte såhär jag tänkt att ett av barnen skulle spendera dagen…

Inte hon själv heller tydligen men hon har gått med på att åtminstone ta det lugnt, pyssla lite med sin syster, och sjuklingen har ätit både glass och en smula pasta. Nu kurar dom båda i soffan framför Råttatouille och det som hade varit ett perfekt sitta-med-en-kopp-kaffe-ögonblick för mig spoilerades fatalt av min tjuriga dyspepsi. Nu blir det egen bok och ett glas vatten istället. Jeez va mysigt! Eller… det kunde varit värre.






1/9 – M i l l a & M a m m a n s M y s d a g M e d M a g k a t a r r d e l u x e .

En vecka av massivt pangbomtillbakatillbakatillverkligheten och mängderavjobb och liteförlitesömn samt en smula lessenöverattintekunnaspringa blev tydligen för många spikar i kistan. Typiskt slog det till alldeles vid fel tillfälle. Halvvägs in i förrätten på svärmors fö’lsedagsmiddag igår kväll kände jag att nä det här går inte. Inte blidde det bättre så det bar sig inte annorlunda än att fara hem nästan mitt i kalaset, med hela magen full av ilsken katarr (eller gastrit eller dyspepsi eller vad det nu är…). Omeprazol hjälpte inte ett dugg – inte sömn heller, för imorse vaknade jag och hade näsan lika ont. Sicken skit asså :(

Dundermys att då idag vara ledig och få tillbringa hela förmiddagen med lilla Millan! Det är strålande sol ute men vi har bara varit inne… lite sådär busigt. Vi har fikat kaka och gissat visselbitar (grymt imponerande att halvfemåringen lyckades gissa rätt låtar med tanke på att jag visslar sämst i världen… :) och tittat på Alfons och läst bok och tittat lite på Disney-prinsessor, men vi har visst glömt att borsta tänderna… som det kan bli :)

Å justdetja, hurra för Mattias mamma idag som fyller år!






30/8 – j o b b k o m a .

Jag ligger så sjuuukt efter i min nosning känner jag :) men vad gör väl det egentligen? Kommentarerna finns kvar att svara på och alla kloka intressanta inläggen kommer efterhand. Kanske. Nå. Ikväll ska jag samla kraft å fixa en del av allt det där som inte bliddit gjort under veckan. Jag har fått efter-semester-koma. Verkligt långa dagar på jobbet och nygamla rutiner som inte hunnit sätta sig än. Typ. Men ikväll ska jag samla ihop mig om sommarens Sverigeresa t ex. Foton och kanske nån nos. Om jag inte hamnar i soffan… med en film… bredvid världens gosigaste man!

TV- tablån, nån?






28/8 – k n ä d o m .

Om man har lyckan att ha en kollega som är grymt skillad på sånt där som träning, skador och rehab å sådär, då passar man såklart på att fråga honom om hur länge det tar att vila ett dumt ont. Det tog två frågor och ett leende, sen konstaterades ”löparknä” och domen är hård: vila minst en vecka. Helt. Sen kan vi se. Att det ska kännas så tjurigt. Att inte få springa eller så på en ynka vecka. Men jag känner på mig att det kommer bli längre än så innan knät är som folk igen… det känner jag på mig alldeles apsilut :(






27/8 – N y H e a d e r I g e n .

Japps! Så hade jag tröttnat på den gamla… headern alltså. Egentligen är jag less på varendaste detalj i designen på mina nosar, men jag har inte kunskap nog att bygga om från scratch så det får bli förändring av det lilla bara.


Notera gärna att jag nu gått tillbaka till det nästan ursprungliga ”hellre snäll och vacker”. Det däringa ”a.k.a. ventil” kändes inte riktigt helt hundra… som om nån annan än jag lägger märke till sånt där liksom :D






Dagsens tips: v a l k a m p a n j a .

Önskar sååå jag kunde skriva som författaren till valkampanjreferatsinlägget jag länkar till! Förutom en fullständigt klockren analys är det roligt, lagom snällt och faktiskt med en stor dos sanning ;)

In å läs, pronto!






25/8 – g e m e n s k a p s r e g l e r .

För några veckor sen fick jag i min facebookfeed syn på en delad filmsekvens. Inget ovanligt i det. Det som var ovanligt var den grad av brutalitet med vilken filmen visade hur en ung kvinna… ja, hon stenades till döds.

