26april: om hej NY!

 

från vårt rum har vi utsikt mot en ventilationstrumma, men från taket är det en vacker vy vi möts av i den friska kvällsluften! wii, vi är här!! jo.. klockan är 22:03 fast inte i våra kroppar, där är det tre på natten :) så, nu zzzz…!






25april: om hejdå Sverige!

facetajmade just från Landvetter med våra underbara små tjejer! oväntat besvärligt det här… det blåser märkligt väldans mö här, mina ögon är alldeles blanka… men snart blir det bättre tror jag, och dom små såg glada ut i sina pjamasar :) bådar gott att ha förmiddagsmys med mormorn!

 
FaceTime med tjejerna! - 25 april
 

löv en masse från Mallias å mej <3


PS. Idag fyller min pappa 70 år! Jisses! Å HURRA såklart!






24april; om ett tårat avsked och ett stilla kaos.

Detta inlägg är skyddat!






23april: om en evighetslång packning…

Nu går ögona i kors men vi börjar bli klara! Aldrig har jag haft med så mycket kläder – typ dubbel uppsättning beroende på väderlek – men vi reser med dubbla resväskor så vi har gott om plats :) Bara skorna tar ju en kvadratmeter! Jag kör med trippel uppsättning rejäla gympisar, vågar inte chansa såsom ryggen beter sig just nu, och två finskor (däremot inga danskor). Maken är mer modest i sin packning och det är väl tur det.

Har inte riktigt klurat ut hur jag ska göra med min kamera. Dvs, hur den ska transporteras. Antar den hamnar i blå elefantväskan aka handväskan: redig kameraväska äger jag ju ingen egentligen, det brukar gå finfint ändå.


har kompletterat utrustningen med ett stativ som kramas

Med tillskottet blir det lite extra tungt att kånka såklart, men jag kommer utnyttja makens muskelkraft så mö jag kan och får – dvs han kommer bära den mest hela tiden så länge den inte sitter i näven på mig :D


Det är vackert på västkusten just nu! Idag var det kallt som hundan (i vinden) men högtrycksluft och ljuvligt friskt.

På vägen hem från förskolan gick vi hand i hand. Vansinnigt mysigt asså! Hemma på vår gata hälsade vi på nya grannarna: morkulle-palten har fått en partner! På bilden längst ner till höger anar den skarpsynte två små öronpar mitt i gräsåkern på ödetomten bredvid vårt hus:


grönt och grant och stjärnmagnolian strålan ikapp med nyfådda evigt vackra solrosorna å så harpaltarna på granntomten


Nu är det nog dags att krypa till kojs. Fast nån timmes jobb har vi framför oss!






22april: om att jobba i gympadojjor.

I måndags vred jag till ryggen nåt bedrövligt när jag plastade en pall som skulle skickas iväg. Kalkylerade kvickt i huvudet och andades ut: torde klara reda ut det jävligaste innan fredag… och därmed är resan inte i fara?

Igår linkade jag omkring och var i behov av hjälp med ungefär allt på jobbet – tur jag har ullisarsrygg-rutinerade och förstående kollegor <3 Efter ryggknycklingen jobbar jag i mina gympisar (fettokigt att inte ha skyddsskor, men jag var inte i närheten av så många pallar) och med mängder av piller i magen: det gick efter omständigheterna bra. Faktiskt. Och tidiga jobbveckan är det mä så när jag kom hem var det en såndär underbar vårkväll med lågt stående sol och fågelkvitter. Gick ju inte att stå emot löparfoten då :p Matade in lite mer piller, tog sällskap av sjuåringen på cykel och tillsammans gav vi oss ut på en 3K-runda i skogen!

Första hälften gick i långsam och helt smärtfri takt. Efter att vi la hundrameterna bakom oss och hastigheten ökade kände jag också av knät, men o n t började det inte göra förrän sista halvkilometern. Då var tempot också avsevärt högre (neråt 4:20/km) men jag ville fläska ut ordentligt :p Summa summarum kom jag mina tretusenförti meter på lite över 18 minuter och det är jag mycket nöjd med. Och årets finaste sällskap hade jag ju också! <3


Hur det känns idag? Tja. Okej. Ischias ända ner i foten, men förnekelse å piller FTW.. :D






21april: om igenkänning från förr, fast ändå liksom inte.