I ärlighetens namn hade jag inte sett hela filmen när jag anmälde den. Jag hade sett början, lite på mitten och nästan hela slutet – och då är det bara en kort filmsnutt det rör sig om.

Gissa hur €&@[§# förbannad jag blev när jag efter bara en halvtimme fick svar från Facebook:

Tack för att du tagit dig tid till att rapportera något som du anser bryta mot våra gemenskapsregler. Det är sådana här insatser som gör att Facebook kan fortsätta att vara en säker och välkomnande miljö. Vi har granskat delningen som du anmält på grund av våldsamt innehåll och har bedömt att den inte bryter mot våra gemenskapsregler.

Den som känner Ullisar vet att detta inte hindrar henne. Jag sökte mig till filmdelarens ursprung och anmälde igen. Denna gång gick det ännu fortare att få avslag. Det är nu jag skriver ett brev till Facebook. Kanske inte ett av de trevligaste jag skrivit, men ett av de innerligaste. Tyvärr minns jag inte exakt hur jag uttryckte mig, men om jag tar bort alla ilskna utspel blir det inte så mycket brev kvar ;) en sak minns jag iaf, jag vände mig personligen till den som tagit beslutet och drog paralleller mellan pussande bögar, ammade barn och offer stenade till döds…

Döm om min förvåning när jag idag, flera veckor senare får detta i min inbox:

Vi har granskat filmklippet som du anmält på grund av våldsamt innehåll. Eftersom det bryter mot våra gemenskapsregler har vi tagit bort det. Tack för din anmälan. Vi har meddelat Absh*l*m Ch*r*k*r att hans/hennes filmklipp har tagits bort, men inte vem som anmält det.

Summa summarum. Detta blir ett FB-hyllande inlägg! Mitt första? Och med stor sannolikhet mitt sista :D






24/8 – t v å h j u l i n g !

Plötsligt, under en promenad… Nu är vi fyra cyklister i familjen!







23/8 – s j u å r s k a l a s a n d e . . .

…hela kvällen lång! Melker fyller sju imorron och bjöd på litet kalas i eftermiddags. Eftermiddagen övergick i kväll och spontant fylldes glas och sen drogs grillen igång och vips hade det blivit kolmörkt och ungarna fick sen mer eller mindre bäras hem! – det var det bästa sjuårskalaset jag varit på på läääänge :) TACK vänner!

Presanger hade vi ju mä, tjejerna hjälpte mig både paketera och skriva kort:



den stora bokstaverade och den lilla skrev!



Jo, det var en grej till med kvällen som gjorde den perfekt: nu är Millan inte längre fadderlös! Iom att den andra av de två nya faddrarna tillfrågades (och mottog uppdraget, med glädje!) är ordningen såattsäga återställd






Dagsens tips: g r u p p i n d e l n i n g ?

Wihoo! Äldsta barnet har börjat skolan. På riktigt! Hon avslutar idag sin premiärvecka som förstaklassare, och det är svindlande häftigt att höra henne säga ”det var roligt i skolan idag!” I klassen är de 25 goa små barn. Ganska många? tycker jag, men förstår att de ibland kommer dela upp gruppen i två mindre.

Häromveckan diskuterade en kompis och jag faktiskt just detta. Vi var båda rörande överens! – blir inte mycket till livlig debatt då :p Därför skulle jag nu vilja bygga ut diskussionen här i nosarna:

    På vilka grunder tycker du en skolklass ska delas? Bör eleverna jämt fördelat blandas hejvilt, eller ska de starka och svaga delas till varsin särskilt anpassad grupp? Gärna argument för och emot!

Å japp, pedagoger på sätt och vis extra välkomna med åsikter eftersom ni har helt andra infallsvinklar än jag själv har :)


edit 21:59

Brasklappar, så inga missförstånd sker: jag hade när detta skrevs apsilut ingen åsikt om huruvida fröken i just vår klass skulle göra rätt eller fel! När jag nosade detta inlägg igår kväll hade jag för det första ingen aning om hur grupperna skulle bli, och har för det andra gifvetvis fullt förtroende för att skolan vet vad den gör! Bah så ingen tror annorledes :)






21/8 – h ö s t h a v .

Trodde aldrig jag skulle känna sånt sug efter att snöra på mig joggingskorna, men… det blir väl som med många andra laster: man skapar sig ett behov :) just det här behovet känns helt okej, om än det är sjuuuukt surt att ha dragit på sig en skada som hämmar min glädje att göra framsteg… orutinerat helt klart. Men jag tänker ”rehab” och fokuserar framåt.