Pappan i familjen har den senaste tiden börjat med vanan att skämma bort kidsen med serietidningar. Det har blivit lite av deras grej att köpa Prinsesstidningar från Disney och Pokemon från vaddetnuär – gissa vilket barn som läser vilken… ;) – och hemmet fylls nu av plastprylar och klistermärken av den typ som verkar vara obligatoriskt medföljande i numera alltid inplastade serietidningar?

Fast ska jag köpa tidningar blir det helt andra och det känns verkligen lite extra när tjejerna sitter i sängen och läser Bamse. Jag har nämligen själv, i just detta hus (som förr var min farmor och farfars), läst miltals av Bamsar, Min Hästar och Kalle Ankesar. Att mina egna barn nu gör detsamma, det är självfallet en mycket speciell känsla. Bamse är extra speciell på nåt vis för det är en tidning min generation växte upp med. Bamse, Gnuttarna, Pellefant och den där Bobo, minns du honom? Senare blev det Larson och Serieparaden. Fast dom läste jag inte i detta huset!

Milla har mer eller mindre permanent placerat en gammal Bamse-tidning vid min säng som hon läser efter läggdags, de gånger hon inte har lust att somna i eget rum. Häromdan gjorde jag misstaget att slå ihop tidningen… och nääää! Det fick jag högljutt erfara var icke-korrekt så det lär jag inte göra om… :)


hon måste ju veta var hon var :)


Eftersom jag nu är av den åsikten att bra läsning ska främjas börjar jag fundera på om det inte är dags att tvinga bort prinsessorna och Pokemon. Är det måhända dags för en prenumeration på en av mina gamla favoriter: Kamratposten! Å nu måste jag ju… Asså. Du kan ju fatta att jag höll på att starstruck:a ner mig för några år sen när jag förstod att bloggkompisen jag känt hurlängesomhelst var illustratören till de egensinniga stornästa och framåtlutade figurer som funnits med mig hela ungdomen via just KP!! Underbara fantastiska Christina Alvner, nu inte bara en bloggvän eftersom vi faktiskt träffats på riktigt. Och hennes grymma hus och fina hundar (iaf den ena, Gaia låter sig inte gärna fångas på främlingars kameralinser) har du sett här hos mig från mötet förra sommaren. Nå. Nu lämnade jag visst ämnet :D?

Jag beställer gärna prenumerationer på nätet, det är ruggigt smidigt tycker jag, och väljer gärna Tidningskungen.se. T ex finns här ovan nämnda Kamratposten. Ungefär alla andra populära barn- och ungdomstidningar finns också här, precis som magasin för mamman å pappan såklart – men vem har tid att läsa när solen börjar skina för fulla muggar utanför fönstren!






20april: om att dämpa resfebern med en ny header…

…å då blir det typ såhär!

En lite ljusare variant blidde det, tyckte det blev vasst med den svarta ramen – men jag hinner kanske ändra mig och byta till det här :)






Dagsens tips: K ö p E n M a j b l o m m a !

majblomma 2015!






19april: om packningsnojad trettinioåring…

…och andra reserelaterade åkommor.

Det googlas för fullt i det hedbertska hemmet; väderprognoser, sevärdheter och museum, ätställen, sightseeing på helt egen hand vs guidade turer, New York Pass, kontantkort för mobilen, tunnelbanekort, förberedelser för modest shopping samt sport, teater och eventuellt konserter. Vissa saker är lätta att klura ut (vädret), vissa andra sjukt besvärliga (mobilalterantiv) och vissa saker är bara på gränsen till beslutsångestsskapande (typ allt annat). Dessutom börjar sjuåringen bli lite känslosam över att vara utan oss i nästan en vecka så vi pausar google och pussas på kidsen istället