Nå. Igår kväll hade jag iaf inte ont i dumma löparknät (-knäna faktiskt) å gav mig ut en sväng. Fick kämpa mig fram i motvinden mot havet men det kändes fint! Styrde mot Hästhagaberget för att åtminstone få lite valuta (läs: backträning) för de få kilometer jag befarade det skulle bli och jajamen, i samma sekund jag fick nosen om hörnet mot strandpromenaden kände jag hur det liksom klickade till, nästan från ett steg till ett annat, och trots att det bar våldsamt emot saktade jag av. Smärtan är väl där av en anledning tänkte jag tjurigt men fick i nästa ögonblick syn på vad jag hade framför mig. Då kändes det på nåt vis ändå okej att göra halt!


Men näsan mot vinden stod jag med slutna ögon och lät de salta stänken dra över mig. Sen drog jag upp mobilen. Bra blide det ju inte, men en liten känsla lyckas jag iaf kanske förmedla?






20/8 – i s h i n k s u t m a n i n g ?

Asså. Jag förstår inte den där ishinksutmaningen som rullar runt bland kändisar på Facebook. Den första jag såg göra det var Bill Gates (som var utmanad av Mark Zuckerberg) men nu har det rullat så många varv att även småkändisar och vanligt folk häller is över sig. Men som sagt. Jag fattar inte? Om jag förstått det rätt är utmaningen ”häll en hink is över huvudet eller skänk $50 till forskning för ALS”. Va? ELLER? Och då väljer dom att hälla is på sig?! Jag förstår inte?

Charlie Sheen har också fallit i gropen. Typ.






Dagsens tips: S V T s P a r t i l e d a r u t f r å g n i n g a r .

Först ut Göran Hägglund. Det här är en politiker jag har respekt för; han har humor och förekommer sällan (aldrig?) i skandaler. Frågan är hur länge han sitter kvar som partiledare dock, KD ligger nära 4%-spärren. Personligen kan jag aldrig rösta på ett parti som KD och jag har många gånger tyckt det är synd att en person som Hägglund sitter med ”fel” värderingar.

Bäst i kvällens utfrågning blev hur han hanterade tramset att bli förhörd om bibeln. Och hur han kommenterade bakelsen i nyllet häromdan.

Ja. Nu är det inte långt kvar till den 14 september. Är du osäker på hur du ligger partipolitiskt eller bara nyfiken på om partiet du tänker rösta på stämmer med dina åsikter: kör hit vettja!


ps. Det finns förresten några vardagsföreteelser jag blir galen på: att smaska högljutt är en sån sak, att en tv-utfrågare avbryter i svaret på frågan som just ställts är en annan (Belinda Olsson var fenomenal på det i Debatt, Anna Hedenmo gör ett gott försök att lyckas lika ”bra” i kvällens partiledargrillning). Bättring hoppas till nästa grill-offer!






19/8 – S o m m a r 5 8 – 4 7 .

Ligger nåt alldeles fasligt efter i nosningen av sommarens Sommar i P1… har faktiskt legat efter i lyssningen också men till sista programmet hann jag faktiskt ikapp! Får se hur långt jag kommer i recensionerna nu :) börjar bakifrån:

Med darrigt headset gav jag mig an årets ankare Mustafa Can. Han pratar för tredje gången men jag kan inte minnas ha hört honom förut, däremot har jag på nätet läst stark kritik mot hans åsikter i invandringsfrågor. Vilken härlig överraskning då att i programmet få en helt oprovokativ och i stället underbar beskrivning av fyra livsöden, stört olika mitt eget. Bäst blev min återupplevda aha-upplevelse att människans vilja är olika. En är nöjd med det en annan vill lämna, och tvärtom. Känner igen mig och får stöd i min egen känsla av tillfredställelse!

En gång delade jag hiss med Loa Falkman. Får jag göra det igen ska jag tacka honom för ett av de bästa sommar-program jag hört! Humor och personlig berättarglädje lägger grund för breda leenden och tårade ögon. Bäst? Att Jack Nicholson gillar Kalles kaviar ;)

Innan jag skriver det här snabb-googlar jag Karin Kakan Hermansson. Och blir bestört. Okej, Flashback är inget demonstrativt urval, fast på ett vis är det ju ändå det. Fifan. Programmet då? Hörvärt och oväntat vänligt. Personligt, lite privat och viktigt. Bäst? Kärleken till och från hennes föräldrar genomsyrar. Tryggheten kommer hemifrån, så är det bara.