Vi är ungefär på det klara med vad vi ska ha med oss i klädväg – kommer ändra sig femton gånger innan de ska packas ner gifvetvis, men iaf – och nu är jag närmast fundersam till om jag verkligen kan promenera omkring i praktiska gympadojor hela tiden? Men asså. Jag skyller på idrottskadan och gamla diskbråcken om nån glor snett :p Fast seriöst skulle jag behöva ett par enklare sommarskor av typen Toms. Nån som har tips på vilka som skulle kunna funka? Ballerina och loafers är snyggt men dom är ju så jäklans platta? Fick syn på ett par olika randiga från Marstrand (dom här och dom här) men det är nog inget att promenera några mil i på Manhattan eller i Brooklyn – eller var vi nu ska gå omkring som mest?! Söta ballerinadojor är fint på andra, men på mig känns det som maskerad. Nä. Nike, Asics och Adidas… maj trastfull fränds lixom. Det är nog ni som får samsas med klacksandalerna från vuxenpoängsmärkena Rieker och Gabor! Och sånadäringa asabraiga skavsårsplåster från Compeed – kanske en av världens bästa uppfinningar? – är redan packförberedda i rejäla mängder :D

En smula irriterande är att mitt använder-aldrig-men-är-bra-att-ha Visakort har gömt sig. Måste kolla om jag hinner få ett nytt om jag beställer imorn?






18april: G R A T T I S till oss ♥

Kan inte riktigt fatta hur små vi var! ♥






17april: om att ha varit fångad i fjorton år och trehundrasextifyra dagar!

Joråsatteh! Imorn är det femton år sen vi en tidig aprilmorgon stod å frös på Karlsbron i ett vårvackert Prag, två då väldigt unga pirriga nyförälskade tjugofyraåringar. Hujedamej! Femton år? Det är ju sketalänge – säger hon som faktiskt ändå tycker att hon njuter av och lever i nuet och tycker det är alldeles lagom länge sen sjuåringen föddes… tiden är icke konstant. Kärleken till maken är det däremot!






16april: om ett misslyckat joggförsök :(

Otålig som en hundvalp försökte jag ikväll, efter typ tre veckors vila, sjukgymnastik i flitig men olik mängd samt oändliga mängder frustration, ge mig ut på ett löppass. Planen var typ 1,5 km och eh det blev det ju men inte som jag tänkt :( efter typ 800 m kände jag av knät och vände hemåt. Blidde alltså 1,63 på 9:20. Blodsmak i munnen och arg å besviken. Konditionen är typ noll och New York-löp ser visset ut :( å så gör det ont mä. 

Fortsätter kämpa med mina övningar! Ger inte upp än! Mallias peppig och rar som få. Powerwalk är kanske inte så fånigt ändå? :/






15april: om att rensa sin dator.

Jag har ruggigt små hårddiskar på båda mina datorer och för en individ som mig betyder det att jag måste lagra alla fjorton miljarders foton på externa hårddiskar. Nu har det, trots i mitt tycke snål-sejvande på 13″:arn, börjat bli fullt och jag kliar mig i huvudet: hälften av mina 128GB på flashdisken fylls av ”övrigt”. Öh?

Google är fint till mycket. Här fick jag t ex konfirmation på mitt va-i-helsefyr-muttrande: Mac är verkligen askass på att låta oss användare låta bli vara nickedockor. Från flera håll tipsades iaf om ett Omni Discsweeper så när massor av onödiga backuper och thumbnails raderats har jag plötsligt lösgjort 20 friska gigabajtar :) lär eventuellt återkomma i ärendet när/om jag lyckas ta bort nåt viktigt… men med idiotsäkra Time Machine vågar jag vara rätt modig med delete-knappen!


ps. resfeber börjar infinna sig… packa, när ska en göra det? å vad ska vi ha med oss!? räcker det med underkläder, bekväma skor x typ tre och ett par klänningar? eventuellt nån kjol/shorts å ett linne mä. långbyxor reser jag ju i. och typ tre tishor på det. asså jag vet ju att jag kommer gå i samma kläder heeela tiden! för sån är jag :p fast fem dagar i samma strumpor är lite våldsamt kanske… :D






14april: om Hallandstrafiken i ett visset nötskal. 

Bussturen för min linje till jobbet drogs om för något (några?) år sen. Istället för att ha hållplatsen runt hörnet, och nära förskola och skola, går den nu från långtbortistan och åt helt fel håll från förskolan sett (vilket typ omöjliggör att jag kan både lämna och åka buss). Två veckor av fyra kan jag iaf bussa om jag vill. En av dessa infaller nu.

Denna omdragna rutt drabbar självfallet inte bara mig och har säkerligen en genomtänkt tanke (om än jag har svårt att förstå den, faktiskt: fler bussar i omlopp = mer utsläpp). Som kompensation för bortfallna hållplatser har Hallandstrafiken iaf satt in en linje 10 som ska hämta upp såna passagerare som mig för transport till och från järnvägsstationen. Detta i kombo med landsortsbussarnas – och antar jag, Öresundstågens – tidtabell. 

Dom här linje 10-bussarna kör längst Träslövsvägen flera gånger i timmen, alltid mer eller mindre tomma, sällan mer än en eller två passagerare oftast inga alls när jag (och mina vänner å bekanta) ser bussarna passera. Idag fick jag så en inblick i hur Hallandstrafiken fungerar, en sorglig förklaring till de där tomma bussäterna. 

Jo såhär: Vädret är väldigt lite april å väldigt mycket december nu. Därför tänkte jag, istället för att hoppa av på min vanliga långtbortistan hållplats, åka ända till slutstation och därifrån premiäråka linje 10. Gissa då om min haka satt i bröstet när vi ett kvarter från stationen möter en buss nr 10. Tro *fult ord* busskitarna är tomma om de kör innan en av bussarna de ska ansluta till har ankommit!!? 

Jag önskar såklart det här var ett undantag, men tror tyvärr inte så är fallet.  När en chaufför jobbar enkom för sin egen skull blir det inge bra i ett kollektivtrafiknät… det borde alla förstå. 

Nä. Pinsamt Hallandstrafiken. Pinsamt. 






13 april: om en ledig måndag som (bl a) blidde till ett uppdaterat hem.

I fredags for jag, efter att jag lämnat kids hos svärmor och svärfar, till en av mina favvobutiker i stan. Jag är som bekant inte så överdrivet förtjust i att gå i affärer… är således rätt selektiv i mina shoppingval och jag går dit jag vågar lita på bra service, ärliga åsikter och intresserade säljare! Jajamen, more klarar alla kriterier, å det är alltid trevligt att hälsa på Titti i sin butik :)

Nå. Med mig hem följde bl a en liten Äng från Klong samt en bricka och tre kuddar från geniet Nadja Wedin. Två av kuddarna fick idag byta plats med ett par andra, och ihop med vasen och brickan bor de nu alla i tryggt förvar hos oss!

hemfix, 13apr15
såhär ser det ut hos oss just nu!


Jo. Passade på att möblera om i stringsen i helgen också. Asså. Jag är så galet opysslig egentligen, och heminredning är sånt jag helst hade överlåtit åt andra (om jag haft råd), men jag tycker det är skoj att pilla och filura. Bilden på mig bland tavlorna är det f’resten sjuåringen som har tagit :) och de blidde typ inte alls arrangerade som de ser ut på bilden här ovanför. Men jag måste testa trettioåtta olika varianter innan jag nästan blir nöjd. Sen brukar jag göra om sju gånger till, låta det gå en dag eller så och efter ett par veckor ha ”vant mig” och låta saken bero. Hur gör du när du dekorerar och möblerar hemma? Nöjd direkt eller lika velputtig som jag?






11april; om jobblördag, en bedrövlig otur, en ligatitel och ”äntligen” regn.

Glada kunder och kollegor gjorde lördagen kort. Men att vi var barnlediga igår kväll, och hamnade hos grannarna precis bredvid, tog ut sin rätt för oj så trött jag var efter stängning… kaffe är fina fisken då!