Visste du att neandertalmänniskor fick barn med homo sapiens? Det visste inte jag. Genetikexpert Svante Pääbo tar oss med på en historisk resa kring likheter och skillnader mellan oss och våra olika mänskliga utdöda släktingar. Lite svindlande blir det. Precis som biologi ska vara! Bäst? En spännande historialektion, helt utan kungar och krig :p

Hade ingen aning om vem Gunhild Carling är (det blir väl så när TV4s ”underhållningsprogram” är bannlysta ;) men jag fastnade för denna levnadsglada och berättarpositiva mänska. Som jazz-älskare föll musiken mig såklart på läppen och för en av få gångers skull ångrade jag att lyssna på podden, i efterhand, eftersom musiken där av upphovsrättsliga skäl är nästan helt bortredigerad. Nå. Allt finns på Spotify (om man har det), och bäst i programmet blir accordingly känslan av röd tråd i musikvalet.

Gamle ekonomiprofessorn Björn Nalle Wahlroos pratar självfallet mycket ekonomi. Han gör också kärleksfull narr av italienare och fransmän :) Inkomstklyftorna ökar i hela världen, det vet vi. Sen början av 80-talet har cheferna börjat tjäna alldeles förfärligt mycket mer än ”arbetaren”. Wahlroos ger exempel. Bäst? ”Att bli utsparkad från universitet tycks vara bra, med tanke på framtida finansiell framgång”, hävdar han med glimt och hänvisning till världens fem rikaste personer.

Helt nya bekantskapen Agnes Wold börjar med att prata bajsfärg, och jag är fast. Sen pratar hon om föräldraskuld och jag är ännu mer fast. I programmet trasas också myter och ”sanningar”, många med egna referenser, och jag håller med om det mesta – utom det där att goda råd per automatik skulle vara av ondo. Wold är bakterieexpert (professor t o m) och berättar med klädsam kaxighet om hur hon och en kollega startade en skandal genom att ifrågasätta vart kvinnorna tog vägen inom den medicinska forskarvärlden. Bäst? Berättelsen om hur blaskigt kaffe blev till champagne. Å du, kom ihåg att konsensus är inte detsamma som att något är rätt!

”Om man skiter i å ständigt fundera över hur man bygger sitt personliga varumärke [---] så kommer man ju med viss oundviklighet att överlåta berättelsen om sig själv till andra”, inleder Annie Wegelius och sen tar hon resten av programmet i anspråk för att ta sitt varumärke tillbaka. John Lennon, manliga förebilder, Lidingö, Los Angeles, världsbild, drivkraft, egenmäktigt förfarande, äktenskap, parkeringsböter, chefer, bröstcancer och Frankrike blandas och det blir både underhållande och ganska privat, utan att bli särskilt skvallrigt (tycker jag). Bäst? Jag blir om möjligt ännu mindre sugen på att läsa Den högsta kasten.

Internetfenomenet Felix PewDiePie Kjellberg filmar när han spelar dataspel, lägger upp det på Youtube och lämnar mig helt oberörd. Bäst? Jag minns inte ens vad han pratade om… :(

Det är ett ganska spretigt program Bi Puranen erbjuder. Ömsom flyktig kunskap bland isvakar i en å och ömsom historiska kyrkböckers detaljerade information. En del TBC, denna verkligt grymma och inte alls bortstädade sjukdom, och viktigt genustugg blandas med kunskap, utbildning, försvarsmakt och Minervas uggla. Bäst? Diskussionen kring vår svenska kreativitet.

Konstnären Bea Szenfeld beskriver sina egenskaper med stolthet. Hon berättar om sin uppväxt, utbildning och designer. Det går undan och musiken sveper förbi i samma tempo. Bäst? Partierna kring det hysteriska arbetet med scenkläder till stora internationella artister.






Dagsens tips: A t t F r å g a E l l e r I n t e F r å g a .

Angående den inför varje hösttermin återkommande ”Ska lärare fråga eller inte fråga eleverna om deras sommarlov?”? För några dagar sen hittade jag det här inlägget: hos Micke Gunnarsson.