Turligt/planerat var det alltså inte jag som satt bakom ratten för bilpoolen idag. Men. När jag lugnt och efter-jobbet-en-lördag-nöjd kom traskande längs gatan hemma, nyss avsläppt vid Varberg Energi, såg jag maken och svärfar komma ut genom dörren från vårt hus. De hade åskådat BoIS få stryk i hemmapremiären mot Mjällby på Påskbergsvallen så de mörka minerna tolkade jag alltså som förlust-tjurighet, men nänä så var inte fallet. Tydligen hade svärmor – som barnvaktat idag – typ precis trillat rejält illa på ena axeln och armen så jag slet åt mig bilnyckeln, kastade in väskan i baksätet, svärfar i fram och vroomade iväg mot Trönninge. Möttes av en lite skärrad sjuåring, en sprallig femåring och i köket en lessen farmor som med tydlighet hade rejält ont. Lyckligtvis förstod vi snabbt att inget var brutet men det blev såklart en trip till akuten (alla vårdcentralen stängda vid den tiden). Domen föll några timmar senare: armen stilla i mitella i två veckor. Usch så tråkigt :( men TUR och LYCKLIGT att det inte gick värre! Kryas fort nu önskar vi

Bryter av med något lättsamt och meddelar för framtida minnesbank att Zlatan ikväll tog sin 24:e stora titel (sin tolfte ligatitel om jag räknar rätt?) när PSG bortavann över Bastia. Sveriges största fotbollsspelare. Japp.

Ute faller vårregnet och det är inte alls dumt för det är torrare än torrt ute. Minns inte ens när det regnade senast? Görlänge sen var det iaf. Men imorron ska det vara varmt å gosigt igen. Det gillas! Å det får gärna hålla i sig till på måndag när jag är ledig! Då ska planeras lite packning för NYC tror jag. Börjar närma sig nu… om två veckor exakt är vi framme :D






10april: om ett ljust men känslosamt avsked.

Idag har jag varit på begravning. Min gamla lilla farfar är nu, pigg och 95 år gammal, ensam kvar i syskonskaran som från början var sju.

Jag vill en dag gärna kort berätta om min farfars yngsta syster Karin Grenfeldt: en häftig kvinna, på många sätt långt före sin tid. Men nu är timman sen och jag har inte alla tankar i ordning. Det får bli en annan dag.

Go’natt!






8april: om mitt knä – för sjuttielfte gången :)

Följetången ”Ullrikas knäppa löparknän” fortsätter. Jag har idag varit både hos min sjukgymnast och på ortopedkliniken.

Hos sjukgymnasten konstaterades att övningen jag fått troligen funkar. Att jag fått ont på höger knäskål beror troligen på ”överansträngning” så jag ska dra ner på antalet repetitioner (nu alltså ungefär 7×3 enbenssquats). Kompletterades också med fler styrke- och stretchövningar. För styrkan vanliga squats, rullande bäckenlyft på pilatesboll, tåhävning och statiskt utfall. Dessutom fyra olika stretchövningar för rumpa, fram- och baksida lår. Tyvärr hann vi inte fullt ut gå igenom t ex antalet repetitioner men jag går lite på känn. Och redan på måndag ska jag träffa henne igen!

Lite nervöst steppade jag sedan in på ortopeden. Sjukgymnast-Lena hade skickat dit mig för att se om de kunde/behövde göra något för att hjälpa. Således kontrollerades mina skor och inlägg (fick med typ beröm godkänt), därefter framifrån och bakifrån okulär besiktning av ben/ankel/fot, dels stillastående och dels på promenad i korridoren, för att avslutas av löptekniktest i nya dojjorna. Löpband och jag är väl inte bästa vänner men jag höll mig förvånansvärt svaj-fri :) På filmen kunde vi se att jag har helt olika teknik för höger och vänster ben?! Vänster fot sätter jag i nästan platt – fast på yttersidan, som ”alla” gör?. Höger fot sätter jag i med framfot först. Vad detta beror på och/eller resulterar i kan ingen säkert veta, men inga slutsatser drogs iaf egentligen härav – mer än att vi båda tyckte det var lite annorlunda. Min teori är att det är i vänster ben jag har ischiasont och att jag därför beter mig ”sämre” där, men om det ena som sagt beror på (eller är ett resultat av?) det andra går ju inte att veta!