Idag gick äldsta dottern sin allra första riktiga skoldag och hon fick frågan berättade hon.

Jag är verkligt kluven i ämnet. Medan jag å ena sidan tycker det faktiskt borde vara ofarligt att fråga vad ett barn gjort under sommaren förstår jag naturligtvis problematiken. Kanske är jag så kluven eftersom vi själva har så små barn, de lägger ingen som helst värdering i vad de gjort: att fiska krabbor är lika stort som en resa till Disneyland! Jag menar, det hör till vanlig artighet att låta ungarna berätta om sina upplevelser? Och problemet förflyttas bara om vi istället frågar om förväntningar inför hösten. För det barn som har svårt att lära, har få kompisar och känner sig ensam är kanske stundande höst skitjobbig att se fram emot?

Vad tycker du? Jag ser gärna en diskussion kring det här för jag tycket det är en jäklans intressant fråga!






17/8 – s v å r s o m n a t .

Det var trassligt för dom små att somna i kväll… vilket gifvetvis sammanfaller med den ganska viktiga ekonomidebatten i SVT. Nåväl. Jag har ju en månad på mig att bestämma mig ändå.

Imorron: första riktiga skoldagen för kvartisjuåringen! Så himla häftigt!! – men hon tänker mest på hur hon ska få visa sin pokemonpärm för sina kompisar :) – fast jag har sagt att den där pärmen får vänta några dar innan den får följa med i skolväskan.

Halvsexåringen är peppad för sin förskolestart (valt kläder själv) och själv har jag några jobba-hemma-dagar som avslutning på min semester (mitt vanliga jobb börjar först om en vecka) så även för mig är det vardag imorron. Lite konstigt känns det allt, men även en riktigt fin sommar måste ju någon gång ta slut!

 

Idag ville lillasyster testa sina nya springskor så hon hängde med mig ett varv i lilla slingan i Påskbergsskolan medan storasyster var på sjuårskalas. Vi avslutade såklart med ett kvickt svep på lekplatsen!


Å som avslutning. Maken sitter med en andel som är en halvlek ifrån 13 rätt. Fast hold your horses: det blir ingen ny bil oavsett. Lätta omgångar ger inte stora slantar :D






16/8 – s v a r (t) .

Det där onda knät från igår, det fick sin förklaring. Och nu i efterhand verkar det såklart helt blåst att ge sig ut på en alldeles ”vanlig” runda med nya skor och nya sulor… men… jag är newbie på det här med löpning och fick ingen indikation på att jag skulle ta det lugnt :/

Lyckosamt är att google i vissa fall är ruggigt bra. Just när jag bestämt mig för att inte leta mer hamnar jag på en blogg som tipsar om stretchning av just den sena som skulle kunna orsaka ”löparknä”. Hejja!

Nu känns framtiden i löparskorna ljusare än imorse!


speglade mitt mood i förmiddags…

Hur länge jag skulle vänta innan jag försiktigt ger mig ut i skogen? Vet inte. Har slutat googla :D






15/8 – k l i p p t !

Imorse kikade jag på Millan över frukostbordet, förstod att det var dags att följa strömmen och en kvart senare var frisörtid bokad. Hade inte bestämt exakt hur mycket som skulle bort, men typ _massor_ var väl det jag hade in mind. Och rätt massor blev det :) imorron visar jag en före-bild, just nu ligger den på fel hårddisk s.a.s.!

På vägen hem passerade jag Inter Sport och nya pjucks fick sällskap av formgjutna sulor, brallor som kramas samt en minimal magväska för mobiltelefon (fixar inte såndär på armen som ”alla” har). Så här glad och snabb var jag sedan när jag skulle gå ut med soporna!

Fotografen skulle fånga mig i luften, lyckades ganska bra! Fast missade nagelmatchade dojjorna :p

Tog fart mot soptunnan, och gav mig sen ut på vad som skulle varit en 50-minutersrunda…

…men som kom att ta slut efter bara lite drygt en halvmil. Knät tog stopp liksom? Först tänkte jag ”äsch, det går la över?” och pinnade på, men efter ytterligare några hundra meter förstod jag att ”nä, det gör det inte”. Blev till att linka hemåt, joggade väldigt väldigt långsamt och hann bli tjurig över att mitt snitt-tempo skulle bli blä :/ men nu när jag sitter här i soffan och funderar så känns snitt-tempot rätt egalt. Asså. Det ska inte göra ont såhär länge väl? Fel på skorna? Fel på sulorna? Fel på brallorna? Fel på mig?