Jag lämnade ortopedavdelningen 300 kronor fattigare, men med ett lättat huvud. Inga stora ”fel” konstaterades eller rekommenderades åtgärdas. Orsak till på olika ställen (insida/utsida) ont när de trycker på menisken fick jag inget riktigt svar på, men det beror nog på att inga bra sådana finns. Ibland gör saker konstigt ont bara, och med tanke på att jag uppenbarligen belastar olika när jag springer är det kanske inte så märkligt ändå. Mitt mitt-på-knäskåls-onda kan jag få kontrollerat av en läkare (röntgen) om det lugnar – remiss från vårdcentral osv – och eftersom jag är en sån som gärna vill bli lugnad tror jag det skulle vara bra.

Efter lunch passade jag på att jobba, med datorn i knät ute på altanen. Att vårsolen är stark syns på mina skära kinder :) När töserna hämtades från förskola/fritids gick vi hem utan jacka. Detta gjorde såklart att vi vid hemkomst kände oss nödgade att äta varsin glass!






7april: om ett typiskt bra brev!






6april; om en annandagpåskjobbdag, en iställetförspringtur, Jordskott samt otäcka bilder på Facebook.

En helt galen dag på jobbet idag! Massor av folk och glada kunder och oväntat mycket att göra! Å så fick jag reda på en jätterolig sak, så trots att jag fick rycka in i kassalinjen och inte fick nåt alls på min avdelning blidde det en sketabra dag på jobbet! Kul!

Varbergs BoIS mötte GAIS på idag och Mattias tog kidsen på Klacksparkens familjebuss till Gamla Ullevi. De betydde att jag möttes av ett tomt hus när jag kom hem. Tillfället togs i akt, joggingkläderna drogs på för jag tänkte att kan jag inte springa kan jag iaf gå väldigt fort och japp det gjorde jag. Fuskade liiiite i några få rejäla uppförsbackar (då joggade jag långsamt uppåt) men annars höll jag mig från att lyfta båda fötterna i luften samtidigt. Så, nästan 45 minuter och typ en halvmil senare kom jag tillbaka hem redo för en omgång 7minuterspass från mobilen. Och tänka sig!? Alla enbenssquats (inrådan på sjukgymnasten om ni minns) har gjort nytta för att sittande stolen kändes knappt :D på onsdag ska jag träffa både sjukgymnast och ortoped. Jag har nu ont i andra knät igen, känns ju sådär men det är kanske inte så illa?

Kollar du Jordskott på SVT? Om inte, gör det. Det är en bra serie! I klass med Bron. Ungefär.

Avslutar med en viktig fundering kring foton jag börjat se i mitt flöde på Facebook. Kloka tankar. Så snälla. Dela inte bilder av mördade ungdomar. Nånsin.


IMG_4121.JPG





4april: om speedy ullisar.

Detta inlägg är skyddat!






3april: om en låååång fredag :)

Ja jag brukar tjata om det, men vi har ju en sån otrolig tur som kan kalla en bunt så roliga och sociala pellejönsar för våra nära vänner att jag liksom kan upprepa det hurmångagångersomhelst! Igår inget undantag till regeln: vaknade således idag med träningsvärk i skrattmusklerna (och en märkligt torr å inte helt angenäm smak i munnen?) till ett hem i vänligt kaos :)

 
 

IMG_4072.JPG

Men vilken fröjd att på lite svajig morronfot börja röja efter en kväll som igår. En kväll som lämnat så mycket glädje kvar till oss som var där! TACK fina ni som var mä! Det var som alltid ni underbara vänner och gäster som gjorde festen!

ps. vinnande bidraget i äggmålartävlingen skymtar till två tredjedelar i bild ovan. det tüska laget var i år nästan överlägsna, t o m utan extrapoäng för domaruppskattning o dyl ;p






2april: om Hedberts annual äggmålarfest!

Nu börjar vi bli klara! Eller nää… men typ! Gästerna kommer om en halvtimme!

IMG_4064.JPG

Välkomna vänner!!






1 april; om bortasov, uthängd tvätt, kreativ kalabalik, solig men iskall dag, tandläkarbesök, en biltur samt kycklingar på plats. 