Nå. Det gör inte ont när jag sitter still och kvartisjuåringen hjälpte mig föreviga post-jogg-fotot-i-nya-frillan!

Maken är förjäkla gullig när han lägger den manken till och när han sticker in nosen i badrummet och säger, ”du är så söt när du sitter där” och i nästa ögonblick stoppar kameralinsen i nyllet på mig så.. tja…. söt eller ej, tycker jag är rätt modig som publicerar det här… :D

 


Fast äsch. Vi kan väl säga att jag gör en egen Molly Sandén, fast utan att nån varit elak å kallat mig tjock. Helt galet hela den där grejen att unga mänskor ska behöva känna att de duger – inte bara psykiskt utan också fysiskt. Var likadant när jag var yngre såklart, men… jag har aldrig varit så där särdeles bra på att lyssna på alla såna där ”måsten”. Men så hörde jag inte till de coola och trendigaste heller :) – då heller!






Dagsens tips: f ö r e b y g g .

Du skola icke förvara nagellacksremover alldeles bredvid ögonmakeuptabort i badrumsskåpet, ty på så vis undanröjs fatala misstag. Just saying.

Japp haft en himla trevlig kväll med tre tanter! – varav min mamma å svärmor var två och jag själv inte räknad som dylik i sammanhanget… men nu är det snark. Sommaren är tydligen slut? Kyliga kvällar nu.

ps. För att undanröja oro: Jo jag somnar utan mascara och med synen i behåll.






14/8 – o m p l a n e r a t .

Du vet en sån dag när det planerats in en lekdejt med dom vi inte träffat på gööörlänge. Du vet, man ser jättemycket fram emot det. Det är en sån dag som kvartisjuåringen börjar förmiddagen med att se lite vissen ut. Eller asså, hon ser faktiskt väldigt vissen ut så då måste man börja fundera på om planerna kanske… japp, då kräks den lilla nosen. Vid det här laget vet jag att alla symptom pekar mot stundande skyhög feber så barnet pillras och sen sitter en duracellkanin bredvid sin lilla syster i soffan framför demokratiskt valda program på Barnkanalsappen via apple tv:n. Den där dejten… Mjau. Jaduvet. En sån dag är det.






13/8 – K l i F r o m H e l l .

I måndags kväll blev jag sticken av en ilsken geting. Det var i badrummet å jag råkade klämma hen lite, visste inte att den satt på halvfemåringens tröja när jag skulle krama henne, så ilskan var nog befogad. Nå. Nu kliar det. Så. Jag. Blir. Galen.

Sticket var i handen, vid tummen, på insidan liksom precis där tummen börjar. I den där muskeln jag har stukat några gånger (stukad tumme; sjukt cool skada… not). Kliet började igår eftermiddag. Blev värre under kvällen. Imorse – dvs nu för en morrontrött som jag – kliar det i halva näven. Och är liksom varmt.

Drar mig till minnes ett stackars bi jag trampade på för ett par år sen. Eller ska jag vara ärlig är det inte biet jag tänker på, trots att det blev dess sista handling, utan hur min fot efter några dagar liksom svullnade lite. Jag hade trampat så han stack (det är alltid mansbin som sticker väl?) mitt i det mjuka, nånstans i hålfoten alltså, och det svullna blev som en klump som kliade och kliade till slut ända upp på smalbenet och jag blev nästan galen. Hur länge som helst kliade det. Flera veckor vill jag minnas.

Mitt kli i tummen är hanterbart. Änsålänge. Men tips mottages tacksamt! Gissar jag har en klen variant av insektsallergi, eller är det normalt att det kliar så förbaskat? Google gav inga raka svar :/






12/8 – l ä n g d r e k o r d : )

För alldeles egen skull (och kanske som pepp för någon som ligger i fas med mig i löpningen?) nosar jag följande:

Plötsligt händer det! Fötterna trampar, benen pendlar, kroppen svarar… ett av mina bästa pass blidde det i förrgår! 8,39 km på 50:03 ger ett snitt-tempo på 05:58 (inklusive 5 min uppvärmning i 6:22-tempo vicket tyvärr sänker medeltalet). Är fånigt stolt att jag över 8k höll ett medeltempo under 6min/km – ingen tid att vara mallig över för en van millöpare, men för en som mest brukar springa 3-6 km är det stöddigt att hålla ett lite högre tempo än normalt i flera km mer än vanligt!