Sjuåringen blev bortlånad över natten så en styck femåring å jag hade stor del av dagen för oss själva. Vi började starkt med att hänga nytvätt ute (årets första!) och sen plockade jag i ett förvirrat ögonblick fram pensel å färg och hujedamej. ”JAG ÄR SÅ DUM!!” vrålade en liten mänska besviket när glitterfärg från liten och svåröppnad burk låg i prydlig glittrande och rätt stor pöl utanför lilla svåröppnade burken. Asså, fördelen med vår Milla är att hon är otroligt självgående och kreativ i lösningar och uppfinningar. Således, en liten nackdel är att hon har mängder av kreativa problemlösningar ;p Nåväl, jag röt att hon INTE är dum och att hon aldrig får kalla sig dum [för såna småsaker] och sen fick hon måla från pölen innan vi torkade bort det kycklinggula glittrandet från bordet. Resultatet aka målningen blev riktigt fin – tycker jag som är partisk – och skådas här nere (ihop med ena skattkisteskatten från tandläkaren vi hade besökstid hos idag: se mer nedan).

Vid halv tre promenerade vi bort till övernattningskompisen Jacques – som bor nästan granne med tandläkaren (se ovan) – och hämtade EmmaLi. Dom var i trädgården och lekte och såg glada men som sig bör lite trötta ut! Kallt som attan var det trots eller såklart tackvare nästan klarblå himmel.

Undersökningen hos tandläkaren gick för båda töserna galant! Den stora fick extra tumme upp och röntgenfotona såg fina ut sas det. Den lilla fick typ bara gapa och sen var det klart :) med sig hem fick dom från skattkistan valda skatter. Den ena tog en liten snurrpryl och den andra ett smycke. Gissa vem som tog vad?


snyggaste ringen och kycklingprydd tavla!


När vi kommit hem hade jag lovat att lilla BMWn skulle få köras med. Laddsladden har gått å gömt sig – Mallias vet säkert var den är, han hade den senast :p – men ”turligt” var det nog med kraft för en trip runt hoodsen. Flera var för sig rara tanter stannade på vår väg, log uppskattande och lite avundsjukt (hur ballt är det med rullator liksom?!) och vinkade till chauffören. Det är förresten bra chaufförs-vett i den lilla: hon rattade både framåt å bakåt och beräknade avstånd och svängar med imponerande precision. Den stora sparkade sparkcykel och var duktig på det.


plötsligt såg Millans bil inte så liten ut :D


jag fick en bra bild, och där var ett finger i vägen…! fick både cropa och snurra fotot :p


Eftersom det som sagt var svinkallt ute fick vi snart värma oss inomhus. Där hade jag två perfekta små hjälpredor som kycklingfierade och äggpyntade Villa Morkulla. Sen kom pappan hem och vi åkte iväg och åt skräpmat.

Summa summarum: En typiskt bra danföreskärtorsdansdag! Å inga dumma sillar så långt ögat kan nå!






31mars – om mitt sjukgymnastbesök etc.

Fem i halv nio satt jag utanför Två Sjukgymnaster och peppade mig för domen. Några minuter senare togs jag emot med öppna armar av lyckopillret Lena och asså den kvinnan, hon sprider energi på ett så sprudlande vis att en liksom mår bra bara av att träffa henne! Nå. Hur gick det då? En grundlig undersökning inbegripande smärthistorik och fysiska tryck-, press-, dra- och böjprov (hon är änna stark den däringa lilla kvinnan!) vilka gav delvis tumme upp – stabil som en vedklabb tror jag hon kallade min ena knäled – konstaterade att båda meniskerna beter sig lite icke-okej. Märkligt i mina ögon var att det gjorde ont på yttersidan i det högra och innersidan i det vänstra (det är det vänstra som gör ont just nu), men i Lenas var det inte märkligt alls eftersom hon redan tidigare analyserat att jag belastar ytterfoten på båda tassarna men mer på den högra. However. En timme full av skratt och ömmande muskler senare, jag är bedrövligt ovigast i stada är jag rädd, promenerar jag hemåt i snöblasket med handväskan packad av nybokad tid, ”remiss” till löpanalys på ortopedkliniken på sjukhuset samt en övning som enligt urstarka sjukgymnasten själv är ”väldigt tuff”. The only way är uppåt nu ju och jag känner på mig/hoppas att min makes väna fru kommer klaga på träningsvärk i rumpan om några dar :)

Snöblask siste mars mottas sådär, men luften är frisk och klar och jag ser positivt på min framtid som kortdistanslöpare!


Engelska parken i vårskrud

Jojustdetja. Tid bokad hos ortopederna mä. Hejja!

Å så slutligen. En intressant fast lite sorglig aha-upplevelse blev när jag fick förstå att min konstanta ”träningsvärk” i baklåren efter löpningen sannolikt inte alls är träningsvärk utan ett troligt samband med mina kassa ryggdiskar. Mellan tänderna förklarade sjukgymnasten att löpning gifvetvis inte är optimalt för såna som mig, men log stort åt mitt ”men det är ju så kuuuul!!” och avslöjade mellan samma tänder att hon kände och gjorde likadant! Så jäkla skönt att höra tycker jag: dumhet att utmana kroppen, jo, men jag är inte ensam om dumheterna! Å en så klok mänska som Lena, henne lyssnar jag tveklöst på.

Att mina knän har relation med ryggen vågar vi alltså änsålänge alltså inte helt bortskriva. Men nån direkt kontext kunde iaf inte hittas och det ser jag som otroligt goda och hoppfulla nyheter!






29mars – om en bra simlektion, vissen dag och fjädrar i busken.

Pappan och sjuåringen åkte solo till Falkenberg för simlektion idag. Femåringen snorar och eftersom jag sovit ungefär hela dan – feber, japp – fick hon stanna hemma med mig. Lektionen var iaf bra hälsades det, och i vanlig ordning crawlades det t ex trehundra meter!

 

När jag vaknat ur medvetslösheten i soffan tittade Millan och jag på Frost. Sen gick vi ut och satte påskfjädrar i spirean utanför entrén – Milla var överlycklig för det har hon velat göra i flera dar! Efteråt ville hon gärna vara kvar ute i trädgården och det fick hon såklart.

 



samlar fjädrarna…


…å fjädrade fint!


från andra sidan gatan fångade femåringen resultatet :)


frisk luft: om barnen själva får välja!


Det är friskt och kall vårvinter ute á la västkust. Ingen snö såklart, men lyckligtvis inget regn heller :)






28mars – om loppisförsäljning, Earth Hour 2015 och ett helt misslyckat stjärnskådarförsök.

Maken och jag packade GSLen och drog till Frennarp för barnloppis. Det gick okej och vi fick sålt till en bra kassa, men jag tycker det verkar som att barnloppisprylen inte riktigt är för mig – längre. Det går inte att få ut vettiga priser för märkeskläder i bra skick. Det är roligt att folk får fynda, men jag tycker det ger för lite pengar för för mycket jobb! Men snart står jag la där vid ett bord igen… ;)

Iochmed Eart Hour medverkar min kommun genom att släcka offentliga byggnader (t ex fästningen) och gatubelysningen i innerstan. Jag fick nys om att astronomiska föreningen skulle duka upp vid fästningen så EmmaLi och jag promenerade ner för att joina. På vägen ner såg vi hur himlen sakta försvann bakom molnen, och när vi väl var framme vid museet uppe på fästningens innergård var knappt ens månen synlig bakom taskigt dis, än mindre Jupiter som just nu syns ovanligt nog. Eftersom sjuåringen har tema rymden i skolan just nu har hon koll på sånt där som Jupiter!

Ur stjärnskådarvinkel fick vi alltså en helt meningslös halvmilspromenad, men ur alla andra aspekter fick vi en jättetrevlig kväll (med fika på Kafé Kulknappen klockan nio på kvällen :) och solo-tid tillsammans på vägen till och från havet. Vi konstaterade att det var rätt vissen uppslutning i att släcka lamporna i stan. På vår gata var det bara vi i vårt lilla hus och eventuellt några lägenheter på andra sidan som hade släkt, men det kan ju varit släkt hos grannarna för att de inte var hemma också…

Hur gjorde du? Släckte du mellan halv nio och halv tio?