Igår gjorde jag misstaget att försöka hämta ikapp schemat och gav mig därför ut på en halvmilsrunda i Påskbergsskogen :/ Klarade hålla samma tempo som dan innan, men då fick jag verkligen kämpa! Å det trots att jag bara sprang 2/3 av rekordloppet… men nu måste kroppen få återhämtas.

Ikväll jag tog en halvtimmespromenad för att hjälpa musklerna mjukas upp – dagen har annars spenderats på två olika ställen med massa kaffe å mumsbitar med två goa tjejer och deras lika goa kiddisar. Tack för sällskap och fika girliesar!

Efter sommarens hysteriska värme där jag faktiskt stundtals tappat både ork, fart och sug så det var skönt att känna hur jag hittade lite schvung i steget igen! Å mallig? Om jag är mallig?! ATT jag är :D






11/8 – m a k e o v e r !

Detta inlägg är skyddat!






10/8 – g u d f ö r ä l d e r !

Äran och glädjen är lika stor; ett av mina bästa vänners barn döptes idag och jag är hans gudmor! Goa lille Oliver, nu är jag officiellt i ditt liv för alltid ♡ Tack Eva och Emil för att ni ger mig förtroendet att faddra er yngste son – å tack för ett hejdundrande dop-kalas! Som alltid åker vi hem från er lite rundare, lite skratt-träningsvärkande och lite lyckligare. Ni kan verkligen det där med buffé och party i ert hem!






9/8 – e l v a å r i n g a r !

För exakt just idag för elva år sen var vi alldeles nya äkta makar, Mattias å jag! Elva år av massa upp, och lite ner, och tre fina små katter, och två bilar, är vi idag där vi är: två nästan-förtiåringar med två makalösa ungar och ett Villa Morkulla. Livet är änna jäkla grant när det är på detta viset ♡

Jag har lyckats fånga den allra bästa man jag nånsin kan tänka mig! Att det kan bli jämrans bra liksom!!?

På fotot precis nedanför lyckades jag dessutom fånga honom i en osannolikt lyckad färgkombo:

 

matchar ett kalkbrott utanför Nora!

ps. jaaaa… han är bedrövligt ofokuserad… nya kameran å jag är inte bästa vänner på just den fronten; får nog börja lita på min egen fokusering i fortsättningen :)

Visst är han verkligt duktig på kläder min make, men att kamouflera sig mot omgivningen… det är oväntat rutinerat! – å alldeles typiskt min man: han har lyckats matcha omgärdande natur förrut :D

 

två vänner har snajsigt klädsynkat både varann…

…och strand å hav :)

 

samt

 

om man vänder honom uppåner

stämmer kulörerna här mä!

 

Vädret är inte med oss nu när vi kommit tillbaka till västkusten :( regn hela eftermiddagen, och temperaturen är avsevärt lägre än vi vant oss vid. Synd att det inte kan vara ”lagom”! Måste det vara antingen stekhett eller kyligt? För bara några dagar sen var det på östkusten nästan lika hett som vi hade det i Thailand!

 

två nosar på Sabai Beach på Koh Mook -

ibland är paradiset närmre än man tror ♡

 

Å det var förresten inte bara vädret som var likt. Känner ni igen färgen från kalkstensbrottet? Visst är det coolt!

Men. HURRA för oss på stålbröllopsdagen!! Det var bara det jag ville ha sagt med dagsens nosning! - vill dessutom passa på att tjoa för paret vars ena hälft står tillsammans med Mattias på näst översta fotot: han har tillsammans med sin fru nämligen också bröllopsdag idag, märkligt nog exakt samma sort som vi! :D






8/8 – h e m m a . . .

…är inte så dumt det heller när saker ses ur ett bortifrånpetspektiv! ❤️☀️


vi körde direkt från Nora till havet hemma:

kvällsdopp vid 2:a vik på Getterön!





7/8 – n j u t d a g !

Två bilder får sammanfatta denna fantastiska dag! Vi började i ett ”hemligt” kalkbrott och avslutade på Stribergs Station:

Poppy Love


Nyss hemkomna från en kväll med god mat, skratt och busiga barn å hundar. TACK Chris och Håkan för er gästvänlighet och goda smak i allt från humor till mat o vin! Jag hoppas verkligen vi ses igen!